Handling från förlagets hemsida: Runt den isolerade stugan vid Alntorpsmossen i närheten av Skoga – bland blåbärsris och ljung, tallar och vitblommande skvattram – anas ugglor i mossen i både bokstavlig och bildlig bemärkelse. Människorna på platsen är få och mordgåtans lösning till synes enkel, men ändå gäckar ugglorna i det längsta Christer Wijk.

Boken: Det är ugglor i mossen av Maria Lang kom ut 1974

Varför jag läste den: Jag läste den första boken i den här serien 2012. Sen dess har jag samlat på serien och försöker läsa minst två varje sommar och två varje jullov. Det är ugglor i mossen är den tjugosjätte boken i serien och den andra jag läste julen 2021.

Vad jag tyckte om den: Efter att just ha läst Vi var tretton i klassen, som var en riktigt bra Maria Lang, så var jag peppad att läsa nästa del, Det är ugglor i mossen. Tyvärr visade det sig vara den sämsta i den här serien hittills.

Det är ugglor i mossen är en underlig blandning av olika komponenter. Några av karaktärerna är (relativt) unga och slänger sig med ord som jag förmodar ska vara ungdomliga 1974. Ganska irriterande. En av karaktärerna har ett starkt intresse för folktro vilket gör att han rätt som det är (och väldigt ofta) gör långa utläggningar i form av en historia med övernaturliga tecken, eller rakt av citerar något. Maria Langs intresse och kunskap för litteratur och historia är visserligen imponerande, men helt malplacerat här. Och gör berättelsen urtråkig.

Jag har också svårt för karaktärerna, och att få grepp om deras relationer. Mysteriet är inget speciellt och slutar högst otillfredställande. Positiva saker? Ja, Christer Wijk är bra som vanligt. Och Det är ugglor i mossen är föredömligt kort så jag läste ut den snabbt.

Jag fortsätter mitt läsande av Maria Langs serie, och hoppas nästa bok är bättre.

Betyg: 2

Mer info:
Förlag: P A Norstedts
Sidor: 230
Betyg på Goodreads: 3,03 baserat på 67 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 24 december 2021