Handling från förlagets hemsidaDet är med blandade känslor Allis kliver av planet i Kiruna efter sin semesterresa. Hon har sett fram emot att vara utvilad när hon återvänder till sitt jobb, men tankarna på allt som hänt kommer tillbaka. Vem var egentligen Raumo? Vilka var hans föräldrar, de som hoppas att han ännu lever?
Vardagarna flyter på men Allis längtar bort igen. Av sin chef på bilprovningen får hon ett erbjudande om en plats i älgjaktlaget. Allis tackar ja och när höstvindarna sveper genom Kiruna ger hon sig åter ut i skogen. Det blir en stunds andrum innan tystnaden bryts av grannlagets jägare som dricker för mycket. Alkohol och jakt hör inte ihop, inte på något sätt.
Och gruvberget i Kiruna rör på sig. Får marken att skaka och Allis att minnas. Driver fram sådant som gömts under många år. Händelser som gjort Allis till den hon är – och gör hennes hämnd oundviklig

BokenGryningsjakten av Anna Kuru kom ut 8 oktober 2021.

Varför jag läste denGryningsjakten är den tredje delen i Kiriuna-trilogin, och jag har läst och gillat de tidigare delarna (Den första frosten och Norrskensnatten). Så när den kom från förlaget prioriterade jag den ganska omgående.

Vad jag tyckte om den: Gryningsjakten är en välskriven deckare med en speciell ton. Jag tycker om Anna Kurus sätt att skriva, det stämmer så väl med miljön och stämningen i berättelsen. Det känns som varje ord är avvägt, och det finns inga onödiga utsvävningar. Samtidigt så finns det mycket att läsa mellan raderna. Jag tycker om både språket och längden på Gryningsjakten. Alla böcker i den här serien är bevis på att man inte behöver skriva tegelstenar för att förmedla en stark historia.

För mig är Gryningsjakten också en kärleksförklaring till det karga, det ödsliga och ensamheten. Jag har aldrig varit i Kiruna, och även om jag bor i ”Norrland” så är det många mil härifrån, men jag får en längtan att se staden, och att se naturen. Miljöbeskrivningarna är oerhört starka i Gryningsjakten.

Allis är en speciell karaktär, och det känns som om det är mot bättre förstånd som jag tycker om henne. På många sätt är hon i grunden skadad, och hennes beteende är märkligt och obehagligt. Men ändå begripligt på något märkligt sätt. Spännande nog lyckas Anna Kuru också ge Kiruna en alldeles egen röst i berättelsen, det blir som en egen karaktär. Det jag saknar i Gryningsjakten, ja i hela trilogin, är vettiga män. Det finns ju många men Allis tycks aldrig stöta på någon sådan någonsin. Sen kanske det inte blivit samma historia då. Men en enda normal man?

Gryningsjakten är en värdig avslutning på en bra trilogi. Läs den här trilogin om du inte gjort det. Själv väntar jag på mer av Anna Kuru.

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monikaoch dagarna går och hyllan

Betyg: 4+

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 236
Betyg på Goodreads: 3,61 baserat på 31 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 14 januari 2022