Från Bokus: New York, 1960-tal. En ung man tas upp i den ökända maffiafamiljen Locatelli och får sitt första uppdrag: att avrätta en angivare. I nutidens Fredrikstad i Norge hittas stadens rikaste man mördad, ett dåd som vid första anblicken verkar ha ekonomiska motiv.
I Jan-Erik Fjells hyllade deckardebut flätas två parallella historier samman till en tät och överraskande berättelse. I centrum står Anton Brekke från kriminalpolisen som kallas in för att lösa fallet. Han är orädd och oförskämd, svag för kvinnor och har dessutom en hemlig last: poker. Med hjälp av den ivrige polisstudenten Magnus börjar han nysta i de trådar som till slut leder dem fram till den oväntade upplösningen.

Tysteren av Jan-Erik Fjell kom ut 2010. I svensk översättning heter den Angivaren och kom ut i mars 2017. Jan-Erik Fjell är en norsk författare med utbildning inom IT och administration. Han debuterade 2009 med Pus. 2010 fick han, som den yngsta författaren någonsin, Bokhandlerprisen för Tysteren, den första i serien om Anton Brekke. Han har hittills gett ut fem böcker i serien.

Den här boken köpte jag under höstlovet 2014 när vi var till Oslo för att hälsa på mina syskon. Naturligtvis passade jag på att köpa en bunt norska böcker som jag läst om på nätet eller som lockade i bokhandeln. Tyvärr blev den här stående i bokhyllan och det var först nu när den skulle komma på svenska som jag kände att jag borde ta itu med den. Så den fick följa med på vår semester på Gran Canaria. Jan-Erik Fjell står dessutom på min Boktolva.

Tysteren är välskrivet och lättläst norskt krim. Språket flyter bra, inte en enda gång stannar jag upp i läsningen, och jag sträckläste boken på två dagar (i solstolen). Det är en spännande historia Jan-Erik Fjell målar upp och jag tycker han lyckas bra med det något utslitna greppet att ha två historier i olika tidsåldrar. Historien är såpass spännande och väl uppbyggd att jag inte lyckades lista ut hur det låg till förrän alldeles mot slutet, och det är ett bra betyg för en deckare.

Det går inflation i poliser som har personliga problem och Anton Brekke är en av dem. På det hela taget är jag lite skeptisk till Anton Brekke som karaktär, det är svårt att säga om han är en mansgris eller inte, om han är otrevlig eller om han bara är brutalt ärlig. Mansgrisdelen gillar jag i alla fall inte. Hans personliga problem är i alla fall beskedliga jämfört med vad som numera är standarden i polisromaner. Tysteren innehåller en hel del karaktärer som jag gärna skulle läsa mer om, och det är alltid lovande för en serie.

Samtidigt som jag höll på att läsa den här boken så åkte några arbetskamrater till Trondheim och jag la in en beställning på del två i den här serien, Skyggerom. Eftersom den kommer på svenska redan i höst så måste jag skynda mig att läsa den…

Omdöme: Lättläst och välskriven norsk krim
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna (den svenska översättningen), Bokelskerinnen och Krimbloggeren

Mer om boken kan ni läsa här, här och här.
Förlag: Juritzen (mitt exemplar) – den svenska har kommit ut på Harper Collins Nordic
Sidor: 383

Mitt exemplar var en hyllvärmare.
Utläst 5 april 2017.

Annonser