Visheten vaknar av Elin Säfström

Från förlagets hemsida: Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De flesta människor ser dem inte – tack vare Tilda. Det är nämligen hennes ansvar att rådare och människor hålls ifrån varandra. Det är svårt nog i vanliga fall, utan att trollen springer omkring på stan och beter sig som huliganer. Det visar sig att deras stora högtid, Vishetens dag, närmar sig och det går rykten om att den innefattar en förfärlig rit. Tilda måste se till att ingen skadas samtidigt som hon försöker få ordning på känslorna för Hakim och rädda sin vänskap med Imane. Ingenting blir lättare av att en attraktiv vittra behöver Tildas hjälp och att relationen till Natta börjar bli oväntat komplicerad.

Visheten vaknar av Elin Säfström har recensionsdatum idag, 13 september 2017. Elin Säfström är en svensk författare och programmerare med stort språkintresse. Hon debuterade 2016 med En väktares bekännelser, den första i serien om Tilda. Visheten vaknar är den andra boken i serien.

Det var med viss tveksamhet jag bestämde mig för att läsa En väktares bekännelser av Elin Säfström, för det lät ju inte alls som en bok för mig, fylld med tomtar, troll och andra varelser. Men jag föll pladask! När jag såg att det skulle komma en uppföljare hamnade den högt på önskelistan. Förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar. Tusen tack!

Visheten vaknar är en välskriven ungdomsroman, skriven med glimten i ögat. Den gör mig på gott humör! Det här är en roman jag gärna skulle sätta i händerna på någon som ser ner på ungdomslitteratur, för att bevisa hur fel de har. Elin Säfström har verkligen lyckats med sin huvudkaraktär, Tilda. Tilda är träffsäker i sina reflektioner och hon sätter den humoristiska tonen i berättelsen med sin självironi. Men ibland blir det lite väl mycket av den egencentrerade tonåringen, allt utgår från hennes problem och ibland skapar hon problem där de inte finns. Som en äkta tonåring förvisso, men i läsningen kan det bli lite mycket.

Den här gången var jag mer beredd på vad jag skulle möta i form av väktare, troll och andra magiska varelser mitt i storstaden Stockholm. Det är liksom i En väktares bekännelser riktigt bra gjort. Jag är svag för böcker med blandning av en verklig miljö och det magiska mitt i det verkliga, som i Engelsforstrilogin, där det magiska bara är synligt för vissa och har andra förklaringar för de som inte ”ser” magin. I En väktares bekännelser var den kombinationen klockren. I Visheten vaknar tycker jag magin får ta överhanden, och det blir stundvis alltför långa beskrivningar, i synnerhet av trollens värld. Det är ju en smaksak vilken balans man tycker är den bästa, och för många läsare tror jag det här passar utmärkt.

Det ska tilläggas att innan jag hann läsa Visheten vaknar hade den 17-åriga dottern, som läst och gillat En väktares bekännelser, snott boken. Hon plöjde den på en eftermiddag och gillade den enormt mycket. Värt att säga eftersom hon också är närmare den målgrupp som förlaget satt till 12-15 år.

Jag gillar den här serien, och ser fram mot fler böcker om Tilda och hennes familj. Inte minst med cliffhangern på slutet i den här boken.

Omdöme: Välskriven ungdomsfantasy med humor
Betyg: 4

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Lilla Piratförlaget / Gilla böcker
Sidor: 319
Betyg på Goodreads: För få betyg satta ännu.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack Christina för det!
Utläst 26 augusti 2017.

Annonser

Veckans topplista: Bokomslag på temat blått

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 36 är det ”Bokomslag på temat blått” som är temat.

Hjälp vad svårt. Jag brukar ju aldrig komma ihåg sånt. Trots att blått är min favoritfärg 😉 Nu får jag ta bloggen till hjälp.

