Dödsdömd av Sharon Bolton

Från förlagets hemsida: Strax före gryningen, i bergen nära gränsen till Skottland, mördas en ung kvinna. Samtidigt kraschlandar en luftballong i området. Bara en person, Jessica Lane, överlever mirakulöst.
Jessica har sett mördarens ansikte. Men mördaren har också sett hennes. Och han kommer inte att ge upp förrän han har eliminerat det enda vittnet till brottet.
Ensam och rädd, och utan att kunna lita på någon, flyr Jessica till den plats där hon känner sig tryggast. Men det kan visa sig att just den platsen är den farligaste av alla…

Dödsdömd av Sharon Bolton har recensionsdatum idag, 11 november 2017. I original heter den Dead Woman Walking och kom ut tidigare i år. Sharon Bolton är en brittisk författare som 2008 debuterade med Sacrifice. För den svenska publiken blev hon känd för sin serie om Lacey Flint. Dödsdömd är hennes tionde bok, och är fristående.

Sharon Bolton tillhör mina favoritförfattare och hennes böcker brukar stå på autobuy. Men när jag letade efter Dead Woman Walking i somras, både i USA och i bokhandlar här, så hittade jag den inte. Och så fanns det så många andra böcker… Jag hade tänkt önska mig den i julklapp, men när Modernista skickade ett recensionsexemplar var ju saken löst.

Dödsdömd av Sharon Bolton är en välskriven och otroligt spännande deckare. Det här är i mitt tycke helt klart en av årets bästa spänningsromaner. Den har allt som jag vill ska finnas i en deckare. Språket flyter bra, och min oro att det inte skulle vara samma sak på svenska var ogrundad. Möjligen så känns det inte fullt lika ”brittiskt” (och jag gillar brittiskt…) på svenska som på engelska, men det påverkar inte helhetsintrycket.

En spänningsroman ska ju vara spännande och det är Dödsdömd verkligen. Strukturen med relativt korta kapitel ur olika personers synvinkel funkar utmärkt för att hålla tempot uppe i läsningen. Hela berättelsen har ett bra driv och jag mer eller mindre sträckläser. Men det allra bästa är att jag blir överraskad flera gånger. Jag läser ju väldigt ofta deckare, och ju fler jag läser desto mindre överraskad blir jag. Men vändningarna i Dödsdömd överraskar mig, och dessutom så kan jag inte påminna mig att jag läst någon bok som har en liknande intrig. Skickligt! Historien håller ihop ända till slutet, och jag hittar inga logiska luckor som irriterar.

De flesta av Sharon Boltons böcker som jag har läst utspelar sig i London. Ett smutsigt och slitet London, långt från turiststråken. Den här gången förflyttar hon sig ut till landsbygden (och York) och det visar sig att hon bemästrar den miljön också. Jag kan inte bedöma om beskrivningen av York är korrekt, men hon lyckas med en beskrivning av en brittisk landsortsmiljö som känns autentisk, och även den här gången får hon fram det slitna och fattiga. Karaktärsteckningarna lyckas hon också med i den bemärkelsen att personerna intresserar mig, oavsett deras roll i berättelsen.

Kanske inte förvånar någon om jag säger att jag verkligen ser fram mot nästa bok av Sharon Bolton…

Omdöme: Välskrivet och mycket spännande om familjer, lojalitet och grymhet.
Betyg: 5-

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Modernista
Originaltitel: Dead Woman Walking
Översättare: Lilian Fredriksson
Sidor: 398
Betyg på Goodreads: 4,06 baserat på 1638 betyg.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 6 november 2017.

Annonser

Veckans helgfråga: Läsning och planer

Lite senare än vanligt så griper jag mig an Mias helgfråga: Vad läser du nu?
Bonusfråga: Vad ska du göra i helgen?

Jag håller faktiskt på med flera böcker, men har kört fast i två av dem. Den ena är ett recensionsexemplar så det är lite jobbigt. Men den tredje boken som jag läser och som det går framåt med är Dragon Teeth av Michael Crichton. En del av Makeutmaningen och väldigt annorlunda mot andra böcker jag läst av honom.

