Handling från förlagets hemsida: Hemmafrun Yvonne Tengbom försvinner spårlöst från sitt hem i Höllviken. Reub Thelander, ny på sin post som kriminalchef, tar sig an fallet tillsammans med höggravida kollegan Estrid Berg. De hittar snart tecken på att allt inte är som det ska: Yvonne tycks inte ha levt det stillsamma familjeliv som alla runt henne trott.
Den kontroversiella författaren Alex Carsén befinner sig i Stockholm när hon läser om försvinnandet. Trots att fallet inte verkar ha någon koppling till tematiken i hennes böcker, som gör henne till en ständig måltavla för hot och hat, kan hon inte släppa det.

Boken: Syndaren ska vakna av Linda Ståhl hade recensionsdatum 17 maj 2021.

Varför jag läste den: För en längre resa behövde jag något att läsa på mobilen, och gärna spänning. Jag var nyfiken på Syndaren ska vakna utifrån vad jag läst om den, inte minst karaktären Reub.

Vad jag tyckte om denSyndaren ska vakna är en spännande och välskriven debutdeckare. En riktig bladvändare som jag läste ut på bara två dagar. Jag tycker Linda Ståhl har hittat en mycket bra balans i det språkliga, karaktärsteckningarna och spänningsmomenten. Det är hög psykologisk spänning och en hel del obehagliga beskrivningar. En bit in i boken gissade jag hur det kunde hänga ihop, men det berättelsen förlorade inte i spänning av det. Upplösningen var riktigt bra och snyggt gjord!

Syndaren ska vakna har blivit omskriven som ”normbrytande”. Den tar upp ett mycket viktigt tema kring mäns våld mot kvinnor som vi även hittar på andra ställen i modern svensk spänningslitteratur. Det normbrytande handlar för mig om huvudkaraktären Reub Thelander som är icke-binär, något som är alltför ovanligt i svensk litteratur överhuvudtaget. Linda Ståhl beskriver Reubs situation verklighetstroget och med en fingertoppskänsla som jag är imponerad av. Hon skriver inte mig som läsare alls på näsan, samtidigt som hon genom att låta Reub ta plats i berättelsen väcker många tankar och funderingar hos mig om identitet och fördomsfullhet som kommer av okunskap. Det finns några riktiga guldklimpar till citat som när en polis beklagar sig över ”hen”, eller när Estrid ringer Reub för att berätta att hon fött barn som får mig att le och nicka. Språkligt så använder Linda Ståhl rätt igenom (förstås) både hen och henom, en viktig påminnelse.

Jag tycker om karaktärerna och karaktärsteckningarna är riktigt bra. I synnerhet så gillar jag att läsa om Reub och Estrid, och ser fram mot att läsa mer om dem. Estrid är en person som tänker och reflekterar, och verkar vara en bra polis. Befriande att läsa om poliser som verkar vara normala människor!

Jag är mycket imponerad av den här debuten och ser fram mot nästa del i serien.

Bloggat om boken har Nilmas bokhylla och Bokprataren.

Betyg: 4+

Mer info:
Förlag: Norstedts
Sidor: 334
Betyg på Goodreads: 3,73 baserat på 97 betyg
Hur jag fick tag på den: Book Beat
Utläst: 23 oktober 2021