Handling Goodreads: With her newly completed PhD in astronomy in hand, twenty-eight-year-old Grace Porter goes on a girls’ trip to Vegas to celebrate. She is not the kind of person who goes to Vegas and gets drunkenly married to a woman whose name she doesn’t know…until she does exactly that.
This one moment of departure from her stern ex-military father’s plans for her life has Grace wondering why she doesn’t feel more fulfilled from completing her degree. Staggering under the weight of her father’s expectations, a struggling job market and feelings of burnout, Grace flees her home in Portland for a summer in New York with the wife she barely knows.
When reality comes crashing in, Grace must face what she’s been running from all along—the fears that make us human, the family scars that need to heal and the longing for connection, especially when navigating the messiness of adulthood.

Boken: Honey Girl av Morgan Rogers kom ut i februari 2021.

Varför jag läste den: Jag köpte boken spontant vid ett besök i Stockholm. Beskrivningen lockade mig mycket. På resan hem började jag läsa den.

Vad jag tyckte om den: Honey Girl är en välskriven och berörande berättelse om att hitta sig själv och vara ärlig. Jag sträckläste den och det var en sådan bok som jag ville tillbaka till. När jag köpte den trodde jag det var romance, men det är inte kärlekshistorien som står i fokus. Efter att jag har läst den så ser jag att en del beskriver den som ”coming of age”, men eftersom Grace är 28-29 år kanske inte det heller är rättvisande. Berättelsen har också beskrivits som en historia om ”queer black millenials”. Jag hade kunnat besviken av att det inte var romance, men berättelsen fångade mig.

Det som framförallt gör att jag tycker så mycket om Honey Girl är karaktärerna. Jag tycker Morgan Rogers på ett fint sätt beskriver Grace och hennes känslor. Det är trovärdigt för mig, och inte alls konstigt att Grace först i den här åldern börjar ifrågasätta vem hon är och grunderna för sina beslut. Hon har en livskris, och beskrivningen av den skär i hjärtat. Ur vissa aspekter känner jag igen mig, att bara fortsätta på inslagen väg utan att tänka på sitt eget mående, och först när man är ”klar” undra om det här verkligen var vad man ville. Grace akademiska karriär fram till disputationen och den ”vägg” hon stöter på efteråt är trovärdigt beskriven. De händelserna hade jag velat läsa mer om.

Jag tycker också om bikaraktärerna i Honey Girl, och hur de interagerar. Grace vänner visar sig efterhand ha sina egna demoner, vilket gör att de också behöver stöd, samtidigt som de också förmår ställa upp som vänner till Grace. Det gäller både hennes vänner i Portland, och de nya vännerna hon får genom Yuki. Morgan Rogers beskriver psykiskt ohälsa på ett naturligt och enkelt sätt, samtidigt som hon får fram komplexiteten. Allt eftersom får man också mer förståelse för Grace föräldrar, i takt med att Grace förstår bättre. Det är tydligt hur föräldrarnas historia påverkar Grace uppväxt och utveckling. Ett extra plus går för övrigt till hur hennes styvmor beskrivs.

Förhållandet mellan Grace och Yuki är det som jag trodde boken skulle handla om mer. Det finns där som en röd tråd genom berättelsen och blir en katalysator för händelserna. Det är ingen skönmålande beskrivning, men känns äkta och ömsint beskrivet. Bitvis blev Yukis metaforer om monster, och berättelser i radioshowen lite väl mycket för min smak. I synnerhet när det blev en del av dialogen mellan Yuki och Grace.

Jag skulle gärna läsa mer av Morgan Rogers, men det här var hennes debut så jag får invänta fler böcker av henne.

Betyg: 5-

Mer info:
Förlag: Park Row Books
Sidor: 293
Betyg på Goodreads: 3,80 baserat på 21 019 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Adlibris i Stockholm
Utläst: 3 november 2021