Film: Manchester by the sea

Titel: Manchester by the sea
Originaltitel: Manchester by the sea
Regissör: Kenneth Lonergan
Manus: Kenneth Lonergan
Skådespelare: Casey Affleck, Michelle Williams, Kyle Chandler  m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Premiär i Sverige på bio: 23 december 2016
Utgiven i Sverige på DVD: 5 juni 2017
Vi (maken, dottern och jag) såg den på DVD 10 juni 2017.

Från Discshop: Livet för en vaktmästare från Boston förändras för alltid då han återvänder till sin hemstad för att ta hand om sin tonårige brorson. När hans äldre bror Joe (Kyle Chandler) går bort får Lee Chandler (Casey Affleck) veta att hans bror utsett honom till ende förmyndare för sin son (Lucas Hedges). Lee tar tjänstledigt och återvänder motvilligt till hemstaden Manchester-by-the-Sea för att ta hand om Patrick, en livlig 16-åring. Väl hemma påminns han om det förflutna som tvingade honom att bryta upp med sin fru (Michelle Williams) och det samhälle där han fötts och vuxit upp. Stärkta av det gemensamma minnet av mannen som höll deras familj samman, tvingas Lee och Patrick kämpa för att anpassa sig en värld utan honom.

Den här filmen fick vi rekommenderad från flera håll, men kom aldrig iväg på när den gick på bio. Så den stod högt på önskelistan och blev inhandlad när den nu kom på DVD.

Manchester by the sea är en mycket melankolisk och intensiv film. Det är ett lugnt tempo, och varje scen får ta sin tid. Replikerna får landa, och man får tid att tänka. Jag vet inte exakt vad jag hade väntat mig av filmen, men det var något annat. Manchester by the sea är en relativt lång film, och även om varje minut fylls ut så har jag stundvis lite svårt att hålla koncentrationen, vilket jag tror främst beror på att det inte finns några andningspauser. Det är svårt att värja sig för vemodet och sorgen som genomsyrar filmen. Det är verkligen ingen feelgood, men högst verkligt och närvarande.

Manchester by the sea är en stark film och stundvis får jag tårar i ögonen (men skrattar inte en enda gång). Ibland förstärker musiken – när man spelar Albinonis Adagio som är min favorit inom klassisk musik så kan jag inte värja mig. Dessutom är det den starkaste delen av filmen, den som förklarar Lee. Oerhört gripande och ofattbart.

Scenbytena mellan nutid och dåtid är i början förvirrande, då de kommer utan förvarning. Men såsmåningom så är det just det som blir styrkan – att se Lee i nutid och i dåtid och såsmåningom förstå allting. Det är svårt att säga något om någon specifik skådespelare. Mest för att de faktiskt blir rollkaraktärerna, vilket är gott betyg. Jag glömmer vem de är i verkliga livet, de blir karaktärerna i berättelsen. Några av dem känner jag svagt igen, men inte mer än att jag kan skjuta bort andra roller de spelat. Överlag mycket bra rollprestationer.

Jag har faktiskt svårt att summera exakt vad jag tyckte om filmen. Den är oerhört välgjord och stark, men samtidigt hade jag väntat mig något annat eller något mer.

Omdöme: Melankoliskt och starkt om oåterkalleliga val i livet
Filmbetyg: 8,0

IMDB får filmen betyg 7,9 baserat på 138 637 betyg.
Filmtipset får filmen betyget 5 baserat på 900 betyg.

Recension finns på Moviezine.

En smakebit på søndag – Manglade dukar och vikta servetter

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Lång vecka och kort helg. Och bara två veckor kvar innan semestern. Den här helgen känns mest som om jag bara sovit bort. Men en del fick jag ändå läst igår. Sent igår kväll (efter lördagsfilmen) läste jag ut en bok, men eftersom jag inte helt bestämt vad jag ska läsa nu så får smakbiten komma ur den. Dessutom vill jag väldigt gärna passa på att rekommendera Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg. Gillar ni feelgood så ska ni läsa den!

