Bokbloggsjerka 23-26 juni: Flest böcker av..

Det är så lätt att jag glömmer bokbloggsjerkan om jag inte gör den på fredagen. Men det sträcker sig ju över hela helgen. I veckans Bokbloggsjerka frågar AnnikaVilken författare förekommer mest i din bokhylla?

Med bokprogrammet Collectorz.com så är ju detta en baggis. Viktigt är dock vad ”din bokhylla”. Vi delar ju bokhyllor jag och maken. Så det får bli två svar 😉 Sen vi efter flytten plockade upp och rensade bland våra ungdomsböcker och då också registrerade dem så ändrades svaret.

Ska jag gå på vilken författare jag har flest böcker av så är det Merri Vik. Jag äger 31 böcker i Lotta-serien.

Går vi på gemensam samling av böcker så blir svaret John Grisham. Av honom har vi också 31 böcker (maken har 3, jag har 28).

Den gode lögnaren av Nicholas Searle

Från förlagets hemsida: Han är en man som har ljugit i hela sitt liv. Svindlaren Roy Courtnay, drygt åttio år gammal, bor i en engelsk förort och står inför sitt livs största kupp: Han ska förföra den rika änkan Betty, som han fått kontakt med via en dejtingsida, för att lura åt sig hennes pengar.
Men vem är Roy Courtnay? Vad har han tvingats gå igenom för att klara av att leva med alla sina lögner? Och varför tycks Betty vara så villig att bli hans nästa offer?
Steg för steg börjar historien nystas upp, i en psykologisk thriller som tar sin början i Berlin 1938 och sträcker sig över nästan ett sekel, en tid med inslag av ofattbar ondska, kraftfullt motstånd och anmärkningsvärd godhet.

Den gode lögnaren av Nicholas Searle kom ut i 2016. I original heter den The Good Liar och kom ut 2016. Nicholas Searle är en brittisk kriminalförfattare som arbetat med säkerhetsfrågor som statstjänsteman. Den gode lögnaren är hans debutroman.

Den här boken dök upp som ett överraskningsexemplar från förlaget. Lite senare under hösten blev den nominerad till Svenska Deckarakademins pris för bästa till svenska översatta kriminalroman. Nicholas Searle hamnade också på min Boktolva 2017.

Den gode lögnaren är en spännande och riktigt bra thriller. Jag visste verkligen inte alls vad den här skulle handla om och hade nästan inga förväntningar, vilket visade sig vara riktigt bra. Intrigen överraskade mig och den var betylidgt bättre än väntat. Redan från början fastnade jag i berättelsen, och fann den ovanligt lättläst. Tyvärr så var det en svacka i mitten, sen tog den fart igen, för att landa i ett slut som jag tyckte var ett antiklimax.

Tidshopp är otroligt vanliga i spänningsromaner (och även andra genrer) och det fungerar olika bra. I Den gode lögnaren är tidshoppen till olika tidsåldrar, knutet till vad som händer i nutid snarare än kronologiska. Det gör att man som läsare inte förrän i slutet har en komplett bild av Roy och Betty. Jag gillar greppet, och tycker Nicholas Searle behärskar det.

Karaktärsteckningen är inte den bästa. Roy är en högst osympatisk karaktär, och det finns egentligen ingen som jag riktigt gillar, inte ens Betty. Man behöver ju inte gilla karaktärerna men jag engagerar mig inte i personerna i berättelsen, utan bara vad som händer personerna. Nutidstråden är den tråkigaste, och beskrivningen av åldrande är inte särskild bra, bara deprimerande.

Jag skulle nog kunna tänka mig att läsa mer av Nicholas Searle, även om jag tror att mitt positiva intryck av Den gode lögnaren i hög grad baseras på överraskning och låga förväntningar.

Omdöme: Intressant och invecklad historia om förräderi, lögner och bedrägeri.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker och Beas bokhylla

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: The Good Liar
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Översättare: Boel Unnerstad
Sidor: 320

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 17 juni 2017.