1. Vi mot er av Golnaz Hashemzadeh Bonde

2. Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan

3. Fixaren av Gabriella Ullberg Westin (alla böcker i den serien är blå!)

4. Flickorna på Englandsbåten av Lone Theils.

5. En enda risk av Simona Ahrnstedt

Film: Moonlight

Titel: Moonlight
Originaltitel: Moonlight
Regissör: Barry Jenkins
Manus: Barry Jenkins (manus), Tarell Alvin McCraney (historia) 
Skådespelare:  Mahershala Ali, Shariff Earp, Duan Sanderson m.fl.
Utgivningsår: 2017
Produktionsland: USA
Genre: Drama
Premiär i Sverige på bio: 10 febuari 2017
Utgiven i Sverige på DVD: 3 juli 2017
Vi (maken, dottern, sonen och jag) såg den på DVD 9 september 2017.

Från Discshop: Moonlight är ett intimt porträtt av en ung mans liv från barndomen till vuxen ålder, när han växer upp i ett tufft område utanför Miami. Filmen följer hans kamp om att finna sin plats i denna värld. Det är en tidlös historia om mänsklig kontakt och om de ögonblick och krafter som formar våra liv och gör oss till dem vi är.

Vi hade tänkt se Moonlight på bio när den gick, den lät som en film vi skulle gilla, men vi kom aldrig iväg. Jag klickade hem den samtidigt som jag köpte filmer till sonens födelsedag.

Moonlight är en lugn och känslofylld film. Den är inte helt enkel att skriva något om för jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Å ena sidan så levde den inte upp till mina höga förväntningar. Å andra sidan så är det en film som väcker en hel del tankar och känslor. Det tar ett bra tag innan jag vänjer mig vid det långsamma tempot, det är lite för utdraget för min smak.

Jag är inte så förtjust i när det ska filmas konstnärligt. Alldeles i början är det några scener där kameran åker runt runt så jag blir alldeles snurrig, och en scen där Little springer och det blir som ett epileptiskt flimmer. Sådant gillar jag inte. Men efterhand så vänjer jag mig vid filmningen och de intensiva långa scenerna där allt hänger på skådespelarnas uttryck blir bättre och bättre.

Det är många riktigt bra skådespelarinsatser i Moonlight, men jag måste erkänna att jag inte känner igen en enda av dem sen tidigare. Det kan vara jag som inte har koll men det handlar också om att skådespelarna verkligen blir karaktärerna de spelar, man glömmer att det handlar om en fiktiv historia.

Moonlight är uppdelad i tre olika berättelser som utspelar sig i tre olika skeden i huvudpersonens (Little/Chiron/Black) liv. Det är långa tidsglapp emellan och mycket av det som hänt mellan dessa tider får man läsa mellan raderna för att förstå. Min favorit är den sista delen, i vuxen ålder. Då berörs jag mycket starkt av flera scener, i synnerhet en dialogscen med mamman och den allra sista episoden. I den första delen så berörs jag i synnerhet av komplexiteten i förhållandet mellan Juan och huvudpersonen.

Jag hade läst innan att Moonlight handlar om en homosexuell man, och jag hade förväntat mig mer fokus på det. Visserligen så ligger det mer eller mindre under ytan hela filmen, men det är samtidigt andra teman, som att göra sig fri från arv och miljö, att anpassa sig eller inte passa in, som är mer framträdande.

Jag kan rekommendera Moonlight om man vill ha en känslosam film trots att den inte levde upp till mina höga förväntningar.

Omdöme: Stillsamt och känslosamt om en ung mans uppväxt i en hård miljö
Filmbetyg: 7,5 av 10

På IMDB får filmen betyg 7,5 baserat på 158 145 betyg.
På Filmtipset får filmen betyget 5 baserat på 989 betyg.

Recension finns på Moviezine och SVT

En smakebit på søndag – Stora stygga vargen

Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag i regi av den norska bloggen Flukten fra virkeligheten. Veckans smakbitar hittar ni här.

Den här veckan har varit rätt ”vanlig” med full fart men inga resor. Det har också varit en bra vecka, eftersom min träning fungerat. I går lyckades jag t.o.m. simma utan att händer och fötter domnade bort! I torsdags kväll var jag på Bokens afton med Gabriella Ullberg Westin och Mats Strandberg. Att lyssna på författare är alltid spännande.