Smakbiten kommer från sid 7, där huvudpersonen är på IKEA:

Felicia gick vidare rakt in i ett rum dit bokhyllorna sträckte sig från golv till tak, mitt i rummet tronade en attrapp av en öppen spis. De bulliga skinnfåtöljerna med konstgjord patina lockade henne och hon tyckte sig känna doften av cigarr och våta yllekläder. Hon hade inte blivit förvånad om komissarie Barnaby lagt en tung hand på hennes axel och med vänlig stämma frågat var och med vem hon tillbringat den gångna natten. Hon rätade ut benen och la fötterna i kors och funderade på om han skulle trott på att hon legat ensam i en knarrande gästsäng i en i övrigt tom lägenhet.

Entry Island av Peter May

Från Bokus: När det isolerade ösamhället Entry Island skakas av ett mord, det första i mannaminne, beger sig kriminalpolisen Sime Mackenzie till ön som del av ett utredningsteam från Montréal. Affärsmannen James Cowell, en av öns drygt hundra invånare, har knivhuggits till döds i sitt hem, och det mesta talar för att det är hans hustru, Kirsty, som hållit i vapnet.
Utredningen ser först ut att bli en formalitet, men när Sime träffar Kirsty överväldigas han av en märklig känsla. Trots att han vet att de inte kan ha träffats förut känner han igen henne. Det är något hos den mordmisstänkta kvinnan som rör upp djupt begravda minnen inom honom.
I takt med att utredningen fortskrider börjar Sime hemsökas av drömmar om ett avlägset förflutet på en skotsk ö, femhundra mil bort historier som hör till en fjärran värld men ändå tycks sträcka sig in i nuet, mot Entry Island och de mysterier som ön ruvar på

Entry Island av Peter May hade recensionsdag 30 september 2016. Den heter likadant i original och kom ut 2014. Peter May är en brittisk författare, med en bakgrund som journalist och manusförfattare. Han debuterade 1978 med The Reporter och har gett ut ett drygt 20-tal romaner.

Lewistrilogin av Peter May är en av mina favoritserier, och givetvis blev jag glad när den här dök upp i brevlådan överraskande i höstas. Men ändå blev Entry Island mystiskt liggande i läshögen. När nu deckarsuget var stort så blev den ett spontant val.

Entry Island är en välskriven och förvånansvärt lättläst roman. Den är rätt tjock, men den tog inte lång tid att läsa. Ändå så var jag besviken. Varför? Jo, jag hade ett enormt sug efter en fängslande deckare, en bladvändare med ett mysterium som skulle vara klurigt och intressant. Entry Island är inte det. Jag tycker den är mer en historisk och romantisk roman där deckardelen kommer i andra hand. Hade jag bara förstått det och förväntat mig det så hade jag inte alls blivit besviken. Men nu tog det mig nästan halva boken innan jag kom i den, och kunde vända mina förväntningar till något annat. Men riktigt intresserad blev jag aldrig.

Styrkan i Entry Island är miljöskildringarna och den fina tonen. Det är som om man förflyttar sig till den här speciella ön som ligger nära naturen. När jag efter läsningen googlar på bilder från verklighetens Entry Island så tycker jag definitivt det stämmer. Peter May har också lyckats väva in historiskt skrämmande och intressanta händelser från andra sidan Atlanten och det känns som om man lär sig en hel del. Däremot så känns kopplingen mellan nutid och dåtid stundvis krystad, och ett tag är jag rädd att han ska blanda in något övernaturligt som tidsresor.

Mysteriedelen däremot tycker jag inte alls är lyckad. Jag blir aldrig riktigt nyfiken på vem som mördade James Cowell, det går på tok för långsamt och slutet känns krystat. Inte heller fastnar jag för några av karaktärerna, de är lite för schablonartade. Möjligen dåtidens Sime mot slutet av historien.