Helgfrågan v. 25: Tröglästa böcker

I veckans helgfråga frågar Mia: Vad gör du när du råkar ut för en trögläst bok? Gärna exempel på en sådan. Bonusfråga: Hur firar du midsommar? 

Tja, det beror på hur trögläst och hur jag fått tag på boken. Är det ett recensionsexemplar som jag bett om så kämpar jag mig igenom boken, även om det tar tid. Är det en bok i Makeutmaningen likaså. Annars beror det på. Om den är extremt trögläst och inte tilltalar mig alls så ger jag upp. Känner jag att det mer beror på att jag är trött, stressad och att det kanske kan bli bättre så fortsätter jag läsa och hoppas på att det blir bättre. Har ingen lust att ge exempel, det är ju så individuellt och jag gillar inte ”negativ reklam”.

Bonusfrågan: Inte alls.
Vi har köpt god mat (utan midsommartema) som vi ska äta. Som en extra lördag. När barnen var små brukade vi försöka åka någonstans där det var firande, men vi har aldrig riktigt fått någon entusiasm i vår familj för den här högtiden. Ingen av oss kommer med några traditioner och det finns inget tryck från den närmsta familjen. En skön tredagarshelg helt enkelt.

Hett i hyllan #50

hettihyllanDags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är på sluttampen på 2013, närmare bestämt i mellandagarna. Vid ett besök på Vängåvans bokhandel träffar jag Monica som ger mig en kasse med sju böcker – alla från Sekwa och Etta förlag – som present. Tyvärr så står fem av dem olästa i hyllan. Fyra av dem har jag redan tagit upp i Hett i hyllan. I sista Hett i hyllan innan semestern så är det dags för den sista boken lämpligt nog. Det är Dagar utan hunger av Delphine de Vigan.

Laure är 19 år, hon är anorektiker. När hon blir inlagd i sjukdomens slutstadium börjar hon efter hand förstå hur det kunde gå så långt. Dagar utan hunger återger tre månaders sjukhusvistelse, tre månader för att blåsa nytt liv i en utmattad kropp, tre månader för att kapitulera, för att bli frisk. Laures tillfrisknande är också berättelsen om hennes möte med den läkare som tar hand om henne, kanske den ende som kan ta till sig hennes smärta, den del av hennes barndom som hon inte kan frigöra sig ifrån.

Ja, den här har jag ju läst om i alla fall. Inbillar mig att det kan vara en rätt jobbig men viktig bok att läsa.

Spel av Anna Roos

Från förlagets hemsida: Sol lämnar Sverige och svär på att aldrig komma tillbaka. Men när hennes tvillingbror Gustavs kropp hittas i Årstaviken och hans död avskrivs som självmord återvänder hon motvilligt. Med ett fingerat CV får hon anställning vid Handelshögskolans bibliotek. I korridoren träffar hon Erik, studenten som är lite bättre än alla andra och har en likadan tatuering som den hon sett på sin brors döda kropp.
Sol drog nitlotten redan vid födseln. Medan Gustav växte upp på gåslever i deras pappas nya hus på Lidingö blev hon kvar i förorten med sin mentalt instabila mamma. Och om hon har haft svårt att behålla sina jobb, har hennes bror snarare haft problem med vilket han ska välja efter sin examen från Handelshögskolan.
Vad var det egentligen som hände Gustav? Jakten på svar tar Sol djupare in i hans värld. Ur sprickorna i den putsade fasaden börjar mörka sanningar sippra fram, och Sol dras in i ett spel där bara slumpen avgör vem som är vinnare och vem som är förlorare.

Spel av Anna Roos hade recensionsdatum 27 maj 2017. Anna Roos är civilekonom. Hon har arbetat på kasino och bott en period i Atlanta. Spel är hennes debutroman.

Den här boken hade jag noterat i någon avisering av nya böcker, men inte direkt skrivit upp. Därför var det en trevlig överraskning när förlaget skickade den till mig.