Men läsmässigt har veckan varit dålig. Jag har varit för ofokuserad på kvällarna för att läsa mer än ett kapitel, och då kommer man inte långt. Men igår fick jag mycket läst och nu på morgonen läste jag ut My Lady Jane. Så nu är det dags att börja på ett recensionsexemplar: Stora stygga vargen av Nele Neuhaus som är en deckare. Jag gillade Snövit ska dö av henne, så jag hoppas på den här.

Smakbiten är de första raderna i boken:

Han ställde ner matkassen och lade varorna i det lilla kylskåpet. Han hade köpt hennes favoritglass från Häägen-Daaz. Den hade nästan smält, men han visste att det var precis så hon ville ha den, precis så gräddig och krämig med de knapriga kakbitarna i. Det hade nu gått flera veckor sedan han såg henne sist. Även om det kändes jobbigt satte han aldrig någon press på henne. Han fick inte ha för bråttom, inte bli otålig. Hon måste komma till honom av egen fri vilja. Igår hade hon äntligen hört av sig, via sms. Och nu skulle hon snart komma dit. Hans hjärta slog ett extra slag av förväntan.

Vi mot er av Fredrik Backman

Från förlagets hemsida: Det är så enkelt att få människor att hata varandra att det är obegripligt att vi någonsin gör något annat.
Efter de fruktansvärda händelser som skakade Björnstad i första boken berättar Vi mot er historien om månaderna efteråt. De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Vi mot er av Fredrik Backman hade recensionsdatum 21 augusti 2017. Fredrik Backman är en svensk författare som debuterade 2012 med En man som heter Ove, som gjort succé och även filmatiseras. Vi mot er är hans sjätte bok, och den andra i en serie som börjde med Björnstad.

Jag har läst alla Fredrik Backmans böcker utom en, och han tillhör onekligen en av mina favoritförfattare. När jag såg att han skulle komma med en ny bok så hamnade den omedelbart på läslistan. Tyvärr meddelade förlaget först att de inte hade möjlighet att skicka recensionsexemplar. Men så blev jag kontaktad på Instagram med frågan om jag fortfarande var intresserad. Jag blev verkligen jätteglad och sa förstås ja!

Vi mot er är en stark beskrivning av hat och vad det gör med oss människor. Fredrik Backman har en alldeles egen stil i språk och hur han bygger en historia som jag tycker är imponerande. Jag gillar flera av hans ”tricks” (som jag nu känner igen från bok till bok), som exempelvis att smyga in vad som händer med karaktärerna i framtiden. Jag som är hopplös på att smygtitta i slutet av böcker och undra vad som händer sen, uppskattar det.

Men ändå så är det något med mig och Vi mot er. Vi klickar inte. Jag har för ovanlighetens skull (för att vara en bok av Fredrik Backman) jättesvårt att komma i den. Jag dras inte med i formuleringarna som i tidigare böcker, det blir för mycket av samma, för många speciella uttryck. Hans sätt att repetera uttryck blir inte charmigt utan bara repetetivt. Först de sista 100 sidorna så börjar jag sluka boken, vilket är rätt sent för en bok på drygt 500 sidor. För ovanlighetens skull så blir det heller ingen emotionell berg- och dalbana med skratt och tårar. Jag blir alltigenom ledsen av Vi mot er. Det är inget fel i sig, men det är inte vad jag förväntade mig. Inte heller berör den på djupet på samma sätt som Björnstad gjorde.

Vi mot er handlar om saker och relationer som går i kras, hur hat och desperation förstör människor och deras samspel. Även om jag inte dras med på samma sätt som vanligt så finns det en del beskrivningar som dyker upp då och då som är rent briljanta. En av dem är hans beskrivning av ett äktenskap som är på väg åt fel håll, där han beskriver betydelsen av små ord och små gester. Att kunna notera sådant och sen beskriva det i en bok är inte många som förmår. Likaså träffar hans beskrivningar av hjälplösheten i föräldraskapet mig mitt i hjärtat.

