Augusti. De första tecknen på höst smattrar mot rutorna när samtalet kommer. Iris kusin Ingrid är desperat, systerdottern Alva har inte återvänt från paddelturen med vännerna. När Iris inser att det finns paralleller till något hon och kusinen själva upplevde i tonåren kör hon raka spåret upp till Åmål för att hjälpa till att leta. Sökandet utvecklar sig snart till en utdragen katt-och-råtta-lek i de dalsländska skogarna, bland barndomsminnen och sommarförälskelser, ungdomssynder och nattsvarta mardrömmar. Vad är egentligen det mystiska Växthuset? Varför har Iris glömt så mycket av det som skedde där, och hur kommer det sig att alla hon pratar med verkar försvinna?

Förgätmigej av Kerstin Bergman kom ut 2 september 2021. Kerstin Bergman är en svensk författare som debuterade 2020 med Oskuld och oleander, den första i serien om Iris Bure. Hon är docent i litteraturvetenskap, och har forskat om deckare i litteratur, film och TV under många år. Kerstin Bergman recenserar deckare i press och på sin blogg Crimegarden, har skrivit artiklar och facklitteratur om deckare, och är en uppskattad moderator på olika deckarevenemang som t.ex. Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall. Hon innehar också en av kritikerstolarna i Svenska Deckarakademin. 

Kerstin Bergman är ett välkänt namn bland oss deckarfantaster och författare. Hon har varit engagerad i Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall under många år, där jag lärt känna henne. Förra året läste jag hennes debut Oskuld och oleander, och självklart ville jag läsa uppföljaren Förgätmigej. Förlaget var vänligt nog att skicka ett exemplar.

Förgtmigej är en välskriven deckare där historien berättas i ett lugnt tempo. Det är inte en berättelse som gör att man har andan i halsen när man läser men den har ett driv som gör att man vill veta mer om vad som hänt. Det finns något avslappnande med den här typen av slow crime och som läsare balanserar man mellan spänningen och det rofyllda. Förgätmigej är en deckare jag skulle vilja sätta i händerna på de som fördomsfullt påstår att deckare är dåligt skrivna, dåligt uppbyggda och groteska. Förgätmigej är inget av detta, tvärtom. Den är helt enkelt en läsvärd berättelse.

Kerstin Bergman är skicklig på att lyfta miljön som en stark komponent i historien. Förra boken utspelade sig i Ekerö, den här utspelar sig i Dalsland. Det är svenskt, det är sommar, det är trolskt och mystiskt. Här tycker jag Kerstin Bergman går i Maria Langs fotspår. Miljön blir väldigt lockande samtidigt som den är grunden för mystiken och obehaget i Förgätmigej. Trots att jag inte varit så mycket i Dalsland så känner jag stämningen starkt. Förmodligen för att Iris minnen påminner om de minnen jag har från de två sommarställena där jag tillbringade mina barndoms somrar i Värmland och Södermanland på olika sätt.

Karaktären Iris Bure (jodå, jag tänker också på Maria Lang varje gång jag läser namnet) har utvecklats sen Oskuld och oleander. Där fick vi läsare lära känna hennes bakgrund, och hennes intressen, som det för inredning. I Förgätmigej så framstår inte de intressena lika tydligt. Jag blir glad över att Iris mår så mycket bättre, hon är som en vän man vill att det ska gå bra för. Hennes och Jonas förhållande framställs på ett sunt sätt, trots deras gemensamma bagage. Deras diskussioner är fascinerande, de spekulerar mycket fantasifullt om vad som hänt. Deras diskussioner ersätter ibland den anonyma berättarrösten i andra deckare, som ska hjälpa läsaren att fundera på gåtans lösning. Här och var kryddas berättelsen med referenser till olika deckare. Ibland vet man inte om det är Iris som tänker det, eller om det är författaren.

Kerstin Bergmans berättande är annorlunda än mycket i spänningsromansgenren. Det är en stor detaljgrad men det framställs så tryggt och självklart att även jag, som brukar kunna störa mig på för många detaljer på ett självklart sätt accepterar det. I Oskuld och oleander var det många detaljer om Iris, och jag hade lite svårt för det. I Förgätmigej är det betydligt färre detaljer, och de rör främst geografin i Dalsland och beskrivningar av olika vägar. Bitvis blir det lite mycket, men när jag börjar ta hjälp av Google Maps så ser jag hur Iris och Jonas rör sig och då blir detaljgraden lättare att förstå.

Jag hoppas få möta Iris Bure i fler berättelser. I synnerhet är jag nyfiken på vilken miljö nästa bok kommer att utspela sig och av vilket skäl.

Betyg: 4

Bloggat om boken har Kapprakt och Läsa & Lyssna

Förlag: Southside Stories
Sidor: 407
Betyg på Goodreads: 4,00 baserat på 3 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 25 september 2021.