Skuggläge av Kristina Ohlsson

Handling från förlagets hemsidaSommaren står i blom, havet glittrar och August har dragit i gång en stor bakningstävling på Hovenäset. Men så rullar plötsligt dimman in, och samtidigt skakas idyllen av att en man hittas hängd i ett hopptorn vid badplatsen. Dödsfallet väcker snabbt misstankar hos kriminalinspektören Maria Martinsson och hennes kollegor inom polisen. Vem är mannen och vad har fört honom till Hovenäset?
Utredningen leder dem bakåt i tiden till den förfärliga sommaren 1989 då Lydia Broman hittades mördad och styckad i sitt hem på Hovenäset.
Dömdes verkligen rätt gärningsman den gången? Och hur långt är de som vill att det förflutnas hemligheter ska få vara i fred beredda att gå?

Boken: Skuggläge av Kristina Ohlsson kom ut 2 november 2022.

Varför jag läste den: Jag fick och önskade mig Skuggläge i julklapp. Det är den tredje delen i serien om Strindberg, och jag har läst och gillat de två tidigare delarna, Stormvakt och Isbrytare.

Vad jag tyckte om den: Skuggläge är en välskriven deckare i en härlig miljö. Varje gång jag läser en bok av Kristina Ohlsson så njuter jag av språket, som är både välavvägt och lättläst. Jag vet vad jag får och jag gillar det. Det är en spännande berättelse, där två mysterier vävs ihop. Det görs snyggt utan explicita tillbakablickar, utan helt enkelt genom att mysteriet i nutid påverkas av det i dåtid. Jag är normalt inte så förtjust i att samma mysterium (här mord) återkommer i flera böcker i samma serie, men Kristina Ohlsson lyckas beskriva det så att jag köper historien. Men jag hoppas nu att mordet på Lydia Broman inte återkommer i flera böcker.

Karaktärerna i den här serien är intressanta, i synnerhet poliserna Maria och Ray Ray. T.o.m. Gunnar har blivit en karaktär som är intressant. Jo, jag gillar August Strindberg också, men fortsatt får jag inte ihop bilden jag har i huvudet av karaktären vare sig med namnet eller beskrivningen av hans utseende 😉 Secondhandaffären intresserar liksom i tidigare böcker.

Jag skulle inte beskriva Skuggläge som feelgood men det finns en grundläggande ton i Kristina Ohlssons berättande som gör att jag känner mig trygg. Personerna som befolkar Hovenäset och Strindbergserien känns som verkliga personer,. De är inte alls felfria men heller inte genomonda. De har flera sidor, och jag känner trygghet i det. Jag har aldrig varit i Hovenäset men den här serien gör att jag verkligen skulle vilja se miljön med egna ögon! Som flera ställen på Västkusten.

Nu inväntar jag bara nästa del i serien. För det måste komma en.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Forum
Sidor: 531
Betyg på Goodreads: 3,70 baserat på 158 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp 2022
Utläst: 28 december 2022

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.