Handling från förlagets hemsida: Året är 1956 och Judith har under sin kringflyttande uppväxt aldrig vågat lita på att något kan bestå. När hon träffar syskonen Valter och Vera hoppas hon för första gången att hennes familj ska slå ner sina rötter. Hon får sin önskan uppfylld och trion är oskiljaktiga genom barndomen. Tack vare Valter inser Judith att det kanske inte är så farligt att vara beroende av någon.
Men allt förändras under ormens år 1965 då Valter och Vera bryter all kontakt med henne utan förvarning eller förklaring. Judith flyr från byn och lovar sig själv att aldrig igen bli ett offer för sina känslor. Ödet vill dock annorlunda och tolv år senare måste hon konfrontera både sin uppväxt och sina kvarvarande känslor för Valter.

Boken: Ormens år av Ulrika Ewerman kom ut igår, 6 september 2022.

Varför jag läste den: Ulrika Ewermans debut Monica Magnus 1966 tyckte jag var årets bästa bok 2020. När förlaget frågade om jag ville läsa hennes nya bok, Ormens år, sa jag omedelbart ja.

Vad jag tyckte om denOrmens år är en fängslande och välskriven bok. Jag tycker mycket om Ulrika Ewermans språk, och sättet hon bygger upp en historia på. Här har varje ord, varje mening en betydelse, som läsare behöver man reflektera och fundera. Mycket är outtalat, på ett sätt som passar mig. Jag njuter av läsningen, trots att temat är mörkt, jag samlar på känslor att komma tillbaka till, att läsa igen för att se om jag hittar något nytt.

Jag har svårt för berättelser där man som läsare får varje detalj serverad. Jag vill kunna läsa mellan raderna, och min känsla för karaktärerna ska byggas av historien, inte av att någon talar om för mig vad jag ska tycka och tänka. För mig är det ”show, not tell” som visar på en skicklig författare. Ulrika Ewermans prosa är precis så. Jag får samma känsla när jag läser hennes böcker som jag får av Elin Olofsson, som också är en av mina favoritförfattare.

Ulrika Ewermans debut Monica Magnus 1966 var en bok som överraskade mig och gick in i mitt hjärta. Jag får erkänna att jag hade en del förväntningar på Ormens år, men också funderingar på om en fiktiv historia skulle fungera lika bra. Det visade sig att jag inte hade behövt vara orolig. Berättelsen som Judith, Valter och Vera är fiktiv, men den berör mig starkt. Gradvis lär man som läsare känna de tre, och deras uppväxt som har stor betydelse för vilka de är. Jag vet inte om någon av dem är sympatisk, men de är mänskliga och deras öden berör.

För mig handlar Ormens år om arv och miljö. Den handlar om att slita sig fri från sin uppväxt utan att man egentligen kan det. Den handlar om starka band och lojalitet. Det är en historia som är djupt tragisk men ändå vacker på något vis. Jag funderar mycket över slutet, men eftersom jag inte vill skriva något mer om det, så hör av er om ni läst boken och vill prata om slutet!

Har ni inte läst någon av Ulrika Ewermans böcker tycker jag ni ska göra det nu. För egen del så hoppas jag att det kommer fler böcker inom inte allt för lång tid.

Betyg: 5-

Mer info:
Förlag: Bookmark
Sidor: 295
Betyg på Goodreads: Finns inte inlagd.
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 29 augusti 2022