
På årets tredje dag får ni en egen utformad bloggsummering av förra året.
Det här är ingen summering av året 2022 som helhet. Nej, det här handlar ”bara” om mitt läsande och bloggen. Läsandet har varit viktigare än någonsin för mig. Det som ger andrum och kunskap. En summering av bloggandet och läsandet har jag gjort nästan alla år tidigare som bloggen funnits och ni kan hitta de summeringarna här för 2021, 2020, 2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014, 2013 och 2012. I det här inlägget blir det mina helt personliga kategorier, några favoriter i repris, några helt nya.
Läsande
Antal lästa böcker: 117
Mitt mål för året var 100 böcker så jag är mer än nöjd. Förra året läste jag 111 böcker.
Antal sidor lästa: 41 721 sidor
2021: 36 646, 2020: 38 113, 2019: 37 294, 2018: 29 761 sidor. En markant ökning faktiskt. Det förvånade mig.
Månader med flest/minst lästa sidor:
Flest: Juli 5890 sidor
Minst: Juni 2544 sidor
Mönstret i år är annorlunda än tidigare år på vissa sätt. Februari ”brukar” vara månaden med minst antal sidor, förra året så var det september, nu blev det juni. Under våren har jag läst fler sidor än jag brukar. Markant är att jag läst färre sidor under hösten än under våren, så brukar det inte vara. Men jag har varit väldigt trött hela hösten. Juli var rekordet, och med marginal, nästbästa läsmånaden var januari med 4693 sidor. Tiden med covid då jag bara orkade läsa och se på TV spelade roll.
Så här ser det ut per månad: 4693, 3103, 4442, 3107, 3181, 2544, 5890, 3753, 2615, 2744, 2592 och 2985.
Kvinnliga/manliga/icke binära författare:
77/31 Klar dominans av kvinnliga författare i år igen. Som varje år. För första gången en icke-binär författare.
Årets bästa bok: Naturliga beteenden av Golnaz Hashemzadeh Bonde. Hennes böcker är fantastiskt bra.
Årets nya favoritförfattare: Ulrika Ewerman. Hennes Monica Magnus 1966 var 2021 års bästa bok. Hennes Ormens år hamnade som årets tvåa. Självklart att jag kommer att vilja läsa mer av henne.
Årets debut: Jag tyckte mycket om Mason Deavers I Wish You All the Best. Också den första icke-binära författare jag läser (som jag vet om).
Årets mest lästa författare: I år var det en ohotad förstaplats för Emma V Leech med hela sex böcker.
Årets viktigaste: Kriget mot kroppen av Stina Wollter och Erik Hemmingsson väckte många tankar hos mig, och jag fick upp ögonen för en del beteenden.
Årets språkliga upplevelse: The Island of Missing Trees av Elif Shafak var speciell och vacker språkligt.
Årets ”leva kvar”: Detransition, baby av Torrey Peters. En intressant bok med transpersoner i fokus.
Årets obehagligaste: Överlevaren av Bethany Clift. Första året det är en ren fiktion på den här platsen, men en dystopi om jorden efter en pandemi var skrämmande och tankvärd.
Årets bok om litteratur och böcker: Jag har läst flera som skulle passa här, men den som får titeln är en som jag läste i julhelgen: Katten som räddade böcker av Sosuke Natsukawa.
Årets återseende: Margret Atwood. Även om The Testaments inte var den bästa av henne jag läst så är jag sugen på att läsa mer av Atwood som var min favoritförfattare en period på 90-talet.
Årets avslut: Anna Kurus Kiruna-trilogi avslutades med Gryningsjakten. En fantastiskt bra trilogi som rekommenderas.
Årets bästa deckare: Skred av Sara Strömberg. Del 2 i en serie som jag hoppas det kommer många fler i. En av de mest äkta glesbygdsskildringar jag läst.
Årets deckarserie: Serien Sundsvalls-morden av Susanne Fellbrink. Välskrivet och spännande, med en omtänksam ton och den perfekta miljön – Sundsvall.
Årets nya deckarförfattare: Hans Carstensen. Jag läste Under hökens vingar i våras och blev helfrälst. Uppföljaren, I hökens näste, kom under hösten och den slukade jag också.
Årets svenska deckardebut: Strikt talat så kom debuten 2021 men eftersom jag läste den under 2022 så väljer jag Rovhjärta av Ulrika Rolfsdotter.
Årets deckaruppföljare: Elden ska falna av Linda Ståhl. Förra årets deckardebutant följde upp med en riktigt bra 2:a.
Årets romance: .To Hunt the Hunter av Emma V Leech kniper förstaplatsen. En historisk romance som jag vill ha dem, och en viktig bok i serien Girls Who Dare.
