Brinnande livet av Alice Munro är en novellsamling med 14 noveller som kom ut påbrinnandelivet svenska 2013. I original heter den Dear Life. Alice Munro är en kanadensisk författare som främst skriver noveller, och har kommit ut med fjorton böcker. 2013 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.

Idag är det Nobeldagen. Vad passar då bättre än att skriva om årets nobelpristagare i litteratur, Alice Munro? Och jag är inte ensam i bokbloggarvärlden. I regi av Anna hos och dagarna går så anordnas Munromania. Kika in här så hittar du alla som hakat på i den allmänna festyran!

I somras när jag var inne på Vängåvans bokhandel här i stan så stack Monica till mig en bok. Läs den här! sa hon. Boken var Brinnande livet av Alice Munro. Och eftersom hon är en person med utmärkt boksmak så började jag läsa några av novellerna. Jag kom inte så långt, inte beroende på att jag inte gillade vad jag läste utan för att jag är en ovan novelläsare, och ofta distraheras av någon längre bok jag håller på med. Men hjälpen kom under hösten när Anna ordnade en nätcirkel på Facebook där vi diskuterade novellerna i boken, några varje vecka. Eftersom jag varit med i en sådan tidigare, när vi diskuterade en annan novellsamling så var jag snabb att haka på.

Nätcirklande? Kan det vara något? Måste man inte träffas för att prata böcker? Nej, det är inte samma sak, det är ett annat format. Men det är något som jag rekommenderar starkt. Kanske man skriver en kort reflektion om någon del av novellen. Sen kommer någon annan och man får helt nya tankar. Men så tänkte ju inte jag? Att jag inte ”såg” det? Oerhört spännande! Högt i tak tycker jag också att det är, och god stämning. Ingen tolkning är nämligen fel, för det är litteratur det rör sig om.

Så mina egna intryck av boken då. Det finns flera saker som ”kommer igen” i Munros noveller. I de flesta är berättaren en kvinna, även om det finns en del där det är en man. Berättaren är ofta någon som står lite utanför och iakttar huvudpersonerna eller händelserna. Berättelserna spänner ganska ofta över en lång tidsperiod, ibland från barndomen till ålderdomen.

Det är mycket språket och de fantastiska stämningarna som gör att jag tycker om Munro. Av en novell brukar jag normalt ”kräva” att det finns en knorr, en snabb vändning som ändrar förutsättningarna på slutet. Det gör det sällan hos Munro, ibland känns det som om den slutar mitt i något. Men ändå så är det flera av dem som stannar kvar hos mig. Trots att jag läste de två första i somras så minns jag fortfarande vad de handlar om! Lustigt nog så finns det gott om personer i hennes noveller som jag irriterar mig på, inte förstår mig på. Men det engagerar också.

Jag har markerat ”spoilers” med vit text nedan…

Min favorit av novellerna är Corrie. Så här skrev jag om den i nätbokcirkeln: Den här novellen är den som hittills för mig är mest som jag förväntar mig en novell, med en rejäl skruv på slutet. Jag såg inte alls att den skulle sluta så, och sen satt jag och bläddrade tillbaka och letade ledtrådar till att hela utpressningshistorien var påhittad av honom.

En som jag tyckte var bra men samtidigt väldigt obehaglig (och därför skickligt skriven!) var Paradis. Så här skrev jag i cirkeln: Den här novellen var den som jag kände som obehagligast av någon anledning, vet inte riktigt varför. Jag kände ett stort obehag över stämningen hemma som det påverkade flickan, och relationen mellan Jasper och Dawn. Mot slutet används det religiösa som ett maktmedel tyckte jag. 

Den som jag gillade minst var Tåg. Så här skrev jag när jag läst den: Den här novellen hade jag svårt för. Fick lägga ifrån mig den ett tag. Den tog inte alls tag i mig. När jag väl kom in i den så blev jag ändå frustrerad. Hur kunde han bara överge henne på sjukhuset efter alla år tillsammans och flytta in i ett hus han bara gick förbi. Han hade verkligen problem, så fort det ställdes krav på honom så stack han iväg.

De fyra sista novellerna börjar med ett förord, där Alice Munro skriver att de är självbiografiska ”till känslan”. De var synnerligen intressanta att läsa av det skälet.

Jag är fortfarande en ovan novelläsare, och heller inte helt novellfrälst. Men nog kan jag tänka mig att läsa mer av just Alice Munro.

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.