Film och TV-serier – Oktober 2021

Här är en summering av film och TV-serier som jag sett oktober 2021. Några kommentarer och tankar om hur jag upplevt filmen eller serien. I titeln länkar jag till IMDB-sidan (eller annan sida om filmen inte finns på IMDB) om man vill veta mer om handlingen.

Serier:

Rebellion. säsong 1 och 2
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: I Makeutmaningen läste jag i augusti What the Wind Knows av Amy Harmon och ville sen veta mer om historien bakom IRA. När vi såg att Rebellion handlade om Irland och påskupproret så blev vi nyfikna på den.

Jag tyckte Rebellion var en sevärd serie, främst beroende på det historiska sammanhanget och historien i säsong 1. Skådespelarinsatserna varierar, från några riktigt bra, till några mindre bra. Det är gripande skildringar av skillnaden i förutsättningar beroende på tro, klass och kön.

När vi sett säsong 1 så gav vi oss direkt på säsong 2. Det visade sig att de hade rätt lite med varandra att göra. Det är några av karaktärerna som är återkommande, men några är helt försvunna, och nämns inte ens trots att de hade en stor påverkan på de personer som är ”kvar”: Det tar en bit in i säsongen innan jag slutar irritera mig på det, och kan fokusera. Jag upplevde säsong 2 som svagare, även om vi här åtminstone får se en del av Michael Collins.

Rebellion är en välgjord serie men har sina svagheter. Även om det framgår en del av dramatiken, och det är personer som råkar illa ut, så känns den bitvis alltför förskönande och tillrättalagd. Några av kvinnoporträtten är jag också besviken på, i synnerhet i säsong 1 framställs en del alltför lite som självständiga personer, och alltför beroende av männen i deras närhet.

Betyg: 6,0/10

Kastanjemannen, säsong 1
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Jag läste Kastanjemannen av Søren Sveistrup för några år sedan och när jag såg att han också stod för filmatiseringen av boken så hamnade den högt på min lista.

Jag är minst sagt fascinerad av danskars förmåga att göra bra TV-serier. Det har gått så långt att vi nästan oberoende av tema kan tänka oss att prova se en serie om den är dansk. Krim är de extra bra på, och Kastanjemannen bekräftar det.

Det är en ytterst obehaglig historia, och jag tycker man har lyckats att bygga upp en krypande stämning som ger en oförutsägbarhet. Ändå tills man får veta gärningspersonen. Visserligen är det fortfarande obehagligt men några av slutscenerna blir för mycket, det slår över till någon form av gottande i groteska scener. Som vanligt finns det saker som man alltför ofta irriterar på sig, som en del polisers tendens att bara agera dumdristigt (hur ofta går poliser in ensamma i en farlig situation?). Och kameran dröjer lite för länge vid de skändade unga kvinnorna. Men det mesta är riktigt bra.

Skådespelarinsatserna gör mycket för att Kastanjemannen får högt betyg. Speciellt förtjust är jag i Danica Curcics gestaltning av Naia Thulin. Hennes karaktär är trovärdig, med slitningarna mellan det påfrestande polisyrket och önskan att vara en närvarande mamma. Karaktären Mark Hess är knepigare, men Mikkel Boe Følsgaard gör ett bra jobb, och karaktären växer. Ett antal kända danska skådespelare återfinns i andra roller, som exempelvis dansk-svenska David Dencik.

Huruvida filmatiseringen stämmer med boken kan jag inte säga i detalj, men i stämningar så tycker jag den stämmer bra.

Betyg: 8,0/10

Saknad, aldrig glömd, säsong 4
Såg med maken på SVT Play

Kommentarer: I juli sträcksåg vi säsong 1-3 av den här serien. När det kom ut en säsong 4 så visste vi att vi ville se den.

Ja, vi sträcksåg alltså de första tre säsongerna. Även den här gången så gick det rätt snabbt.

Jag har skrivit förut vad jag gillar med den här serien, men upprepar det här. Fokus är på polisarbetet, det är ett team med stor respekt för varandra, och ett professionellt agerande. De är kloka personer som jobbar bra ihop, men som också tycker om varandra. Mysterierna är snyggt uppbyggda och det som i början verkar vara många förvirrade trådar sys alltid ihop på slutet. Att inte begripa allt i första avsnittet händer varje gång, men när man sett klart säsongen är allt klart.

I den här säsongen så är det en del som ändrats. Cassie mår inte bra (förklaringen finns i förra säsongen) och det går ut över både familj och arbete. Det finns ett mörker och en dissonans som inte funnits i tidigare säsongen. Sen har vi slutet. Jag säger bara SLUTET. Att säga mer blir en spoiler, men har du sett den så förstår du vad jag menar.

Jag rekommenderar den här serien varmt! Den kommer definitivt att hamna någonstans på min topplista för året.

