Skyggerom av Jan-Erik Fjell

Handling från Goodreads: Den småkriminelle litaueren Bernandas kjører inn i Norge med en forseglet last på oppdrag fra den russiske gangsterbossen Doskino. Bernandas verken vet eller vil vite hva lasten inneholder, han skal bare levere den til kontakten ved den avsidesliggende hytta i nærheten av Fredrikstad. Men når kontakten aldri dukker opp, og når Bernandas etter hvert oppdager hva slags «varer» han har smuglet, skjønner han at han selv er i fare og får panikk.

Neste dag blir den eldre læreren Viggo Holm funnet brutalt myrdet med kniv i sitt hjem i Sarpsborg. Saken blir overlatt til Anton Brekke, en detektiv med et skarpt vidd og en skarpere tunge. Det viser seg fort at den eldre læreren var Bernandas’ kontaktperson.

Historien utvikler seg i forskjellige vendinger for både Brekke og Bernandas, den ene i oppklaringen av mysteriet, den andre i en desperat kamp for å komme seg unna både maktpersoner i Litauen som ikke er særlig imponert over Bernandas’ innsats og Brekke, som nærmer seg ham.

Boken: Skyggerom av Jan-Erik Fjell kom ut 2012.

Varför jag läste den: Skyggerom ingår i utmaningen Finish That Series

Vad jag tyckte om den: Skyggerom är en välskriven krim men ändå så tog det rätt lång tid för mig att läsa, jag drogs inte in berättelsen som jag hade hoppats. Det är en sorglig och otäck historia som rullas upp, och det är viktiga teman som människohandel, övergrepp och kriminalitet. Det är obehagligt, men det väcker inte den avsky som jag borde känna.

Jag läste första delen i den här serien, Tysteren, 2017 och tyckte den var så bra att jag bad några kollegor köpa Skyggerom när de var i Norge. Ändå har den stått sju år i bokhyllan. Mitt intryck av Skyggerom är ett annat än intrycket av Tysteren. Kanske beror det på att det gått så lång tid att jag läste den förra. Jag tror också att det är andra saker jag gillar eller ogillar i en deckare än då. För det är en del i Skyggerom som inte är i min smak, även om det också finns saker jag uppskattar.

Karaktärerna som utgör kärnan i historien är bra tecknade, men jag har svårt för huvudpersonen Anton Brekke. Han är inte vidare trevlig, utan mest bitter och irriterad. hans relationer skaver. Han misstror allt och alla, och han är beroende av spel. Hans adept Magnus Torp är mer intressant som karaktär, men får inte riktigt ta plats i mysteriet ändå (mest beroende på Anton). Bernandas är en karaktär som man ska ha sympati med, men jag får aldrig riktigt det.

Hantverket i att bygga mysteriet är bra, men det är inte originellt. Och upplösningen innehåller komponenter som inte är ovanliga i deckare, men som jag personligen har svårt för.

Bloggat om boken har Bokelskerinnen

Betyg: 3

Mer info:
Förlag: Juritzen
Sidor: 482
Betyg på Goodreads: 3,67 baserat på 479 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 17 maj 2024