Handling från förlagets hemsida: En fjortonårig flicka hittas död i ett vattenfyllt kalkbrott på en välbekant och samtidigt märkligt främmande ö utanför Sveriges ostkust. Handlederna är sönderskurna och ett grovt snöre är intrasslat i håret. På ena höften står talet »26« skrivet med blå märkpenna. Inga spår återfinns runt kalkbrottet. 
Dagen efter hittas en bokantikvarie brutalt knivmördad på andra sidan ön. Utöver knivhuggen i bröstet syns över strupen två sår – som ett kors. Flickans död avskrivs som självmord, medan kriminalkommissarie Sanna Berling tillsammans med sin nya kollega Eir Pedersen inleder utredningen om antikvarien. Men Sanna upptäcker ett oroväckande samband mellan det senare fallet och den fjortonåriga flickan. 
Snart blir det tydligt att det som inträffat bara är startskottet för en hel rad våldsamma mord. En kamp mot klockan inleds. En kamp i vilken sju barn visar sig ha nyckeln till den ohyggliga sanningen – och som blir långt mer personlig för Sanna än hon någonsin kunnat ana.

BokenDödssynden av Maria Grund kom ut i mars 2020.

Varför jag läste den: Under sommaren så ville jag ta itu med en del böcker som stått i läs-hyllan ett tag. Dödssynden har jag varit nyfiken på sen den kom 2020 och då belönades av Svenska Deckarakademin, men det har inte blivit av att jag läst den. Maria Grund fanns också med i min Boktolva.

Vad jag tyckte om den: Dödssynden är en mörk och grym berättelse med en unik ton i berättandet. Såväl karaktärerna som miljön känns råa och obehagliga. På något sätt känns det som en amerikansk thriller i en väldigt svensk miljö. Jag gillar miljön och beskrivningarna av den mystiska ön som allt utspelar sig på. Den namnges aldrig, och jag får en känsla av en ganska liten ö, som är glest befolkad, där alla borde känna alla. I efterhand så läser jag att det ”självklart är Gotland”. För mig var det inte självklart under läsningen. Om det är Gotland, så är det en intressant och annorlunda beskrivning av Gotland, långt från ett idylliskt Visby.

Mysteriet och händelseförloppet är bra uppbyggt, men det är en berättelse som är svårt att läsa eftersom den är så tragisk. Jag hade vissa aningar, men gissade inte slutet exakt.

Av någon anledning var Dödssynden trög att läsa för mig, det tog fart efter ett tag. Till viss del kan det bero på att jag var på väg in i covideländet då, men det finns också några drag i boken som gör att den inte fungerar så bra för mig. Jag läser många deckare och jag är så innerligt trött på dysfunktionella och sorgliga poliser. I Dödssynden finns det gott om dem. De missköter sig, och det är förvånande att de får jobba kvar. De mår uppenbart dåligt, skadar andra och tar genvägar. Eller så vill de helst inte jobba alls. Jag har i också svårt att begripa mig på de två huvudkaraktärerna.

Språket i Dödssynden är väldigt detaljerat, och ibland tycker jag berättelsen går vilse i detaljerna. Allt behöver inte beskrivas i en miljö. För mig som gillar det underförstådda mer, blir det trögt att läsa alla detaljer. Samtidigt så fungerar det oväntat bra i Dödssynden jämfört med andra deckare med liknande språk.

Det verkar som om Dödssynden är en första del i en serie, där den andra delen kommer i höst. Jag undrar verkligen hur berättelsen kommer att fortsätta. I synnerhet undrar jag vad som kommer att hända med karaktärerna.

Bloggat om boken har bl.a. Bokföring enligt Monika, Läsa & Lyssna, Fru E:s böcker och och dagarna går

Betyg: 3

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 342
Betyg på Goodreads: 3,47 baserat på 693 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 19 juli 2022