Svalors flykt av Majgull Axelsson

Handling från förlagets hemsida: Psykologen Christel har fått en ny patient. Molly Andersson 16 år. Det är åtminstone vad som står i papperen. Men Molly hävdar att Molly är ett hundnamn och vill hellre bli kallad Zadie Moonbeam. Anledningen till att hon har hamnat hos Christel är att hennes föräldrar, vars våld och missbruk har tvingat henne ut och in i olika fosterhem under hela uppväxten, äntligen är ute ur bilden. Nu kan hon få en egen lägenhet, under förutsättning att hon bedöms vara mogen för det. Och den som ska bedöma det är Christel.

Christel känner ett slags släktskap med Zadie, men tampas samtidigt med egna problem. Hon har diagnosticerats med Parkinsons sjukdom, men vill inte gärna erkänna det ens för sig själv eller sin bästa vän, kusinen Lisbeth, som numera är pensionerad efter ett helt liv som förlossningsläkare. Ett av de barn Lisbeth hjälpt till världen är Zadie Moonbeam. Så en dag får Christel veta att Lisbeth har fått ett anonymt brev. Det är mycket skrämmande.

Boken: Svalors flykt av Majgull Axelsson hade recensionsdatum 2 maj 2023.

Varför jag läste den:  Majgull Axelsson är en av mina favoritförfattare och jag vill gärna läsa det hon kommer ut med. Förlaget var vänligt nog att skicka ett exemplar.

Vad jag tyckte om den: Jag har läst många böcker av Majgull Axelsson, och det som alltid fascinerar mig är att hon kan gripa sig an nya teman i varje bok, och alltid göra det med en fantastisk fingertoppskänsla och respekt. Så är det även i Svalors flykt. Berättelsen är inspirerad av det tragiska verkliga fallet med Lilla hjärtat, men med en egen vinkel. Det hade så lätt kunnat bli spekulerande eller frossande, men det håller sig Majgull Axelsson helt ifrån. Jag gillar att hon håller sig från att döma ut någon. Svalors flykt är både tragisk och gripande, men det finns också hopp.

Det är två huvudkaraktärer i Svalors flykt, och det är främst dem man får lära känna. Övriga karaktärer finns där, men de är inte lika djupa. Den ena är psykiatrikern Christel, som egentligen är pensionerad men tar en del patienter. Jag känner med henne, och även om hon är äldre än jag känns det som om hon kunde vara i min ålder. Hon kämpar mot det hon kallar ”Elake herr P”, dvs symptomen som tyder på att hon har Parkinson. Med några vänner och bekanta som har det, så blir den skildringen något som berör mig starkt. Sextonåriga Molly som kallas Zadie Moonbeam är en karaktär som man bara måste tycka om. Utsatt och osäker men med ett oerhört rättspatos och envishet. Hennes bakgrund gör att man får ont i hjärtat. Sen känns hon inte alltid som en tonåring, det är en vuxnare röst. Mina favoriter bland karaktärerna är föräldrarna i Zadies fosterfamilj. Man önskar fler sådana människor.

Det finns också ett visst spänningsmoment i Svalors flykt, och det tycker jag egentligen inte behövs för att berätta den här historien. I synnerhet är det Christels kusin Lisbeth och hennes historia som känns som ett extra moment. Jag funderar också på då och då hur litet Norrköping egentligen är, för stundvis verkar det som om de flesta karaktärerna har mötts.

Bitvis under läsningen så kommer jag på mig att tänka på den första boken jag läste av Majgull Axelsson, Rosario är död. Jag grät när jag läste den. Den hade ett annat format, mer socialrealistiskt, men det finns något i Svalors flykt som rör sig i samma område. Dock så blir inte Svalors flykt alls lika stark. Men det är en läsvärd bok.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Norstedts
Sidor: 409
Betyg på Goodreads: 3,50 baserat på 6 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 30 april 2023