Bonusfrågan. Tja, den här veckan har varit en emotionell berg- och dalbana med enorma toppar och dalar. Dessutom väldigt intensiv rent schemamässigt. Ovanpå det har jag haft fruktansvärd huvudvärk i tre dagar, när man samtidigt ska fungera som vanligt på jobb och hemma. Så min enda egentliga plan är SÖMN samt att landa mentalt. Att vi har tvättstuga på söndag försöker jag förtränga. Nåja – i kväll ska jag äta Ben & Jerry glass och det kan väl räcka som plan 😀

Hett i hyllan #65

hettihyllanDags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I oktober 2014 var min mamma i Frankrike. När hon kom hem så fick jag några presenter, bl.a. en bok av den nyutnämnda nobelpristagaren Patrick Modiano: Pour que tu ne te perdes pas dans le quartier. Jag har senare läst en bok av honom – Lilla smycket. Att den här står oläst i hyllan fortfarande beror på att den är på franska, och jag har inte tagit mig igenom en hel bok på franska sen början av 90-talet då jag läste en kurs i franska på universitetet. Startsträckan är alltså väldigt lång.

På svenska heter den För att du inte ska gå vilse i kvarteret, och beskrivs så här (att klippa in en beskrivning på franska här kändes rätt meningslöst…):

”På Rue Puget var Aeros ljusa träfasad och kolorerade fönster ersatta med en vägg i den neutrala vita nyans som är glömskans färg. Också han hade i mer än fyrtio år strukit vitt över perioden då han skrev sin debutroman, och över sommaren då han promenerade ensam med den hopvikta papperslappen i fickan: FÖR ATT DU INTE SKA GÅ VILSE I KVARTERET.”Envisa telefonsignaler väcker författaren Jean Daragane ur hans middagsslummer. En för honom okänd man har hittat hans adressbok och är angelägen om att snarast överlämna den till honom. Mötet nästa dag med den påträngande mannen och hans flickvän leder till ett för Daragane motvilligt utforskande av sitt länge förträngda förflutna.

Färjan av Mats Strandberg

Från förlagets hemsida: I kväll ska 1 200 förväntansfulla passagerare åka på en kryssning mellan Sverige och Finland. Men det finns något ondskefullt ombord på den här resan. Mitt i natten är färjan plötsligt avskärmad från omvärlden. Det finns ingenstans att fly. Det finns inget sätt att kontakta land. Och du vet inte vem du kan lita på.

Färjan av Mats Strandberg kom ut hösten 2015. Mats Strandberg är en svensk författare som fick sitt stora genombrott med Engelsforstrilogin som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Den första delennominerades till Augustpriset. Färjan är hans första skräckroman. Den har sålts till ett flertal länder och en filmatisering är under utveckling.

Jag brukar ju säga att skräck inte är min grej. Och det är det nog inte. Men jag tyckte ju Engelsforstrilogin var fantastisk, och när nu Mats Strandberg kom med en egen bok så blir man ju nyfiken. Såpass nyfiken så jag deltog i en utlottning på Instagram (BooksofMagnus) och vann Färjan i pocket. Då måste jag ju också läsa den.

Färjan är en välskriven och lättläst skräckroman. Dock så undrar jag fortfarande om det här är ”min” stil. Men det finns ett par saker som jag verkligen tycker om med Färjan. Mats Strandberg är en mästare på karaktärsteckningar – osympatisk eller sympatisk, ond eller god, det spelar ingen roll. Alla karaktärer i den här boken är en del av historien, och jag kommer på mig själv långt efteråt att fundera på dem, som verkliga människor.

Att sätta en skräckroman på en Finlandsbåt är ett strålande val. Där finns alla förutfattade meningar, olika personligheter ihopklämda mot sin vilja. Och så den där obehagliga klaustrofobiska känslan – och jag som både lider av klaustrofobi och är mindre förtjust i att befinna mig oskyddad ute på vattnet, ja, det blir riktigt obehagligt för mig.