Betyg: 9,0/10

Filmer:

Nomandland
Såg med maken på DVD

Kommentarer: Den här har funnits på min nyfiken-på-lista sen den vann Oscar för Bästa film, och jag fick den rekommenderad av några vänner. När den inte kom på någon av våra streamingtjänster så beställde jag den till slut som DVD, och valde den som lördagsfilm.

Nomadland är en annorlunda blandning av dokumentär och fiktion. Det är en road movie genom ett USA som vi inte annars ser. Huvudpersonens historia är fiktion men i stort sett alla andra hon stöter på spelar sig själva. Det är en sorglig men på sätt och vis också vacker berättelse om utanförskap, om de som inte passar in i samhället, men som tar styrkan från samhörighet med varandra och sin egen ensamhet.

Det går inte riktigt att bedöma skådespelarinsatserna eftersom många spelar sig själva. Men Nomadland får verkligen en autentisk känsla, i allt från historia och skådespeleriet till sättet att filma. Det är en samhällskritisk film som lyfter sidor av vår civilisation som inte är vackra. Samtidigt som den innehåller mycket värme och kärlek.

På sätt och vis så finns det ingen tydlig historia i Nomadland, det är inte en berättelse från A till Ö, utan en långsam betraktelse. Man måste tycka om den typen av koncept och låta sig själv bromsa upp och betrakta. Jag tyckte mycket om det, men det är långt ifrån alla som gör det.

Betyg: 8,5/10

Cutthroat Island
Såg med maken på DVD

Kommentarer: I samma beställning som Nomadland la maken med Cutthroat Island och den blev nästa lördagsfilm.

Cutthroat Island är en film från 1995 och vi trodde eventuellt vi sett den tidigare. Men det hade vi med stor sannolikhet inte. Tyvärr så tyckte jag det här var en film som inte åldrats med värdighet. Tanken med en kvinnlig pirat som är en stark och självständig person är tilltalande, men känns inte särskilt unikt. Hon är inte heller tecknad med någon särskild fingertoppskänsla, utan mer en kopia av alla manliga pirater i filmens värld. Jag har också svårt att köpa Geena David i den här rollen.

Historien är en klassisk pirathistoria, och som sådan helt OK. Men heller ingenting som står ut i originalitet.

Cutthroat Island var OK underhållning för en kväll, men inte mer än så.

Betyg: 4,0/10

The Starling
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Vi hade båda noterat The Starling på Netflix och jag valde den som lördagsfilm.

En film med Melissa McCarthy i huvudrollen är något som har potential att vara en riktigt bra film. Och mycket riktigt är det hennes skådespeleri som bygger mycket av filmen.

I grunden är The Starling en film om djup sorg, och dess olika stadier. Även de som inte gått igenom samma som Jack och Lily bör kunna relatera och beröras. Jag berördes av flera scener, i synnerhet de som fokuserar på växelverkan mellan Jack och Lily, och hur ensamma de blir i sina olika överlevnadsmekanismer. Det är hjärtskärande och starkt.

The Starling innehåller också ett antal scener som ska vara ”comic relief”, mest relaterat till fågeln som gett namnet åt filmen, samt relationen till veterinären som spelas av Kevin Kline. Jag är kluven till den delen. Några av scenerna är underhållande, men flera faller platt, och blir för konstgjorda. Som att man vet att man borde skratta men inte gör det. Kanske har man lagt till det för att en film om sorg bara skulle vara för tung. Den fåniga animeringen av fågeln är bara pinsam.

Bokföring enligt Monika har också skrivit om filmen.

Betyg: 7,5/10

Every Day
Såg med maken på DVD.

Kommentarer: När jag hade läst Jag, En av David Levithan så beställde jag filmen Every Day som baseras på boken.. När maken också hade läst boken så såg vi filmen.

Every Day är en film som antagligen gör sig bättre om man inte läst boken. Min upplevelse färgas helt klart av att jag läst boken, och i och med det hade stora förväntningar på filmen.

Every Day är på ytan en gullig och charmig berättelse om tonårskärlek, med en annorlunda twist, att en av karaktärerna byter kropp varje morgon. Jag tyckte flera av skådespelarna var bra, de porträtterade tonåringarna på ett verklighetstroget sätt.

Men tyvärr har i stort sett allt av djupet i boken, som handlar om identitet, att inte bry sig om utsidan, och att framförallt vad det innebär att inte vara en person inom normen som samhället sätter upp helt försvunnit. I och med att berättarrösten är borta förlorar man en del av djupet, likaså har man rationaliserat bort viktiga händelser i historien. Dessutom har man nästan bara behållit de män som En (eller ”A” som det är i filmen) lånar kropp av, och flera av dem snygga, smarta eller populära. Endast en av de mer komplexa karaktärerna är kvar, och den historien används konstigt.

Every Day är en OK kärleksfilm, men har inte kvar mycket av det unika från boken.

Betyg: 5,5/10

Summering: För att vara en tung månad med mycket resande och trötthet på kvällarna är jag nöjd med att vi kommit oss för att se en del serier och filmer, och hittat några av bra kvalitet.