Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

Från förlagets hemsida: Som barn pratade Rosemary oavbrutet. Så mycket att hennes föräldrar bad henne börja i historiens mitt varje gång hon ville berätta något. Nu har Rosemary börjat på universitetet och hon pratar inte längre oavbrutet. Minst av allt pratar hon om sin familj.
Hon växte upp med två syskon: Lowell och Fern. Båda djupt älskade och båda numera försvunna ur hennes liv. Någonting hände som lämnade familjen i spillror. Sedan dess är Lowell på flykt, deras en gång så levnadsglada mamma är en skugga av sitt forna jag och deras pappa likaså. Och Fern, Rosemarys älskade syster, vad hände med henne? Ingen av dem hade kunnat föreställa sig hur Ferns öde skulle påverka dem. Då, nu och för alltid.

Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler kom ut i april 2015. I original heter den We Are All Completely Besides Ourselves och kom ut 2014. Karen Joy Fowler är en amerikansk författare, bl.a. känd för The Jane Austen Book Club. Hon debuterade 1991 med Sarah Canary. Hennes sjätte roman Vi är alla helt utom oss är flerfalt prisnominerad och rättigheterna till en miniserie har sålts.

Jag hade läst om den här boken på nätet och av någon anledning så lockade den mig. Oklart vad det var – det fanns något i det jag läste som gjorde att jag trodde att det skulle bli en läsupplevelse. När jag fick den i julklapp var det den första bok jag började läsa.

Vi är alla helt utom oss är en mycket tankvärd bok, med ett ambitiöst och genomtänkt språk. Den är uppbyggd som en självbiografi av karaktären Rosemary, men är helt fiktiv. Det är en välskriven bok, men också en relativt tungläst bok, då man behöver fundera och tänka under läsningen.

Jag tyckte om Vi är alla helt utom oss men inte alls i den utsträckning jag hade förväntat mig. Den var nämligen helt annorlunda än jag trodde den skulle vara. Av någon anledning så trodde jag den skulle vara en liknande upplevelse som We Were Liars. Men det är den inte, och det beror bl.a. på språket. Det är genomarbetat och snyggt, men också ganska tungt. Det är ett stort fokus på beteendevetenskaplig forskning, djurförsök och andra etiska frågeställningar. Det redogörs för autentiska fall inom vetenskapsfältet. Både innehållsmässigt och emotionellt är det tung läsning. Jag är van vid att läsa vetenskapliga texter, så det är inte svårt i sig för mig. Men här handlar det om skönlitteratur och ibland tycker jag det snuddar vid populärvetenskap.

För att uppleva den här boken så är det viktigt att man inte vet något om ”twisten”, vilket gör det svårt att skriva om boken. För i och med att jag inte visste om den, så blev jag faktiskt lite besviken ett tag. Jag kunde inte ta till mig frågeställningarna. När jag läser efteråt på nätet om Karen Joy Fowler, hennes pappa och hennes bakgrund så anar jag att hon har haft en hel del kunskap om området innan. Det märks att det är väl underbyggt.

Hela historien är mycket obehaglig. Men faktum är att det obehagligaste av allt är Rosemary. För mig blir det som att det är något i grunden fel med henne, jag känner ett stort obehag inför henne. Det gör också läsningen tung, en hel bok med en obehaglig huvudperson som berättar i jag-form. Jag har också otroligt svårt att förstå mig på föräldrarna, deras val tycker jag är ett ohyggligt svek mot barnen.

Det är mycket möjligt att jag läser något mer av den här författaren. Men inte omedelbart.

Omdöme: Tänkvärd men tungläst bok om föräldraskap, syskonrelationer och ett sökande efter sanningen.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Fiktiviteter, Litteraturkvalster & Småtankar, Vargnatts bokhylla,  Beas Bokhylla, Old Adult Reads Young Adult och MsHisingen

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: We are all completely besides ourselves
Förlag: Lavender Lit
Översättare: Cecilia Falk

Mitt exemplar var en julklapp från maken.
Utläst 27 december 2015.