Fredrik Backman är också riktigt bra på att skapa levande karaktärer. I Vi mot er får man både veta mer om några av karaktärerna från Björnstad, och lära känna några nya. Alla berör på något sätt, och deras smärta känns.

När jag skulle läsa Björnstad så var jag skeptisk, då den ”handlade om idrott”. Men idrotten var där bara en ram. Så upplever jag inte att det är i Vi mot er. Den handlar alldeles för mycket om idrott för min smak. Visst handlar den om andra saker, som vänskap, utanförskap, gemenskap, föräldraskap och en massa andra -skap. Men det döljs mer av idrotten. Jag förstår att en författare inte alltid kan visa på alla sidor av ett fenomen, utan använder vissa sidor för att driva hem en poäng. Men för mig som aldrig idrottat i lag, aldrig kommit in det, aldrig haft begåvningen för det så handlar idrott också om de som alltid står utanför, de som aldrig får vara med. För idrotten kan vara väldigt exkluderande också genom att man bara utesluter och ignorerar. I boken synliggörs problematiken med skuldbeläggande och hur man försöker dölja sin egen oförmåga med att kalla de som man upplever som annorlunda med fula ord. Men de som ”bara” är utanför, aldrig kommer in, aldrig ens blir sedda (aldrig får raklödder i skorna…), de saknar jag i orten Björnstad. Alla som beskrivs är på något sätt starkt berörda av hockeyn. Min upplevelse är att vara bra i idrott skapar en respekt i skolan, en respekt i kompisgänget och det är svårt att stå utanför. Karaktären Zachariasär den som närmast skulle kunna representera detta, men han lyckas då i något annat som är av tävlingskaraktär och får respekt av det.

Jag är kluven till Vi mot er. Å ena sidan finns det äkta Backmanska där, å andra sidan så har jag svårigheter att ta till mig berättelsen. Oavsett detta så kommer jag att vilja läsa nästa del om Björnstad, för karaktärerna i det här samhället berör och jag vill veta vad händer med dem.

Omdöme: Starkt men något trögstartat om hat, vänskap och sorg
Betyg: 4-

Bloggat om boken har Just nu just här, Fantastiska berättelser och och dagarna går,

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Forum
Sidor: 519
Betyg på Goodreads: 4,28 baserat på 54 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget. Tack Sofia för det!
Utläst 3 september 2017.

Helgfrågan v. 36: Sorglig bok och stress

I veckans helgfråga frågar Mia: Den mest sorgsna boken du vet? Bonusfråga: Stress påverkar oss olika, själv blir min hjärna som kokta makaroner. Men hur påverkar det dig? Läser du då och i så fall vad?

Oj, ”sorgsen bok”. Vad menar man då? Alltså, jag är inte en sådan som gråter när jag läser en bok. Jag kan bli berörd till sinnet, men tårarna kommer över verkliga händelser, inte fiktion. Fredrik Backmans böcker, i alla fall En man heter Ove och Björnstad berörde på flera sätt. En annan som jag kommer på är Undrens tid av Nicholas Sparks.

Stress. Tja, min kropp reagerar på alla möjliga sätt, det har varit olika under årens lopp. Magont, huvudvärk, spänningar, sömnbrist. När det är som värst så förlorar jag överblicken och det logiska tänkandet. Och blir väldigt trött. Jag behöver då lättlästa böcker, och faller då gärna tillbaka på deckare och kanske ungdomsböcker. Det ska vara fart och bladvändare som distraherar, inga faktaböcker, inga tegelstenar.

Hett i hyllan #57

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I samband med bokrean 2014 så gjorde jag och dottern ett framträdande i den lokala bokhandeln där vi tipsade om reaböcker. Mer kan ni läsa här. Efter genomfört evenemang fick vi välja några böcker som tack. Förra veckan skrev jag om en av böckerna, och den här veckan är det ytterligare en bok som blev hyllvärmare. Det är Havsmannen av Carl Johan Vallgren. Jag hade läst mycket positivt om den här, men kom mig inte för att läsa den. Sen har jag läst en annan bok av honom, under pseudonymen Lucifer. Och nu undrar jag om det här verkligen är min typ av bok…?

