Än porlar mörka vatten av Susanne Fellbrink

Handling från förlagets hemsida: Cilla försöker bryta sig loss från den cyniska underhållningsbranschen men blir oväntat uppvaktad av Hannele, en ny spännande väninna. Cilla smittas av hennes energi och snart har de storslagna planer för framtiden. Samtidigt märker Cilla att bekanta drar sig undan henne och hon förlorar flera uppdrag utan förklaring. Hon känner sig iakttagen och har en obehaglig känsla av att något är fel.
I samma veva får Cillas vän Meja ett besked som ställer livet på ända och hon blir fånge i sitt eget hem. Hon bestämmer sig för att hjälpa Cilla och häpnar över det hon får veta. Cilla vill inte tro henne, inte förrän det är för sent och både karriär, äktenskap och liv står på spel i en stor härva av lögner och svek.
Vem kan man egentligen lita på och vad döljer sig bakom människors fasader?

Boken: Än porlar mörka vatten av Susanne Fellbrink kom ut 8 november 2022.

Varför jag läste den: Efter att ha lyssnat på Susanne Fellbrink på Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall så insåg jag att jag inte kunde vänta på att läsa den senaste boken om Cilla så jag köpte den (och fick den signerad). Började läsa den samma kväll.

Vad jag tyckte om den: Än porlar mörka vatten är en välskriven bladvändare. Det är en sammanhållen berättelse som var svår att släppa när jag väl börjat läsa. ”Bara ett kapitel till” tänkte jag vid ett flertal tillfällen, och mycket riktigt så läste jag ut den på bara ett par dagar. Än porlar mörka vatten är den femte delen i serien om Cilla och jag tycker det är den bästa hittills. Och då har även de tidigare varit bra.

Jag är imponerad över Susanne Fellbrink som på kort tid tagit en välförtjänt plats bland svenska deckarförfattare med en serie som fyller ett tomrum jag inte ens visste fanns. Att hon dessutom beskriver Sundsvall på ett autentiskt och kärleksfullt sätt gör självklart att serien får extra plus från mig. Jag gillar också insmugna referenser till populärkultur, som exempelvis ett stycke ur X av Miss Li. Än porlar mörka vatten innehåller, som tidigare böcker, en beskrivning av en tuff nöjesbransch, som Susanne Fellbrink beskriver initierat och levande.

Ibland när jag gör ”bok-taggar” och man frågar efter den mest skrämmande karaktären så brukar jag hänvisa till en bok jag läste för många år sedan där en karaktär var en riktig psykopat. Efter att ha läst Än porlar mörka vatten så har jag ännu ett exempel. Det finns verkligen inget läskigare i litteraturen än psykopater. Susanne Fellbrink har skapat en karaktär som kryper under huden på mig som läsare. Det finns några saker jag inte får ihop logiken i, men det spelar inte så stor roll när man dras med i berättelsen.

Karaktärerna i serien om Cilla utvecklas för varje bok, och de känns som om de kunde vara personer jag känner. Eftersom de rör sig i Sundsvall med omnejd så förväntar jag mig att stöta på dem både här och var. Särskilt så har Cilla vuxit som karaktär. Jag nästan skäms över att jag när jag läst första boken uttryckte frustration över att Cilla inte sa ifrån till sina så kallade vänner. När jag läst Än porlar mörka vatten så tycker jag att fler borde vara som Cilla, men jag önskar att hon själv kunde se sina egna fina kvaliteter. Det som berör mig allra mest är den personliga beskrivningen av hur ALS utvecklar sig. Det är en fruktansvärd sjukdom, och här känner man som läsare att Susanne Fellbrink lagt sitt hjärta i beskrivningen. Det gör ont i mig och kommer nära.

Jag ser fram mot nästa del i serien, den kommer jag definitivt att läsa.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Bokfabriken
Sidor: 381
Betyg på Goodreads: Inte inlagd på Goodreads
Hur jag fick tag på den: Ny
Utläst: 12 november 2022