Handling från Goodreads: For cynical twenty-three-year-old August, moving to New York City is supposed to prove her right: that things like magic and cinematic love stories don’t exist, and the only smart way to go through life is alone. She can’t imagine how waiting tables at a 24-hour pancake diner and moving in with too many weird roommates could possibly change that. And there’s certainly no chance of her subway commute being anything more than a daily trudge through boredom and electrical failures.
But then, there’s this gorgeous girl on the train.
Jane. Dazzling, charming, mysterious, impossible Jane. Jane with her rough edges and swoopy hair and soft smile, showing up in a leather jacket to save August’s day when she needed it most. August’s subway crush becomes the best part of her day, but pretty soon, she discovers there’s one big problem: Jane doesn’t just look like an old school punk rocker. She’s literally displaced in time from the 1970s, and August is going to have to use everything she tried to leave in her own past to help her. Maybe it’s time to start believing in some things, after all.

Boken:  One Last Stop av Casey McQuiston kom ut juni 2021.

Varför jag läste den: Casey McQuistons bok Red, White and Royal Blue tyckte jag var otroligt bra, så jag har hållit utkik efter One Last Stop ett tag. När jag såg den i en bokhandel i Göteborg på semestern slog jag till, och bara några dagar senare börjande jag läsa den.

Vad jag tyckte om denOne Last Stop är en modern berättelse berättat i ett högt tempo. Det var en rätt stor omställning från boken jag läste innan, som var en deckare från 70-talet av Maria Lang. One Last Stop har ett språk som andas nutid, kryddat av moderna förkortningar och en rapp berättarröst. Trots att jag normalt läser obehindrat på engelska så får jag tänka efter både en och två gånger ibland vad hon syftar på. Det är inte alla referenser som jag begriper, och en del lär jag mig på vägen. Det är, precis som i Red, White and Royal Blue, endast en berättarröst, som är en av huvudpersonerna, August. Det gör bitvis att berättandet upprepar sig och blir lite tjatigt. Samtidigt så är det en berättelse som ger mig en hel del.

Casey McQuiston är, i mitt tycke, mycket bra på att ett naturligt och trovärdigt sätt beskriva attraktion mellan två personer. Hon kan ta vilka personer som helst, anpassa berättelsestilen efter karaktärerna och få mig som läsare att helt dras med i hur de blir attraherade av varandra. Att det är två kvinnor blir inte det centrala, det är personligheterns som är det som betyder något. Det är befriande, att könet eller identiteten inte är det som är vad som är komplicerat här.

Styrkorna i One Last Stop är hur romansen tecknas och hur vänskap står i centrum. Jag tycker hon på ett fantastiskt bra sätt beskriver hur August för första gången i sitt liv får vänner. Och hur dessa personer bara accepterar August och varandra på ett fullkomligt naturligt sätt. Karaktärsteckningarna är bra gjorda, och det finns många karaktärer att tycka om. Tyvärr är Jane en av de jag minst tycker om. Det är markant hur många av karaktärerna som har någon form av normbrytande sexualitet. Samtidigt så är det inte så märkligt med tanke på hur vänskapsband formas. Casey McQuiston säger själv så här:  In real life, queer people gravitate toward each other, and we feel safest and most at home when we’re surrounded by people who are like us.

Jag gillar hur Casey McQuiston på ett naturligt sätt väver in hur 70-talet krockar med nutiden. Hon sätter fingret på saker som numera är självklara för oss, men som hade varit helt obegripligt på 70-talet. Vilket på sätt och vis är en hisnande tanke för oss som var barn på 70-talet. Att vi som barn inte skulle kunnat förstå att världen ser ut så här när vi är vuxna. Att läsa One Last Stop är också lärorikt, eftersom det är invävt en del viktig ”LGBT-history”, som exempelvis Upstairs Lounge fire. Annars är jag inte så förtjust i tidsresedelen av One Last Stop. Det finns något obehagligt i att Jane är från ett annat årtionde samtidigt som hon befinner sig i nutid. Det gör romansen märklig.

Jag kommer att fortsätta att hålla utkik efter nya böcker av Casey McQuiston.

Betyg: 4-

Mer info:
Förlag: St Martin’s Griffin
Sidor: 347 sidor
Betyg på Goodreads: 4,26 baserat på 35 620 betyg
Hur jag fick tag på den: Nyinköpt på Adlibris i Göteborg
Utläst: 12 juli 2021