Hade jag haft helt andra förväntningar hade jag nog kunnat gilla det här. Peter May kvarstår fortfarande som en författare jag vill läsa mer av. Lewistrilogin är ändå Lewistrilogin…

Omdöme: Välskrivet om olycklig kärlek och dramatiska historiska händelser i en vacker och karg miljö.
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, Johannas deckarhörna, Mest Lenas godsaker, Läsa & Lyssna och och dagarna går

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Originaltitel: Entry Island
Förlag: Modernista
Översättare: Charlotte Hjukström
Antal sidor: 415

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 31 maj 2017.

Helgfrågan v. 23: Överraskningsexemplar

I veckans helgfråga så frågar Mia: Vad tycker du om överraskningsexemplar?Bonusfråga: Vilken är din bästa sommarlåt?

Jag är väldigt kluven till överraskningsexemplar. Å ena sidan blir jag ju jätteglad att förlagen ”ser” lilla mig och att jag får så många underbara böcker. Å andra sidan så får jag lässtress av högen som växer, när jag får fler än jag kan läsa. Med överraskningsexemplar menar jag böcker som kommer med posten utan att jag fått ett mejl med en fråga innan. Det här är en bild av alla olästa sådana jag har just nu från i höstas och nu i år.

Sommarsång? Tja, ingen skolavslutning blir riktig om man inte får höra Idas sommarvisa.

Hett i hyllan #48

hettihyllanDags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Det är på sluttampen på 2013, närmare bestämt i mellandagarna. Vid ett besök på Vängåvans bokhandel träffar jag Monica som ger mig en kasse med sju böcker – alla från Sekwa och Etta förlag – som present. Tyvärr så står fem av dem olästa i hyllan. Två av dem har jag redan tagit upp i Hett i hyllan. Här kommer den tredje av dem: Samarbete med fluga av Lydia Davis.

I sin fjärde novellsamling, Samarbete med fluga, spänner Lydia Davis bågen i noveller som antar alla upptänkliga former, från sociologiska studier till kortfattade dikter. Hon berör ämnen som våra fem sinnen, fjärdeklassares brevskrivningsförmåga, vad som är god smak och tropiska oväder. Begreppet sömnlöshet ger hon en ny innebörd och hon låter oss möta Kafka när han våndas i köket. Hon funderar över hur långt man bör gå för att rädda livet på en fjärilslarv, redogör för ett samlag, åker buss, resonerar kring vad som egentligen är äktenskaplig trohet och avslöjar hemligheterna bakom ett långt och lyckligt liv. Här är inte en novell den andra lik, men i dem alla utmanar Lydia Davis vår syn på världen genom att se bortom våra fördomar mot en bisarr sanning till vår förtjusning och förvåning.

Lydia Davis har jag varit sugen på att läsa ett tag och hon är faktiskt med på min Boktolva. Fast det är å andra sidan rätt många författare… Jag är mindre bra på att komma mig för att läsa noveller, men jag glömmer också att jag har noveller som jag kan läsa.

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson

Från förlagets hemsida: Märit kliver av tåget i Lund utan att själv förstå varför. Det är över femtio år sedan honsenast var här och hon har inte längtat tillbaka en sekund. Hit kom hon som läkarstuderande på 60-talet, en tid då folkhemmet växte och blomstrade.
Men på Norra kyrkogården vittnar en massgrav om en annan verklighet. Här hamnade patienterna från Vipeholm, den stora anstalten för så kallade sinnesslöa strax utanför Lund. Det var där hennes bror gick under. Han som kallades Tok-Lars, Vidundret eller Haltelyttelasse. Vad var det som hände för alla dessa år sedan? Och vem bär egentligen skulden?

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson kom ut i maj 2017. Majgull Axelsson är en svensk författare och journalist som började med att skriva om barnprostitution och fattigdom i Sverige. Hennes skönlitterära debut kom 1994 med Långt borta från Niefelheim och 1997 fick hon Augustpriset för Aprilhäxan. Hennes böcker har översatts till ett tjugotal språk och hon är en av Sveriges mest framgångsrika författare.