Falkenberg i början av 1980-talet. Den unga nella har vuxit upp i samhällets utkant. Hennes yngre bror Robert är mobbad i skolan, och Nella gör allt för att skydda honom. På så sätt hamnar hon i ekonomisk skuld till broderns värsta plågoande, som verkar vara i stånd till vad som helst. Hennes tidsfrist rinner snabbt ut. Men snart inträffar något överraskande, något som ändrar förutsättningarna för allt. En spännande, intensiv och vacker bok om syskonkärlek och svek – och om vardagens möte med det främmande och fantastiska.

Lilac Girls av Martha Hall Kelly

Från Goodreads: New York socialite Caroline Ferriday has her hands full with her post at the French consulate and a new love on the horizon. But Caroline’s world is forever changed when Hitler’s army invades Poland in September 1939—and then sets its sights on France.
 An ocean away from Caroline, Kasia Kuzmerick, a Polish teenager, senses her carefree youth disappearing as she is drawn deeper into her role as courier for the underground resistance movement. In a tense atmosphere of watchful eyes and suspecting neighbors, one false move can have dire consequences.
 For the ambitious young German doctor, Herta Oberheuser, an ad for a government medical position seems her ticket out of a desolate life. Once hired, though, she finds herself trapped in a male-dominated realm of Nazi secrets and power.
 The lives of these three women are set on a collision course when the unthinkable happens and Kasia is sent to Ravensbrück, the notorious Nazi concentration camp for women. Their stories cross continents—from New York to Paris, Germany, and Poland—as Caroline and Kasia strive to bring justice to those whom history has forgotten.

Lilac Girls av Martha Hall Kelly kom ut i april 2016. Den är inte översatt till svenska, men finns däremot på norska. Martha Hall Kelly är en amerikansk författare som tidigare arbetat som copywriter. Lilac Girls, som är hennes debutroman, baseras på verkliga händelser, vilket man kan läsa mer om på hennes hemsida.

Min make inhandlade Lilac Girls när vi var i Denver i somras, och läste den under vår resa. Den hamnade i Makeutmaningen och blev augusti månads bok.

Lilac Girls är en välskriven och tänkvärd bok. Av någon anledning tog det mig tid att komma in i boken, och läsningen lossnade först efter drygt halva boken, då jag bara ville läsa mer. Möjligen berodde detta på språket, då det bitvis var komplicerat och på tok för ordrikt, i synnerhet de stycken som handlar om Caroline. Martha Hall Kelly lyckas verkligen med de tre olika berättarrösterna. Det är inte bara berättelserna som skiljer, utan ordval, meningsbyggnad och värderingar blir olika – det är tre olika karaktärer som kommer till tals.

Det är svårt att ta in bitar av Lilac Girls, att människor kan bete sig så grymt. I synnerhet då det tydligt framgår att historien baseras på verkliga händelser. Herta är så osympatisk att jag inte vet vart jag ska vända mig när jag läser hennes berättelse. Jag kan tycka att det är lite synd att författaren inte vågar sig på att borra lite djupare i Hertas bevekelsegrunder, det är så lätt att avfärda henne som ett undantag och något extremt, trots att vi vet att som hon agerar inte är unikt.

Lilac Girls har ett mycket viktigt tema, och alla berättelser som handlar om den grymma behandlingen av olika grupper av människor under andra världskriget är viktiga. Vi får ju inte glömma! Lilac Girls har dessutom fokus på kvinnorna (i Ravensbruck) och berättelsen är helt ur deras perspektiv, vilket jag uppfattar inte är så vanligt i berättelser om andra världskriget. Martha Hall Kelly verkar ha lagt en enorm vikt vid att göra grundlig ”research”.

Jag brukar säga att omslagen inte spelar någon roll för mig, men i det här fallet gjorde det det. Jag noterade omslaget då min make köpte boken och läste den (då ser man ju omslaget utifrån) och drog några förhastade slutsatser om vad Lilac Girls skulle handla om. Det gjorde att jag väntade på att saker skulle hända som aldrig hände, vilket blev något av en besvikelse.