Årets romanceförfattare: Emma V Leech förstås!
Årets feelgood: Där du en gång gick av Marcus Jarl. En feelgood med alla de där elementen jag vill ha.
Årets feelgoodförfattare: Abbi Waxman. Hennes två böcker The Bookish Life of Nina Hill och Adult Assembly Required visar vilken bra författare hon är.
Årets genre: Jag återvände till spänningslitteraturen, en gammal favorit.
Årets besvikelse: The Underground Railroad av Colson Whitehead. Jag hade sett fram mot att läsa den, men det var inget för mig.
Årets event: Mitt livs första besök på Bokmässan. En fantastisk upplevelse tillsammans med min man. Författare, seminarier, presentationer, bokshopping… ja allt jag gillar. En höjdpunkt var att träffa andra bokbloggare på plats och en av kvällarna!
Årets författarmöte: Callum Bloodworth dök upp för signering på Vängåvans bokhandel. Jag kikade förbi och hade en väldigt trevlig pratstund!
Årets intervju: Jag gjorde bara en riktig intervju i år, och det var när jag intervjuade Louise Penny (via länk) på Svenska Deckarfestivalen. En stor upplevelse.
TV och film
Antal sedda filmer: 49 som jag inte sett tidigare.
Faktiskt lite fler än de senaste åren, men jag saknade de där verkliga höjdarna.
Antal avslutade säsonger av TV-serier: 42
Ungefär lika många som de senaste åren.
Årets bästa film: Där kräftorna sjunger.
Första gången vi var på bio sen början av 2020, och det kan nog ha spelat in.
Årets bästa TV-serie: Lyckolandet, säsong 2.
Jo, det är klart det är norskt i toppen!
Årets filmatisering av bok: Dumplin‘. Jag tyckte om boken och filmen gjorde den rättvisa.
Årets överraskning: Världens lyckligaste kvinna. Jag tyckte boken var sådär, men filmen var bra.
Årets favorit: Borgen. När vi såg att en ny säsong av Borgen skulle komma såg vi om från början, så det blev fyra säsonger. En väldigt bra serie!
Årets norska: Julstormen. Äntligen tillbaka på banan med en norsk serie. Ja, t.o.m. flera norska.
Musik
Då och då skriver jag om musik på bloggen. Lyssnar gör jag varje dag! Enligt Spotifys årssummering så hade jag redan i början av december lyssnat 37 543 minuter på Spotify (vilket är mindre än tidigare år men väldigt mycket…).
Årets låt: Hälsa gud med Miss Li.
Årets musikevent: Innan pandemin så brukade vi gå på flera konserter och festivaler per år. 2022 blev det två stycken, dels Musik i Galtström, dels Danko Jones här i Sundsvall. Det får bli Musik i Galtström med Jill Johnson och Anna Bergendahl som nyper förstaplatsen. Att sitta ute på gräset med picknick och lyssna på bra musik var en helhetsupplevelse.
Årets genre: Modern Country
Årets nya favorit: Nej, inga nya favoriter i år. Jag har mest hållit mig till artister jag lyssnat på förut.
Årets artist: Enligt Spotify är det Keith Urban, och jag får väl hålla med om det. I år igen.
Årets upptäckt: Att jag fortfarande gillar ”gamla” favoriter som Stiftelsen, Imagine Dragons, Jill Johnson, Keith Urban osv…
Avslutande reflektioner.
Årets bloggsummering: 362 inlägg. WordPress säger 67 811 visningar och 42 537 besökare. Det är en rejäl nedgång, som kan bero på antingen att jag inte hunnit besöka andra bloggar tillräckligt mycket eller att bloggandet syns mindre än Instagram t.o.m.
Mitt mest lästa inlägg under 2022 var ett inlägg från 2014 om Sveriges 100 bästa böcker. Det brukar vara ett annat gammalt inlägg om tio norska författare som jag rekommenderar. Jag undrar verkligen hur statistiken kommer till…
Att läsa är helt fantastiskt och med bloggandet så öppnas helt nya litterära världar och jag får chans att kommunicera med andra som är intresserade av läsning, och få äran att ge förslag/inspiration till andra. God fortsättning till er alla!
Jag tror att läsande av bloggar tyvärr har minskat en hel del. Jag är själv usel på det. Klickar in mig på det jag tycker är intressant från facebook oftast, hoppar runt när det är smakebitsdags och nån gång då och då kommer jag på att kolla min wordpress reader. Men på Insta så blir det ju bara det som råkar ligga uppe i flödet som jag ser när jag är där. Sen följer man ju så himla många att det är omöjligt att läsa alla.
GillaGilla
Jag blir mer och mer nyfiken på den där Hans Carstensen 🙂
GillaGilla