Jag fastnade för Majgull Axelssons böcker för många år sedan, och hennes Rosario är död är en av mina starkaste läsupplevelser. Under några år ”tappade jag bort” henne, men med böckerna Moderspassion (2011) och Jag heter inte Miriam (2014) så hittade jag henne igen. När jag såg att hon skulle komma med en ny bok var jag säker på att jag ville läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Ditt liv och mitt är en välskriven och tänkvärd berättelse. Jag tycker om det fina språket som gör läsningen i sig till en njutning. Boken är lättläst, faktiskt mer lättläst än både Moderspassion och Jag heter inte Miriam. Huvudpersonen är en kvinna i 70-årsåldern, och jag inser att det inte är alltför många böcker jag läser som har det. Beskrivningen av Märit är fin och ärlig, även om jag tycker ”den andra” i början är lite underlig. Men allt eftersom historien utvecklar sig så vänjer jag mig.

Det finns en ambition i Ditt liv och mitt att läsaren ska bli nyfiken på vad som hänt Märit tidigare, och det antyds som ett ”mysterium”. Jag tycker historien står på egna ben, och den hade inte behövt balansera på gränsen till spänningsroman, för det är den inte. Jag blir berörd av historien, i synnerhet den om Märits bror. Förmodligen beror det på att jag levt nära personer som haft någon form av förståndshandikapp, och i första hand upplevt hur folk utanför så lätt dömer sådana personer. Även i vårt samhälle numera. Den tid och den behandling dessa människor fick utsåt som Majgull Axelsson beskriver är horribel och komplett obegriplig.

Jag kommer definitivt att vilja läsa mer av Majgull Axelsson, och vill nog påstå att hon är en av mina favoritförfattare, även om Ditt liv och mitt inte är lika stark som Jag heter inte Miriam.

Omdöme: Välskrivet drama om utsatthet, ånger och personligheter
Betyg: 4+

Bloggat om boken har och dagarna går och Bokkoll

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Brombergs

Mitt exemplar var ett recensionsexemplar från förlaget. Tack för det!
Utläst 26 maj 2017.

Topp Tio Tisdag: Tio böcker i spänningsgenren som nyligen hamnat på läslistan

I veckans Top Ten Tuesday har The Broke and the Bookish satt temat till: 10 Books From X Genre That I’ve Recently Added To My TBR List

Det är enklast att välja spänningsromaner/deckare förstås. Det blir en bladning av sådana som jag sett kommer snart, och sådana som kommit överraskande från förlaget.

  1. Efter din död av Eva Dolan. Kommit från förlaget.
  2. Hon som vakar av Caroline Eriksson. Kommer i augusti.
  3. Trogen intill döden av Jonas Moström. Kommer i juli.
  4. Den blå poetens kärlek av Lone Theils. Kommer i juli.
  5. Svallvågor av Amanda Jennings. Kommer i oktober.
  6. Spel av Anna Roos. Kommit från förlaget.
  7. Inland av Arne Dahl. Vinst i tävling, ligger i högen.
  8. Kolibri av Kati Heikkapelto. Kommit från förlaget.
  9. Ung kvinna saknad av Claire Douglas. Kommit från förlaget.
  10. Ett långt spår av blod av Mason Cross. Kommit från förlaget.

Film: Passengers

Titel: Passengers
Originaltitel: Passengers
Regissör: Morten Dyldum
Manus: John Spaihts
Skådespelare: Jesper Christensen, Anders Baasmo Christiansen, Jennifer Lawrence, Chris Pratt, Michael Sheen, Laurence Fishburne m.fl.
Utgivningsår: 2016
Produktionsland: USA
Genre: Äventyr, Science Fiction, Drama, Romantik
Premiär i Sverige på bio: 21 december 2016
Utgiven i Sverige på DVD: 15 maj 2017
Vi (maken, dottern, sonen och jag) såg den på DVD 27 maj 2017.

