Handling från Goodreads: Syria, 2003. A blooming romance leads to a tragic accident when Hussam’s father catches him acting on his feelings for his best friend, Wassim. In an instant, the course of their lives is changed forever.
Ten years later, Hussam and Wassim are still struggling to find peace and belonging. Sponsored as a refugee by a controlling older man, Hussam is living an openly gay life in Vancouver, where he attempts to quiet his demons with sex, drugs, and alcohol. Wassim is living on the streets of Damascus, having abandoned a wife and child and a charade he could no longer keep up. Taking shelter in a deserted villa, he unearths the previous owner’s buried secrets while reckoning with his own.
The past continues to reverberate through the present as Hussam and Wassim come face to face with heartache, history, drag queens, border guards, and ghosts both literal and figurative.
Boken: The Foghorn Echoes av Danny Ramadan kom ut 2022.
Varför jag läste den: The Foghorn Echoes var maj månads bok i English Bookshops Queer Reading Group.
Vad jag tyckte om den: The Foghorn Echoes är en hjärtskärande berättelse om trauman och utanförskap. Den är välskriven och språkligt lätt att läsa. Men ändå var jag på väg att ge upp den en bit in. Historien om Hussam och Wassim är sorglig på många sätt. I början av boken sker något som påverkar dem starkt som personer, och som kommer att prägla deras liv. Hussams sätt att hantera detta trauma är enormt destruktivt. Han tar droger, lever som om varje dag var den sista, och försöker på alla sätt bestraffa sig själv. Det innebär att han har sex med främmande män, och söker sig till de mest våldsamma. Min upplevelse av början av boken var att han blev våldtagen om och om igen, och verkade tycka att han förtjänade det. Det blev helt enkelt för plågsamt att läsa ”samma” scener om och om igen (de var såklart inte samma, men det kändes så, man kunde säga vart det skulle sluta) och jag var tveksam om jag skulle fortsätta. Men så skiftar fokus i berättelsen och jag fortsatte läsa.
Flera av karaktärerna i The Foghorn Echoes är intressanta. De två huvudpersonerna framställs olika och för min del hade jag mycket lättare att känna sympati med Wassim än med Hussam. Jag tyckte också om karaktären Dawood, och hur man får en respekt- och kärleksfull skildring av att vara trans. Oväntat nog så gillade jag också inslaget med den speciella karaktären Kalila. Jag gillade också slutet, det var inte sockersött, men det ingav ändå visst hopp. Jag tycker om hur The Foghorn Echoes genomsyras av traditioner och kultur från Syrien. Båda är starkt påverkade av den men hanterar det på olika sätt. Det var flera stycken som gjorde att jag tyckte att jag lärde mig något om kulturen.
I diskussionen i Reading Group så var det bara jag och en till som hade svårt med berättelsen (kanske av olika skäl). De flesta hade tagit The Foghorn Echoes till sitt hjärta. Vi pratade om skildringarna av att vara queer, utanförskap, samhörighet, det syrianska samhället och många andra intressanta saker. Det gav mig möjlighet att uppskatta vissa bitar mer än när jag just läst boken.
Enligt uppgifter på nätet så har den syrisk/kandensiska författaren vävt in egna upplevelser i boken, men han har också nu i maj publicerat sin biografi.
Betyg: 3+
Mer info:
Förlag: Canongate Books
Sidor: 269
Betyg på Goodreads: 4,06 baserat på 708 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt
Utläst: 24 maj 2024
Lottens Bokblogg 