Handling från förlagets hemsida: Sommaren 2008 försvinner fyraåriga Linnea spårlöst i ett tryggt villaområde. Polisen, grannarna och familjen söker efter henne, men förgäves. Linneas mamma, pappa och storasyster tvingas hantera försvinnandet på sina olika sätt, och familjen slungas in i en destruktiv spiral.
Tolv år senare rymmer storasyster Hannah hemifrån utan förvarning och pappa Mathias dras in i en desperat jakt efter sin enda kvarvarande dotter. Under sökandet efter Hannah upptäcker han ledtrådar till vad som hände Linnea för tolv år sedan. Från ett litet kafé på Kungsholmen, via ett majestätiskt äldreboende, till sektliknande korridorer där man inte drar sig från att utföra vetenskapliga experiment, byggs mysteriet upp. Frågorna hopar sig, och svaren – när de slutligen infinner sig – väcker nya, större frågor.
Är döden verkligen så slutgiltig som vi tror? Mathias hela världsuppfattning utmanas innan han slutligen inser sanningen. Kan det finnas hopp även när man tror att allt hopp är ute?

BokenDöden för oss samman av Håkan Mattsson kom ut i maj 2022.

Varför jag läste den: Jag ville läsa något spännande och Döden för oss samman, som jag läst positivt om, stod oläst i hyllan.

Vad jag tyckte om denDöden för oss samman är en snyggt uppbyggd spänningsroman med en annorlunda historia. Jag är imponerad av att det här är en debutroman, den har en väl sammanhållen berättelse och språket flyter. Jag gillar hur Håkan Mattsson låter pandemin av covid spela en roll, i synnerhet som berättelsen utspelar sig i början av den. Det blir som en tillbakablick, där man delvis vet mer än karaktärerna, men också som en naturlig bakgrund.

Berättelsen i Döden för oss samman har spännande premisser, och den sticker ut i flödet av svenska deckare. Men tyvärr så fungerar inte historien särskilt bra för mig, jag blir inte fångad av den utan känner hur jag mest läser den för att få reda på hur författaren tänkt sy ihop det hela. Jag kan inte skriva så mycket om hur historien utvecklar sig utan att spoila alltför mycket, men jag är för skeptiskt lagd för att kunna svälja det. Det är för mycket övernaturligt. Ja, det är fiktion, men jag sveps inte med tillräckligt.

Karaktärerna är relativt intressanta, och styrkan med boken tycker jag främst ligger i hur relationerna beskrivs, och hur de olika personerna i familjen har präglats av yngsta dottern Linneas försvinnande. Jag hade gärna sett att det utforskats mer, och jag hade också velat ha mer fokus på Linnea än på Hanna. Nu kändes det som att Linneas historia mer snabbt skulle knytas ihop, och det blev nästan fristående. Jag undrar också över Lenitas utveckling, vad hände egentligen med henne på slutet? Och mest varför? En depression vänder inte så enkelt.

En språklig sak som jag undrar över är Sarinas och Hassans sätt att uttrycka sig. Jag antar att det är autentiskt, men kan inte bedöma. För mig hakar det i början upp läsningen, men efterhand vänjer jag mig. Det jag mest undrar är om det används för att få fram någon viss poäng (som jag missar). Är det en etnolekt som ska säga något visst till läsaren?

Det här är tydligen första delen i en spänningstrilogi och det ska bli intressant att se vad nästa bok handlar om och hur böckerna hänger ihop. Är det samma karaktärer? Miljö? Typ av berättelse? Några av karaktärerna i Döden för oss samman skulle jag gärna vilja veta mer om.

Bloggat om boken har bl.a. Mina skrivna ord.

Betyg: 3+

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 316
Betyg på Goodreads: 4,40 baserat på 5 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 14 juli 2022