Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Smakbitarna hittar man hos Astrid Terese på bloggen Betraktninger.

Så skönt med helg, som tillbringas med vänner och familj. Till veckan blir det resande igen, och några intensiva dagar skulle jag tro. För några veckor sedan fick jag veta att en vän har fått en bok utgiven. Men den finns bara som ljudbok, och jag är en ovan ljudbokslyssnare. Igår började jag i alla fall lyssna på Sprängört av Helena Lindh. Smakbiten kommer från den, men den är avskriven från det jag lyssnar på, så eventuella konstigheter är mina misstag…

”Jo, jag tänkte att det kunde vara bra för dig att veta, nu när våren kommer och allt slår ut i blom”, sa grannkvinnan innan hon djupt drog efter andan. Det var ännu april, och de bodde på Frösön. Jenny kunde inte riktigt se att det snart skulle börja blomma i den ännu istäckta trädgården.
”Ja, eftersom du har barn och allt så kan det vara bra att veta”, upprepade kvinnan framför henne.
”Vadå?”, frågade Jenny otåligt. Hon hade inte tid att stå här och gagga om trädgårdar.
”Jo, förstår du”, sa grannkvinnan nu med sänkt röst, samtidigt som hon tog ett steg närmare Jenny som om hon skulle berätta en hemlighet. ”Det växer sprängört i diket närmast sjön”.
Kvinnan gjorde någon slags teatralisk konstpaus. medan hon betraktade Jenny uppfordrande och nästan förväntansfullt.
”Ja, du har väl hört talas om den?”, sa hon sedan när Jenny tydligen inte reagerade på det som grannen hade förväntat sig.
”Nej”, svarade Jenny kort. ”Nej, jag tror inte jag hört talas om den”.
”Jamen då är det bra om du lyssnar. Sprängört är nämligen livsfarlig.” Grannen uttalade varje stavelse övertydligt i det sista ordet. ”Du förstår, den liknar hundkäx men är extremt giftig.” Nu betonade den svamliga kvinnan extremt. .