Spel är en välskriven och lättläst bok, med en spännande och annorlunda intrig. Jag kan faktiskt inte påminna mig om att jag läst något liknande, och då läser jag många spänningsromaner. Spel är också befriande kort, bara ca 220 sidor, något som inte är så vanligt i den här genren. Det är bra driv i berättelsen, och mitt intresse hålls uppe hela tiden.

Spel är lättläst med ett drivet språk. Jag brukar inte vara så förtjust i jag-formen, men det här är Sols berättelse, och jag tror den hade förlorat i intensitet om den beskrivits i tredje person. Sol är en kvinna som varit med om mycket, trots sina unga år, och jag tycker det framgår väl utan att jag som läsare skrivs på näsan om det. Ibland kan jag nästan uppleva det tvärtom, som att jag får ”gissa” mig till lite väl mycket. Sol är cynisk så det räcker och blir över, och dessutom ganska elak mot andra. Det är inte lätt att tycka om henne, men det är däremot lätt att förstå att det blivit så. De andra personerna i berättelsen väcker också mitt intresse och jag hade gärna läst mer om dem.

Intrigen i Spel handlar mycket riktigt om spel. Och här är min enda invändning. Jag är inte riktigt säker på att jag greppar vad spelet går ut på, det är något som jag känner att jag inte fattar. Vad är det Gustav egentligen gjort? Vad är poängen? Jag kan inte skriva så mycket mer utan att spoila… Efter avslutad läsning så känns det … lite oavslutat.

Spel är en mycket lovande debut och jag hoppas få läsa mer av Anna Roos.

Omdöme: Välskrivet i snabbt tempo om familjerelationer, spel och att utnyttja andra.
Betyg: 4

Bloggat om boken har Boktanken

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Samarbete mellan Modernista och Louise Bäckelin förlag
Sidor: 224

Mitt exemplar var ett överraskningsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 13 juni 2017.

Topp Tio Tisdag: Tio serier jag (kanske) tänkt börja på men inte har

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: Top Ten Series I’ve Been Meaning To Start But Haven’t

Det här temat är ju lite bedrägligt. Jag behöver ju inte tio serier till att läsa… Det skulle vara lättare att lista serier där jag läst första boken men inte mer. Jag la till ett ”kanske” i titeln för jag är inte säker på om jag vill börja. Av de serier jag listade sist det här temat var i Top Ten Tuesday har jag faktiskt börjat på nio av tio.

  1. Roslund & Hellströms serie om Ewert Grens.
  2. Cilla & Rolf Börjlinds serie om Tom Stilton och Olivia Rönning.
  3. Anders de la Mottes serie MemoRandom.
  4. Anna Jakobson Lunds serie Systemet.
  5. Cecilia Samartins serie Señor Peregrino.
  6. Richard Castles serie om Nikki Heat.
  7. Någon av Ingrid Hedströms serier.
  8. Åsa Hellbergs serie Sonja.
  9. Stuart Mac Brides serie om Ash Henderson.
  10. Hjorth & Rosenfeldts serie om Sebastian Bergman.

Hm, ja detta kanske kan vara en slags påminnelselista för egen del.

Sommarläsningsenkät

Trött måndag. Mycket att göra. Visst låter det som enkätdags? Det är visserligen en månad sen Lyran gjorde en sommarläsningsenkät, men sommaren har ju dröjt, så jag kanske kan vara ursäktad?

1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Jag brukar läsa mer, juli brukar vara min bästa månad. Vi är ju en läsande familj så även när vi har semester tillsammans så brukar vi läsa. Jag befarar att i år kommer det inte att bli lika mycket läst som vanligt i juli.

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Förr så var sommaren vikt för deckare, men nu läser jag ju deckare året runt. Jag försöker välja bara efter lust och peta undan dåliga samveten. Och kanske våga mig på lite tjockare böcker.

