Hett i hyllan #311

Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Då har vi kommit till september 2020. Den månaden kom det många nya böcker. Flera är lästa, men några står olästa i hyllan. Den andra som dyker upp här i hyllan är en överraskning från Bokförlaget Polaris: Dottern av Lena Andersson. Jag har läst en tidigare av henne, och den var jag inte så förtjust i. Det är nog främsta anledningen till att jag inte läst Dottern. Men jag funderar på att ge författaren en chans till. Eftersom det här är en uppföljare till Sveas son som tidigare varit med i Hett i hyllan, så lär det dröja innan jag läser Dottern.

I Brunnsvikens vattenbryn simmar kricka, vigg och brunand. De kommer att simma där om tusen år också, tänker Elsa. Hon säger att när faderns aska nu läggs i jorden bredvid Sveas, som lades bredvid Gunnars, som lades bredvid Gunnars bröder och mor, då är han den siste av dem som kommer att ligga under en gravsten.

De stannar och ser ut över vattnet. Hon säger att fadern nog tyckte om tanken på den där stenen, det solida i den.

– Så nära materien var han att den liksom lösgjorde sig ur det materiella och blev till idé.

Dottern är Lena Anderssons uppföljare till den hyllade romanen Sveas son. Nu möter vi folkhemmets barnbarn. Inte minst får vi följa Ragnars dotter Elsa på hennes väg ut i livet, från barnets undran inför världen till den unga kvinnans konfrontation med tidens nya idéer och tänkesätt. Alltmedan folkhemmet, såsom hennes far såg det, sakta löses upp och dess syn på människan, samhället och tillvaron på alla sätt utmanas.