Handling från förlagets hemsida: En pojke har försvunnit spårlöst från sin skola och journalisten Heloise Kaldan beger sig till platsen för att ta reda på vad som har hänt. På skolgården möter hon sin vän Erik Schäfer som har hand om fallet. Ingen vet vad som hänt pojken men plötsligt dyker hans telefon upp. Det visar sig att han är besatt av pareidoli, det psykologiska fenomen som gör att man ser bilder av ansikten i slumpmässiga föremål. I pojkens telefon hittar de ett fotografi som fångar deras uppmärksamhet, en ladugårdsdörr som liknar ett ansikte. Kan det vara där pojken befinner sig?
Heloise beordras att släppa artikeln hon skriver på, en kontroversiell utredning av soldater med posttraumatiskt stressyndrom, för att istället rapportera om den försvunna pojken. När fallet börjar peka i riktning mot de traumatiserade soldaterna behöver Erik Heloises hjälp att lösa gåtan.
Har pojkens mamma alkoholproblem eller tar hon hjälp av spriten för att lindra ångesten efter sonens försvinnande? Och vem är Äppelmannen som barnen i skolan pratar om?

Boken: Äppelmannen av Anne Mette Hancock kom ut i maj 2021.

Varför jag läste den: Boken kom som en överraskning från förlaget tidigare under året. Eftersom Anne Mette Hancock ingick i min Boktolva kändes det lämpligt att läsa Äppelmannen.

Vad jag tyckte om den: Äppelmannen är en välskriven dansk bladvändare. Uppbyggnaden av historien är bra med relativt korta kapitel och ett driv. Mysteriet är väl konstruerat och jag kunde inte lista ut hur det hängde ihop förrän mot slutet av boken. Och inte ens då lyckades jag helt. Speciellt förtjust är jag i sista kapitlet, som kommer att leva kvar ett bra tag för mig!

När jag läste den första boken i serien, Likblomman, så störde jag mig på att det var så groteskt (och vanligt) tema samt att det låg så nära huvudpersonerna. Därför var jag lite orolig inför uppföljaren, men det behövde jag inte ha varit. Det finns beröringspunkter, men inte så att det stör. Där har författaren undvikt en vanlig fälla som flera deckarförfattare verkar falla i och som gör serier snabbt uttjatade.

Jag gillar karaktärerna som Anne Mette Hancock bygger serien runt. I synnerhet så är jag förtjust i polisen Erik, både som polis och som privatperson. Hans relation till sin fru är fint tecknad. Journalisten Heloise har också växt mellan böckerna, och hennes personlighet har utvecklats. Både polisteamets arbete och journalistens vardag beskrivs trovärdigt.

Jag vill läsa mer av Anne Mette Hancock och hoppas även tredje delen (Pitbull) i den här serien blir översatt.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: L B Förlag
Sidor: 302
Betyg på Goodreads: 3,93 baserat på 611 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 22 december 2021