Den första halvan av Färjan är mycket bra. Det är en stark spänning, i många stycken psykologisk, som Mats Strandberg också bemästrar. Undertonerna, det outsagda och tolkningarna är spännande. Jag kommer på mig själv att fundera på om människor verkligen kan klassificeras som onda eller goda. Det är i början som jag blir skrämd, och så alldeles alldeles på slutet (snyggt!).

Andra halvan av Färjan – nej, då blir det inte min grej. Jag hoppas jag nu inte spoilar för mycket, men jag tycker inte man kan undgå att veta om att den här boken innehåller vampyrer. Det är mycket blod och på tok för många detaljer. Inte så att jag i huvudsak blir äcklad, utan det blir bara för mycket, så jag tappar intresset. Psykologisk spänning och skräck är mycket hemskare än blod, som blir overkligt.

Om jag nu struntar i om skräck är min sak eller inte så är jag i alla fall nyfiken på Mats Strandbergs senaste bok – Hemmet. Om jag förstått det rätt så är det mer psykologisk spänning och inte så blodigt.

Omdöme: Lättläst skräck med bra karaktärsteckningar
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Boktanken, Litteraturkvalster & Småtankar och Romeo and Juliet

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Norstedts
Sidor: 477
Betyg på Goodreads: 3,49 på 1278 betyg
Hur jag fick tag på den: Vinst på Instagram hos Book of Magnus.
Utläst 28 oktober 2017.

Veckans topplista: Ryssland – 100 år sedan revolutionen

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 45 är temat ”Ryssland – 100 år sedan revolutionen”. Hm – det här är definitivt det svåraste temat hittills, även om jag ska tolka fritt! Jag läser skamligt lite som har någon som helst koppling till Ryssland.

  1. Giganternas fall av Ken Follett. Jag är sällan så förtjust i historiska romaner men den här trilogin, där Giganternas fall är den första boken, av Ken Follett var riktigt bra. Den utspelar sig i Tyskland, England, Wales, Ryssland och USA.
  2. Digrienten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström är den första i trilogin Moskva Noir. En annorlunda spänningsroman.
  3. Child 44 av Tom Rob Smith är en riktigt bra spänningsroman som utspelar sig i Sovjetunionen (bl.a. Moskva) 1953.
  4. Utrensning av Sofi Oksanen utspelar sig i Estland och handlar bl.a. om den unga ryska flickan Zara.
  5. Brott och straff av Fjodor Dostojevski. En klassiker ska få vara med. Den här var obligatorisk läsning när jag gick i gymnasiet. Jag plöjde den ett jullov och det blev ett starkt läsminne för jag blev riktigt fascinerad.

Jag är förvånad över att det blev fem stycken!

Nya bokförvärv – Oktober 2017

Förut så var det alltid många nya böcker i september i samband med bokmässan. Men i år så var det någon form av rekord i oktober. De kom också i ”klump”,  vilket satte vårt nya postfack på prov.

Det började med fyra böcker samma dag: Jägaren av Kamilla Oresvärd, Anna-Lisas val av Eli Åhman Owetz och Den sista vilan av Mats Ahlstedt från Bokfabriken samt Grace av Anthony Doerr från Bookmark.

I en utlottning på Instagram (Books of Magnus) så vann jag Färjan av Mats Strandberg. Läst men inte recenserad.

Jag hade lånat Ännu ett liv av Theodor Kallifatides av en vän när jag läste den, men sen var jag på Bokens Afton och lyssnade på honom. Då kunde jag inte motstå att köpa boken och få den signerad.

Från Norstedts dök Sthlm Grotesque av Hanna Lindberg upp.

 

Från Bokfabriken kom Landsförrädaren av David Baldacci och Warriors, Midnatt av Erin Hunter.