Från Discshop: Resan för två passagerare ombord på ett rymdskepp, som transporterar dem till ett nytt liv på en annan planet, tar en livsfarlig vändning när deras stasiskapslar av någon mystisk anledning väcker dem 90 år innan de når sin destination. Medan Jim och Aurora försöker lösa mysteriet bakom det tekniska felet, börjar de bli förälskade i varandra, utan att kunna motstå attraktionen som finns mellan dem. Samtidigt hotas deras liv av att skeppet håller på att haverera och av sanningen bakom deras för tidiga uppvaknande.

Den här filmen köpte maken och sonen valde att vi skulle se den en lördag då vi har filmkväll. Jag måste erkänna att jag var ganska tveksam. När jag var liten såg jag ett avsnitt av en rymdserie (Månbas Alpha kanske?) där en person tvingar sig ombord på ett skepp där man ska sövas ner för att färdas länge. Eftersom han inte testats innan så funkar nedsövningen bara en kort stund, och när han vaknar är han helt ensam och han inser att han kommer att dö på skeppet då det ska komma fram flera livstider senare. Jag drömde länge mardrömmar om den scenen. Så konceptet kändes högst obehagligt bekant…

Passengers var en betydligt bättre film än jag hade förväntat mig, och i ett helt annat tempo. Man kunde ju tänka sig att det skulle vara en hel del action, men tempot är ganska långsamt. Det ligger mycket fokus på Jims besatthet av Aurora, och det som såsmåningom blir en romantisk historia. Jag rycktes med av romantiken, men när jag efteråt tänkte mer på det så är det ju egentligen ett ganska obehaglig agerande och en moralisk frågeställning som inte är helt enkelt. Jag uppfattar Jims agerande som outsägligt egoistiskt.

Det är snyggt filmat, med fantastiska rymdscener. Det är en rapp dialog som ger många skratt. Vår favorit blir förstås Arthur – det är också den dialogen som blir andningspauserna i något som annars kunde ha blivit för långsamt och tungt.

Det är inte så mycket att säga om skådespelarna – i princip är det bara fyra stycken varav tre är huvudpersonerna (om man räknar in Arthur som ju trots att han är android spelas av en människa). Jennifer Lawrence är som vanligt bra – hon är en av mina favoriter numera. Chris Pratt är bra också tycker jag, men han får ju i särklass mest av tiden i filmen så det blir lite mycket av honom.

Passengers innehåller en del dramatik men här tycker jag de kunde tagit ut svängarna betydligt mer. Och slutet är knappast någon överraskning.

Omdöme: Snyggt filmad science fiction med romantik och humor.
Filmbetyg: 7,0

IMDB får filmen betyg 7,0 baserat på 197 358 betyg.
Filmtipset får filmen betyget 4 baserat på 1013 betyg.

Recension finns på  Moviezine. Bloggat om den har Bokföring enligt Monika.

En smakebit på søndag – Tennison

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar har inte kommit upp än.

Långhelg igen då, även om det inte riktigt känns så än. I går var det tvättstuga och städning. Idag ska vi vara matchvärdar och sälja fika på fotbollsmatch, vilket förstås ska förbredas. Men sen kanske det kan bli tid för slappande. Och läsning.

Nu är det juni, och oavsett väder så hävdar jag att det är sommar. Vilket innebär att jag vill plocka fritt bland böcker när jag väljer läsning. Jag har ett sug efter en riktig deckare, en bladvändare, och har gjort några försök nu. Häromdagen så letade jag i högen och tänkte jag skulle prova en bok som stått sen förra året när den kom från förlaget: Tennison av Lynda La Plante. Jag har ju sett TV-serien för många år sen som handlar om Jane Tennison med Helen Mirren i huvudrollen. Den här boken utspelar sig före den serien – på 70-talet.

Smakbiten kommer från sid 14.

