Hus av glas av Louise Penny

Handling från förlagets hemsida: När en mystisk figur dyker upp i Three Pines en kylig novemberdag blir Armand Gamache och samhällets övriga invånare först nyfikna, därefter ängsliga. Genom regn och rusk står den där, orörlig, och stirrar rakt framför sig.
Från det ögonblick gestalten kastar sin skugga över samhället misstänker Gamache – nu överintendent på mordroteln i Québec – mörka avsikter. Ändå gör han inget. För vad kan han göra? Han kan bara betrakta och vänta, och hoppas att hans växande rädsla inte ska besannas. Men så försvinner besökaren över en natt, ett lik upptäcks, och Gamache måste ta sig an fallet.
När rättegången inleds ett antal månader senare är det en het julidag i Montréal, och Gamache brottas fortfarande med den kedja av händelser som satts i rörelse den där bistra dagen i november. Inte bara den åtalade måste nu stå till svars – även Gamaches samvete väntar på sin dom.

Boken: Hus av glas av Louise Penny kom ut på svenska 9 september 2022.

Varför jag läste den: I november fick jag både Summan av alla synder och Hus av glas av förlaget. Normalt har jag läst delarna i den här serien när de utspelar sig, så Summan av alla synder läste jag direkt i november. Men nu kände jag att jag inte kunde vänta ända till juli med Hus av glas. Jag behövde läsa en Penny helt enkelt.

Vad jag tyckte om den: Att börja läsa en ny bok av Louise Penny är lite av en högtidsstund, och förväntningarna är höga. Hus av glas är den trettonde delen i serien om Armand Gamache (och Three Pines) och vid det här laget så har jag förväntningar på vad jag ska få ut av läsningen. Och som vanligt infrias de. Det är ingen enkel berättelse, det är det aldrig i den här serien. Det är mycket välskrivet, det är lärorikt (både historiskt och nutid), och det handlar om de mindre smickrande dragen hos människor.

Berättelsen hoppar mellan två olika tillfällen. Det ena spåret utspelar sig i Three Pines under några dagar i november, när det är mörkt och kallt. Det andra spåret utspelar sig drygt ett halvår senare, i juli med extrem hetta, under en rättegång som är ett efterspel till händelserna i november. Det är mycket effektfulla växlingar, som driver historien framåt. Jag är fascinerad över att man som läsare får veta vem som är mördad först efter mer än halva boken, och vem som är anklagad först i slutet av boken. Det bygger verkligen spänningen.

I Hus av glas introduceras ett antal nya karaktärer, vilket är bra för historien. Samtidigt så tycker jag inte vissa saker stämmer, några av de nya har besökt Three Pines regelbundet, men jag tror inte de nämnts i någon av de tidigare böckerna? Och så stor by är väl inte Three Pines? Och att det skulle pågått de saker man upptäcker i Hus av glas utan att ingen misstänker något? Huvudpersoner är ändå de återkommande karaktärerna, och det är jag glad för. I synnerhet att Ruth (igen) visar nya sidor. Eller bara att man förstår hennes beteende ännu mer kanske. Och Gamache. Här får han verkligen slita med sig själv.

Jag tror att för att till fullo uppskatta Hus av glas så behöver man ha följt den här serien ett tag, ha en relation till karaktärerna, och känna till Three Pines. Det är en komplex historia, och för mig bygger en del av förståelsen och tålamodet på att jag litar och tror på Armand Gamache, att jag känner till konceptet i Louise Pennys böcker, och att jag vet att alla dessa trådar på något sätt kommer ihop på slutet. Och slutet… jag vet inte vad jag ska säga…

Böckerna i den här serien är f.ö. bra översatta, men för första gången så reagerar jag på några uttryck som är ordagrant översatta, på ett sätt jag inte skulle använda i svenska. Jag är glad att jag läste Hus av glas nu, det gav läsglädje. Men nu är det ju jättelångt till nästa, i alla fall om jag ska fortsätta läsa på svenska!

Bloggat om boken har Fiktiviteter (originalspråk), Bokstunder och Tofflan

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 432
Betyg på Goodreads: 4.32 baserat på 57 476 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 17 december 2022