Handling från Goodreads: From the moment Marion first lays eyes on Tom – her best friend’s big brother, broad, blond, blue-eyed – she is smitten. And when he comes home from National Service to be a policeman, Marion, a newly qualified teacher, is determined to win him. Unable to acknowledge the signs that something is amiss, she plunges into marriage, sure that her love is enough for both of them…
But Tom has another life, another equally overpowering claim on his affections. Patrick, a curator at the Brighton Museum, is also besotted with his policeman, and opens Tom’s eyes to a world previously unknown to him. But in an age when those of ‘minority status’ were condemned by society and the law, it is safer for this policeman to marry his teacher. The two lovers must share him, until one of them breaks and three lives are destroyed.
Unfolding through the dual narratives of Marion and Patrick, both writing about the man at the centre of their lives, this beautifully-told, painful, tragic story is revealed.It is a tale of wasted years, misguided love and thwarted hope, of how at a time when the country was on the verge of change so much was still impossible.

Boken: My policeman av Bethany Roberts kom ut 2012.

Varför jag läste den: För några år sedan (jag gissar på 2018) läste jag om den här boken på andra bokbloggar. Både storyn och miljön (Brighton!) var lockande så jag skrev upp den på listan över intressanta böcker. Sedan dess har jag tittat efter den i alla möjliga bokhandlar, men ingen har haft den inne. Så stod den där, på Adlibris i Göteborg i början av juli. Jag slog till direkt. Efteråt förstod jag att det är nytryck eftersom boken håller på att filmatiseras! Jag läste den under semestern senare i juli.

Vad jag tyckte om den: My Policeman är en sorglig berättelse om att inte våga välja den man älskar beroende på hur omgivningen dömer ens kärlek. Den är välskriven men jag hade svårare än jag hade hoppats att fastna i berättelsen, det dröjde ett bra tag. Jag hade sett fram mot My Policeman oerhört mycket och den levde inte upp till mina höga förväntningar. Hade jag läst den här när den kom ut är det möjligt att jag tyckt mer om den. De senaste åren har jag läst fler och fler HBQT-berättelser och det finns så oerhört många bra sådana, som jag jämför med, inte minst de som innehåller historiska tillbakablickar till en annan tid.

My Policeman utspelar sig när det även i Europa var brottsligt att vara homosexuell som Tom och Patrick är. Tyvärr behöver vi inte gå så långt tillbaka i tiden, i England var det brottsligt fram till slutet av 60-talet. My Policeman utspelar sig främst i 50-talets Brighton. Dels får vi Marion som på 90-talet beskriver vad som hände, dels får vi Patricks röst direkt från 50-talet. Jag gillade de stycken där Marion fick ordet, de var mer intressanta. Men det är en snyggt ihopvävd berättelse utifrån olika perspektiv. Den är intressant som tidsporträtt. Jag är glad att vi kommit längre nu.

My Policeman är en sorglig berättelse på alla sätt och vis, det finns bara förlorare. Jag tycker det saknas en tråd mellan 50-talet och 90-talet, jag begriper inte vad som hänt däremellan, och förstår inte alls Marions agerande. Självklart så gillade jag Brighton, där jag bodde ett halvår på 80-talet, som miljö i boken.

Filmen kommer antagligen 2022. Jag kommer definitivt att vilja se den.

Bloggat om boken har Enligt O

Betyg: 4-

Mer info:
Förlag: Vintage
Sidor: 341 sidor
Betyg på Goodreads: 4,09 baserat på 7 686 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Adlibris i Göteborg
Utläst: 20 juli 2021