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag gillar vår balkong, men den passar för läsning på morgnarna, på eftermiddagen kan det bli lite hett. Annars gillar jag att läsa på stranden, och höra vågor som kluckar. Eller på en utservering med en cappuccino till.

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Alla böcker 😉 Deckare eller feelgood. Gärna med sommartema. I år så rekommenderar jag Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Inte för att den har sommartema, utan för att den är riktigt bra feelgood.

5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell. Den utspelar sig i London sommaren 1976 när England drabbades av en extrem värmebölja.

En smakebit på søndag – Cold Earth

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än.

Mycket nu. Barnens sommarlov har börjat och de är ute på egna äventyr, så vi har ”barnfritt” några dagar. Själv ska jag i eftermiddag/kväll iväg på veckans andra tjänsteresa. I torsdags kom jag hem två timmar senare än SJs tidtabell, hoppas på bättre tur den här gången. Har jobbat även på kvällarna och varit lite för trött för läsande, har blivit mycket slösurfande istället. I går kväll läste jag ut Den gode lögnaren av Nicholas Searle, ett överraskningsexemplar sen i höstas så jag fick snabbt tänka om vad gäller smakbit. Nu har jag valt och det blev Cold Earth av Ann Cleeves. Den har legat sen min födelsedag i januari trots att jag brukar älska hennes böcker om Shetlandsöarna.

Smakbiten kommer från sid 2

The rumbling started when the landslide picked up speed and gathered boulders and the stones from the field dykes. When it crossed the main road it missed a car but ploughed into a small croft. Relentless as a river in flood, the mountain of earth moved with a power that flattened the outhouses of the tiny croft house and forced its way through the main building, smashing windows and breaking down the door. Perez heard the noise when it hit the house as a roar, and felt it as a vibration under his feet. He turned at the same time as the other mourners.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg

Från förlagets hemsida: Utan att riktigt förstå hur det gick till så har Felicia blivit med hus. Inte en vanlig villa, utan en stor fastighet med hyresgäster som nu är hennes ansvar. En av lägenheterna ska hon inreda till sig själv.
När Felicia möter den attraktive antikhandlaren Jonathan som vill fylla hennes bostad med tidstypiska möbler vänds hennes liv upp och ned. Felicia tar tacksamt emot inredningshjälp från Jonathan, men vad varken Felicia eller Jonathan känner till är att en av möblerna döljer en gammal hemlighet … Denna hemlighet leder till Nanny, en ung kvinna som arbetar som piga i ett välbemedlat hem i Karlskrona år 1851.
Ensamheten blir plötsligt ett virrvarr av nya bekantskaper, de gamla murriga väggarna får nytt liv och Felicias sårade hjärta tinar upp. Men hur ska hon hantera en kärlek som är omöjlig redan från början?
Nannys och Felicias skilda livsöden vävs samman på ett fängslande vis. Hemligheter från det förflutna blir en del av Felicias liv och påverkar henne på ett sätt som hon aldrig hade kunnat förutsäga. Manglade dukar och vikta servetter är en varm och charmig historia som handlar om vänskap, kärlek och modet att känna tillit.

Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg kom ut i maj 2017. Ewa Klingberg har tidigare arbetat som lärare men sedan 13 år tillbaka är hon författare på heltid. Hon skriver romaner såväl som noveller för veckopressen samt är medarbetare i tidningen Släkthistoria. Hon driver även bloggen Holavedsbrudar.

Eftersom Ewa Klingberg driver en bokblogg, Holavedsbrudar, som jag följer både på webben och Instagram hade jag sett att den här boken skulle komma ut. Eftersom jag normalt sett inte brukar vara rätt läsare för historiska romaner så hade jag inte tänkt läsa den. Men så blev jag mer och mer nyfiken och när Ewa erbjöd att om man kommenterade på bloggen kunde man få recensionsexemplar från förlaget slog jag till.