Inspektör Harris med sina trettion års erfarenhet, som han ständigt påminde alla om, var en förhärdad polis av den gamla skolan som tyckte den nyligen genomförda sammanslagningen av den kvinnliga poliskåren med den manliga var ”rena jävla skandalen”.
Jane var säker på att han som vanligt skulle ge henne en någon långtråkig uppgift. Oftast fick hon sitta i sambandsrummet och ta emot telefonsamtal och skicka patrullerande kollegor på utryckningar via radio. Även när hon fick vara med och patrullera blev hon förbigången – eller till och med ignorerad – om det hände något intressant.

Maj 2017

Lästa böcker:

Antal lästa böcker: 8
Antal sidor: 2205

Maj
26. Christoffer Carlsson, Den tunna blå linjen, 363 sidor, Betyg: 5-
27. Pernilla Ericson, Jag ska hitta dig, 346 sidor, Betyg: 4+
28. Caroline Engvall, Ärren vi bär, 306 sidor, Betyg: 5-
29. Christopher Paolini, Eragon, 519 sidor, Betyg: 3+
30. Fredrik Backman, Och varje morgon blir vägen hem längre och längre, 64 sidor, Betyg: 4+
31. Alf R Jacobsen, Kongens nei, 192 sidor, Betyg: 3+
32. Majgull Axelsson, Ditt liv och mitt, 364 sidor
33. Peter May, Entry Island, 415 sidor

Språk som jag läst på: Svenska: 7, Norska: 1
Originalspråk: Svenska: 5, Engelska: 2 , Norska: 1

Ursprungsland: Sverige: 5, Storbritannien: 1, USA: 1, Norge: 1

Kvinnliga författare: 3
Manliga författare: 5
Författare jag inte läst tidigare: 2

Boktolva: 2 (Christopher Paolini och Alf R Jacobsen)
Makeutmaningen: 1 (Eragon)

Recensionsexemplar: 6
Hemifrån – hyllvärmare: 2
Hemifrån – ganska eller helt ny: 0
Lånad på e-lib: 0
Lånad på biblioteket: 0
Lånad av vän: 0
Lånad på jobbet: 0

Inbunden/storpocket/pocket/e-bok/PDF: 6/2/0/0/0

Deckare/spänning/thriller: 4
Skräck: 0
Drama: 2
Feelgood: 0
Romance: 0
Biografi: 0
Fantasy: 1
Science fiction: 0
Non-fiction: 1
Pjäs: 0

Månadens bästa: Ärren vi bär
Månadens mest spännande: Jag ska hitta dig
Månadens överraskning: Eragon
Månadens besvikelse: Kongens nei

Kommentarer:

  • Månadens bästa: Det har varit en bra månad, men jag tror Ärren vi bär är den bok jag kommer att komma ihåg längst.
  • Månadens mest spännande: Jag ska hitta dig vann ”bladvändarkampen”
  • Månadens överraskning: Den var betydligt mer lättläst att jag hade väntat mig, därav utmärkelsen.
  • Månadens besvikelse: Det här var inte min genre men jag hade ändå stora förhoppningar på den här boken.
  • Allmänt: Godkänt i omfång, men framförallt har det varit en månad med många läsupplevelser. Nu hoppas jag det fortsätter så.

Avslutade filmer och TV-serier:

  • Jurassic World. Underhållande för genren, men förstås helt ologisk och orealistisk. Lagom balans med antal jaktscener. Betyg: 6,5/10
  • Kungens val. Recension här. Betyg: 7,0/10
  • Dumma mej 2. Skönt med tecknat – länge sen sist. Charmig och smålustig, fint om familj. Betyg: 6,5/10
  • Passengers. Recension kommer senare.
  • 12 Monkeys, säsong 1. Välgjord och varje avsnitt spännande, men otroligt förvirrande att hålla reda på vad som hände. Betyg: 6,0/10
  • Castle, säsong 8. Recension här. Betyg: 6,0/10.
  • Nashville, säsong 4. Recension kommer.

Det känns som om vi sett mycket mer på TV, men å andra sidan så har vi sett en hel säsong Nashville på 8 dagar 😉