Den sista högen (där alla tre fick plats i postfacket!): Allt eller inget av Simona Ahrnstedt från författaren, Barnvagnsblues av Ester Roxberg från Bonnierförlagen och Kåda av Ane Riel från Modernista. Två lästa och recenserade.

Puh. Trots att oktober var en bra läsmånad så överstiger olästa böcker de lästa…

En smakebit på søndag – Dödsdömd

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten.

Det finns att göra, och det finns mycket att fundera på. Något läslov blev det inte i år för min del, men lite tidigare slutade jag i fredags i alla fall. I går så hade jag verkligen ledigt. I 50-årspresent i januari fick jag av dottern att hon skulle göra alla mina praktiska sysslor en hel dag. Och det var igår. En riktig lyxdag. En sådan dag ville jag också ha något mer lättläst en boken jag höll på med så jag började på en ny bok. Två böcker parallellt är ovanligt för mig. Boken är en jag sett fram mot länge: Dödsdömd av Sharon Bolton. Jag är mycket förtjust i hennes böcker!

Smakbiten kommer från sid 13 där tretton passagerare i en luftballong bli vittnen till något de inte borde sett.

Flickan skrek inte igen. Det kvävda skriket som hördes perfekt i gryningsluften, kom från från någon i ballongen. Det var det enda ljud de undslapp sig. Chocken höll dem i ett järngrepp. Mannen på marken hade vänt sig om och tittade upp. Det gjorde också hans hund. Passagerarna i ballongen såg hur mannen släppte stenen och lyfte handen mot huvudet för att hålla hatten på plats medan han sträckte på halsen och tittade upp.

Oktober 2017

Lästa böcker:

Antal lästa böcker: 8
Antal sidor: 2513

Oktober
61. Ray Celestin, Yxmannen, 473 sidor, Betyg: 4
62. Christoffer Holst, För oss är natten ljus, 223 sidor, Betyg: 5
63. Theodor Kallifatides, Ännu ett liv, 138 sidor, Betyg: 4+
64. Nicholas Sparks, The Notebook, 207 sidor, Betyg: 4-
65. Arne Dahl, Inland, 378 sidor, Betyg: 4+
66. Simona Ahrnstedt, Allt eller inget, 418 sidor, Betyg: 5-
67. Ester Roxberg, Barnvagnsblues, 218 sidor, Betyg: 4
68. Mats Strandberg, Färjan, 476 sidor,

Språk som jag läst på: Svenska: 7, Engelska: 1
Originalspråk: Svenska: 6, Engelska: 2

Ursprungsland: Sverige: 2, Storbritannien: 1, USA: 1

Kvinnliga författare: 2
Manliga författare: 6
Författare jag inte läst tidigare: 1

Boktolva: 0
Makeutmaing: 1 (The Notebook)

Recensionsexemplar: 3
Hemifrån – hyllvärmare: 0
Hemifrån – ganska eller helt ny: 4
Lånad på e-lib: 0
Lånad på biblioteket: 0
Lånad av vän eller släkting: 1
Lånad på jobbet: 0

Inbunden/storpocket/pocket/e-bok/PDF: 5/1/2/0/0

Deckare/spänning/thriller: 2
Skräck: 1
Drama: 2
Feelgood: 1
Romance: 1
Biografi: 1
Fantasy: 0
Science fiction: 0
Non-fiction: 0
Pjäs: 0

Månadens bästa: För oss är natten ljus
Månadens mest spännande: Inland
Månadens överraskning: Yxmannen
Månadens besvikelse: The Notebook

Kommentarer:

  • Månadens bästa: Christoffer Holsts feelgood var precis vad jag behövde
  • Månadens mest spännande: Den här serien av Arne Dahl gillar jag verkligen
  • Månadens överraskning: Trots att Yxmannen var en deckare var jag skeptisk innan – men den var bättre än jag trodde
  • Månadens besvikelse: Betyg 4- är inte dåligt men jag hade väntat mer av Nicholas Sparks
  • Allmänt: Trots att jag läst en del tunna böcker är jag nöjd med 8 böcker. Framförallt så har de genomgående hållit hög kvalitet. En riktigt bra läsmånad, inte minst för att vara oktober.

