Handling från förlagets hemsida: Före detta kriminalkommissarie Armand Gamache är lyckligt pensionerad i den lilla byn Three Pines. Varma sommarmorgnar sitter han på en fridfull liten bänk och läser och småpratar med en av sina grannar, Clara Morrow.
Men en morgon avbryter Clara honom i hans läsning och berättar att hennes exmake, konstnären Peter Morrow, inte kommit på besök som utlovat till årsdagen av deras separation. Hon vill att Gamache ska hjälpa henne hitta honom. Gamache läser klart en rad i sin bok – »Och himmelen har makt att bota varje syndsjuk själ« – och reser sig sedan upp och följer med Clara. 
Tillsammans med sin före detta kollega Jean-Guy Beauvoir, Clara och vännen Myrna Landers tar sig Gamache allt djupare in i Québec. Och allt djupare in i Peter Morrows själ – en man beredd att göra allt för att återfå sin berömmelse som konstnär.
Resan tar dem till mynningen av St Lawrencefloden, ett område så ödsligt att de första sjömännen kallade det »landet Gud gav Kain«. Och här konfronteras de med den skada som kan orsakas av »en själ sjuk av synd«…

Boken: Den långa vägen hem av Louise Penny kom ut på svenska i september 2020.

Varför jag läste den: Jag läser delarna i den här serien den tiden på året de utspelar sig. I augusti var det dags för Den långa vägen hem, som är den tionde delen i serien om Gamache.

Vad jag tyckte om denDen långa vägen hem är en välskriven spänningsroman med ett lugnt och eftertänksamt tempo. Det här är en av de serier som jag troget läser (när jag äntligen tog tag i det) och det får helt och hållet tillskrivas Louise Pennys lågmälda ton och förmåga att hålla uppe mitt intresse. Hon har en ovanligt jämn kvalitet. Den långa vägen hem är nästan ingen spänningsroman, det är mer en filosofisk betraktelse över mänskliga tillkortakommanden.

Den långa vägen hem utspelar sig på andra platser än Three Pines och i vanlig ordning så tycker jag det är en nackdel. Samtidigt så rör den sig i rätt fascinerande miljöer, som The Garden of Cosmic Speculation och små ställen längs Kanadas kust. En del googlande stärker bilderna av de här miljöerna, och de lockar till besök (även om The Garden of Cosmic Speculation är öppen en dag om året…). Mycket av historien vävs runt konst och konstnärsskap, på ett sätt som gör mig nyfiken och intresserad.

En av Louise Pennys styrkor är karaktärsbeskrivningarna, och som tur är så får flera av invånarna i Three Pines vara en del av berättelsen. Armand Gamache är som alltid min favorit, och jag gillar att hans fru får lite större plats än vanligt. Och Ruth – vad jag gillar henne! Paret Marrow tillhör däremot inte mina favoriter, men historien hade inte varit någon historia utan dem. Vad gäller karaktärerna i de här böckerna så gillar jag att de är just mänskliga, och faktiskt osympatiska utan att vara onda.

Nästa bok utspelar sig i början av hösten så den står högt upp på min läslista.

Bloggat om boken har exempelvis Bokföring enligt Monika, Tofflan, och Bokstunder

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 406
Betyg på Goodreads: 4,07 baserat på 55 088 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp 2021
Utläst: 12 augusti 2022