Handling från förlagets hemsida: Annie och hennes lille son är alltid först på plats när mammagruppen träffas i Svanparken i Uppsala. William kiknar av skratt när Annie ger honom fart i favoritgungan. Hon känner på sig att det här kommer att bli en fantastisk dag. Plötsligt hörs snabba steg. Innan hon hinner vända sig om bränner det till mellan skuldrorna. En stöt går genom kroppen och hon faller ihop, totalt paralyserad. En mörkklädd person med handskar, uppdragen huva och munskydd tar William och rusar iväg. Förgäves försöker Annie komma upp på fötter, men bilen har redan kört iväg.
William är försvunnen.
När Nathalie Svensson, psykiatriker och medlem i Nationella gärningsmannaprofilgruppen, kommer till parken med sin sex månader gamla son Noah möts hon av en chockad Annie. Innan Noah kom till världen var Nathalie inte ens säker på om hon ville ha honom. Nu kan hon inte föreställa sig en tillvaro utan sin son med en extra kromosom. Kidnappningen av William påverkar henne starkt. Samtidigt som hon vet att det är oprofessionellt att blanda sig i utredningen kan hon inte tigande se på medan hennes sambo Johan Axberg leder jakten på kidnapparen.
Boken: Rovdjur av Jonas Moström kom ut 13 september 2023.
Varför jag läste den: Jag har läst alla tidigare böcker i den här serien, och ville läsa även Rovdjur som är den tionde boken. När jag var trött och sjuk kändes det som ett bra val.
Vad jag tyckte om den: Rovdjur är en lättläst deckare, som passade perfekt att läsa när jag var sjuk. Det finns något tryggt och hemtamt i att läsa en serie där man är välbekant med persongalleriet och bakgrunden. En sak som jag gillar med Rovdjur är också att den utspelar sig i för mig välkända miljöer i Uppsala (även om jag fick kolla upp några ställen!). En serie som utspelar sig i Uppsala, Stockholm och Sundsvall passar mig utmärkt av personliga skäl.
Huvudkaraktärerna i Rovdjur är de återkommande, framförallt Nathalie och Johan, och så är det Annie, vars son försvinner och som är en del av samma mammagrupp som Nathalie. Jag hade gärna läst mer om dynamiken i mammagruppen, det är ju en speciell tid i ens liv, och de grupperna brukar kunna vara märkliga på flera olika sätt. Jag är less på Nathalie och Johan, och i Rovdjur går deras relation också på tomgång. Jag hoppas att Johans tankar inte gör att det går åt fel håll i serien… Men det som stör mig mest är Nathalies beteende, hon har inga gränser i hur mycket hon lägger sig i och involverar sig. Jag kan förstå att det är svårt att vara ”mammaledig” när fallet kommer så nära, men borde inte någon chef satt stopp?
Själva historien och mysteriet är upplagt så att det berör, för på något sätt så berör det alltid när en barn råkar illa ut eller försvinner. Det här är också en baby, som definitivt inte kan kommunicera. Mycket obehagligt. Jag är dock kluven till upplösningen, som blir lite för mycket för min smak. Sen är det bra tempo med korta kapitel och tydliga spänningsmoment. Jag gillar också att Jonas Moström använder sin sakkunskap i medicinska frågor och skildrar exempelvis psykisk ohälsa väl. Den enda invändningen jag har är att alla referenser till kontroller av blodsockret ibland tar över berättelsen.
Det är troligt att jag också läser nästa del i serien, även om jag inte bestämt mig helt.
Bloggat om boken har Tofflan, och dagarna går och Kapprakt.
Betyg: 3+
Mer info:
Förlag: Norstedts
Sidor: 312
Betyg på Goodreads: 3,40 baserat på 120 betyg
Hur jag fick tag på den: Bookbeat
Utläst: 12 april 2024
Lottens Bokblogg 