Manglade dukar och vikta servetter är en mycket välskriven och fängslande bok. Det här är feelgood precis som jag vill ha den. Helt enkelt perfekt! Det finns en historia, det finns allvar, det finns mysfaktor, det finns förvecklingar, det finns attraktion och förälskelse. Allt beskrivet med värme och glimten i ögat. Än en gång konstaterar jag att jag inte ska gå på mitt första omdöme och tro att en bok inte är något för mig. Efter att ha letat efter en bladvändare i deckargenren för att återfå min läslust så hittade jag den i en välskriven feelgood. Överraskande.

I Manglade dukar och vikta servetter finns en nutidshistoria, om Felicia, och en dåtidshistoria, om Nanny. Dåtidshistorien tillför mycket, och jag hade velat läsa mer om Nanny. Samtidigt så är det också en perfekt avvägning mellan de två historierna, nu hålls intresset uppe hela vägen då man som läsare får veta ”lagom mycket” åt gången.

Genom hela boken går ett stråk av intresse för inredning. Jag är inte alls den typen, men det finns en charm att läsa om det, och Ewa Klingberg lyckas måla upp bilder och anknyta till vardagsfenomen (som när Felicia i början går på IKEA) som gör det levande. Levande är också karaktärerna. Min favorit är Nanny, men Felicia och övriga personer i nutidshistorien är väl beskrivna, och jag märker att under läsningens gång så tänker jag på dem som personer som jag känner i verkliga livet.

Det enda störmomenet i historien är i början, då jag stör mig på Felicias inställning till pengar. Hennes man har just flyttat ut, har hon inte köpt ut honom? Varifrån kommer hennes pengar undrar jag? Jag stör mig också lite på Felicias naivitet till andra människor som ”tar över” hennes liv. Samtidigt så bäddar det för förvecklingar och passar i historien.

Jag kommer definitivt att läsa mer av Ewa Klingberg. Jag ser fram mot hennes nästa bok – Lånat silver och krossat glas. Och för alla er som gillar en bra feelgood – se till att läsa Manglade dukar och vikta servetter.

Omdöme: Mycket bra feelgood med värme, mysfaktor och intressant historia.
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Hanneles bokparadis, Ewelinas bokbloggVästmanländskans bokparadis, Bokhyllan, Boklysten och Bokstunder

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Historiska media
Sidor: 358

Mitt exemplar kom från förlaget tack vare att jag kommenterade på författarens blogg. Tack!
Utläst 10 juni 2017.

Helgfrågan v. 24: Årets bok

Helgfrågan v. 24 från Mia är: Jag har sett att många läser Året bok 2017. Har ni läst någon av böckerna? Bonusfråga: Gillar ni läsutmaningar?

Oj, då måste jag kolla vilka som är nominerade… Jag har sett det men glömt. Fick googla och här är listan. Fetstilade är de jag läst.  Av de gillade jag Björnstad mest. Jag skulle gärna läsa Andras vänner också. Flickorna har jag men har inte läst än.

  • Glöm mig av Alex Schulman (Bookmark förlag)
  • Flickorna av Emma Cline (Natur & Kultur)
  • Andras vänner av Liane Moriarty (Albert Bonniers förlag)
  • Törst av Jo Nesbø (Albert Bonniers förlag)
  • Italienska nätter av Katherine Webb (Historiska Media)
  • Vargarnas tid av Elisabet Nemert (Bokförlaget Forum)
  • Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld (Wahlström & Widstrand)
  • Lykttändaren av Pontus Ljunghill (Wahlström & Widstrand)
  • Björnstad av Fredrik Backman (Piratförlaget)
  • Hennes nya namn av Elena Ferrante (Norstedts)
  • Störst av allt av Malin Persson Giolito (Wahlström & Widstrand)
  • Ett litet liv av Hanya Yanagihara (Albert Bonniers förlag)

Utmaningar? Ja och nej. Ett tag var jag med på många utmaningar men så tröttnade jag då det snarare förstörde min läslust än att ökade den. Håller mig till Boktolvan och Makeutmaningen (finns mer info under fliken Mina utmaningar).