Lilac Girls var faktiskt lite av en utmaning för mig, då jag sällan läser historiska böcker, och inte precis brukar välja böcker som utspelar sig under andra världskriget. Dessutom så tog den ett tag att vänja sig vid. Men när jag väl kom in i den så tyckte jag om den.

Lilac Girls är Martha Hall Kellys debutroman så det är svårt att säga om det blir något mer läst av henne. Enligt hennes hemsida håller hon på med två ”prequels” till Lilac Girls.

Omdöme: Välskriven men något trögstartad roman om grymhet, vänskap och lojalitet.
Betyg: 4

Jag har inte hittat några svenska recensioner av boken.

Mer om boken kan du läsa här eller här.
Förlag: Ballantine Books
Sidor: 483
Betyg på Goodreads: 4,31 baserat på 58 521 betyg
Hur jag fick tag på den: Mitt exemplar lånade jag av maken som köpt den i Denver.
Utläst 21 augusti 2017.

Veckans topplista: London

Johannas deckarhörna har skapat en serie hon kallar Veckans topplista, eftersom hon tycker Top Ten Tuesdays inlägg blir svårare och svårare. Jag kan hålla med henne, och hoppar gärna på det här.

Vecka 36 är det ”London” som är temat. Så mycket som brittisk litteratur jag läser borde ju inte det vara något problem. London är min favorithuvudstad och jag har varit där otaliga gånger. Så nu kör vi.

Länkar till mina recensioner i titlarna.

1. Capital av John Lanchester var en bok jag gillade riktigt mycket. Och ”capital” i titeln är just London.
2. Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell utspelar sig under värmeböljan som plågade London 1976.
3. Det fine som flyter forbi av Ida Løkås är en fin liten pärla som utspelar sig i Little Venice i London.
4. Domaren av Ian McEwan handlar om en hovrättsdomare i London.
5. A Dark and Twisted Tide av Sharon Bolton utspelar sig i ett mörkt och skitigt London, långt ifrån turiststråken.

Nya bokförvärv – Augusti 2017

Augusti har minst sagt varit recensionsexemplarens månad.

Första dagen på månaden kom en deckardebut från Forum som jag genast lät gå före i läskön: Annabelle av Lina Bengtsdotter. Läst och recenserad. Tack!

Sen kom samma dag två recensionsexemplar från Norstedts förlag: Den blå poetens kärlek av Lone Theils och Och blomstren dö av Rebecka Edgren Aldén. Lästa och recenserade. Tack!

Från Forum kom ett recensionsexemplar fint paketerat: Hon som vakar av Caroline Eriksson. Läst och recenserad. Tack till förlag och författare!

Från Gilla Förlag / Lilla Piratförlaget kom Visheten vaknar av Elin Säfström. Läst och ska recenseras i september. Som en överraskning följde ytterligare en bok med: En rumpa att dö för av Nina E. Grøntvedt. Inte läst än (dottern håller på med den). Tack!

Från Wahlström och Widstrand kom Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Läst och recenserad. Tusen tack för en efterlängtad bok.

Först hade jag fått veta att jag tyvärr inte kunde få ett recensionsexemplar av en bok jag gärna ville läsa. Men så blev jag kontaktad på Instagram och fick ett erbjudande om att få ett exemplar av förlaget. Tusen tack för den överraskningen Sofia! Boken? Vi mot er av Fredrik Backman. Utläst igår, så inte recenserad än.

Och månadens allra sista dag så kom det tre böcker till: Sargad av Flynn Berry från Louise Bäckelin förlag och Strandsittaren av Anna Hirén och Doften av falska påvar av Lena Nordenjack från MiMa förlag. Tack för de överraskningarna. De kom ju i torsdags, så de är inte lästa än.

Det måste vara någon form av rekord att jag läst såpass många av böckerna samma månad som de kommit in? Det säger något om hur eftertrakade de var.