Avslutade filmer och TV-serier:

  • Kingsman – The Secret Service. DVD. Recension här. Betyg: 7,5/10
  • Skönheten och odjuret. DVD. Recension här. Betyg: 7,0/10
  • Thor. DVD. Smått underhållande action med humor. Ganska schablonartad. Hade velat kunna mer om nordisk mytologi för att få ut mer. Betyg: 6,0/10.

Bästa film: Kingsman – The Secret Service
Bästa serie: –

Kommentarer:

  • Ja, det har verkligen inte varit mycket TV och film den senaste tiden. Borde åtgärdas…

Veckans helgfråga: Bokhyllor

Fredag och sista dagen på läslovet. Fast än har det inte blivit något lov för min del, nej jag är mest avundsjuk på barnen 🙂 Fredag på bloggen innebär i alla fall Mias helgfråga: Hur sorterar du böckerna i din bokhylla? Bonusfråga: Hur ser din bokhylla ut nu? Gärna bild.

Det här är ju lite av en helig ko för mig. Våra skönlitterära böcker är sorterade efter 1) Språk (engelska för sig, svenska för sig, norska för sig osv). 2) Efter efternamn på författare. Något annat skulle inte funka hos oss.

Sen finns det några undantag, och det leder mig till svaret på bonusfrågan. I vårt hem finns det inte bara en bokhylla. Så nedan följer bilder på några av bokhyllorna i ett hem med fyra personer som gillar att läsa…

Det här är hyllorna i vårt ”bibliotek” (också det rum där dottern bor). Här står böckerna på svenska och engelska som beskrivet ovan:

Här är en hylla med dotterns egna böcker (också sorterade som beskrivet ovan) och så fortsättningen på de engelska böckerna:

Här är en av två hyllor med engelska pocket:

Här är den största bokhyllan i sonens rum (också sorterat enligt författares efternamn på den skönlitterära delen):

Här är böckerna i hallen. Ordningen här är inte ideal. Böckerna på norska, danska, franska står på författares efternamn, men fackböckerna mer efter område:

Sen kommer den riktiga kaoshyllan. Den där mina dåliga samveten finns. Drivor av recensionsexemplar och presenter, utan någon som helst ordning:

Sen har vi faktiskt några få böcker här och var som inte får vara med på bild. Nämnde jag att vi alla fyra gillar att läsa?

Hett i hyllan #64

hettihyllanDags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den 22 augusti 2014 var jag på Vängåvans bokhandel för att köpa födelsedagspresenter åt sonen som skulle fylla 12. De har 4 för 3 på pocket och då råkade det slinka ner en bok till mig också: I tystnaden begravd av Tove Alsterdal. Senare samma år fick jag Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal som då vann Svenska Deckarakdemins pris Årets bästa kriminalroman. Den föll mig inte i smaken så mycket som jag trodde, så båda böckerna som jag hade i hyllan av henne blev inte lästa. Jag tänker att jag borde ge henne en chans till. Hon är intressant att lyssna på också, jag har hört henne prata böcker flera gånger.

Enstöringen Lapp-Erik, en gång Sveriges främste skidåkare, slås ihjäl med sin egen yxa i en by i Tornedalen.
I ett trapphus i Sankt Petersburg skjuter en rysk gangsterledare sin kompanjon, och flyr sedan mot gränsen.
Katrine, som just fått sparken från Sveriges Radio, upptäcker att hennes mamma inte är den människa hon trodde. I byn Kivikangas långt uppe i norr finner hon sanningar som tystats ner i generationer.
Medan midvintern långsamt släpper sitt järngrepp över Nordkalotten dras deras historier allt närmare varandra, tills allting slutligen löper samman i den utkylda mangårdsbyggnaden på Rauhala.