Handling från förlagets hemsida: »Hjärtan brister«, hade Lillian Dyson omsorgsfullt strukit under i sin bok. »Det finns inga kärleksfulla relationer längre.«
Men nu är Lillian själv död, påträffad bland löjtnantshjärtan och liljor i Clara Morrows trädgård i Three Pines, mitt i festligheterna kring Claras soloutställning i Montreal.
Kommissarie Gamache, chef för mordroteln vid Québec-polisen, kallas till byn, där han möts av den samlade konstvärlden: En värld full av nyanser, av ljus och skugga, en värld där ingenting är vad det först ser ut att vara. Inte ens när fakta börjar komma i dagen är Gamache helt säker på om det är sanningen – eller bara en ljusets lek.

Boken: En ljusets lek av Louise Penny kom ut på svenska i december 2017.

Varför jag läste den: Den här serien försöker jag komma ikapp, och läser böckerna ungefär när de utspelar sig på året. Nu var det dags för den här delen.

Vad jag tyckte om den: En ljusets lek är en välskriven deckare av klassiskt snitt. Det här är del sju i serien, och nu är vi tillbaka i Three Pines. Äntligen säger jag, det är de delarna som jag tycker allra mest om. Den här miljön är perfekt, och karaktärerna är som vanligt väl tecknade. Det är spännande samtidigt som det är en njutning att läsa. Det är absolut ingen feelgood men den välbekanta känslan och med Louise Pennys förmåga att bygga en berättelse kan man som läsare bara njuta. Det är varmt och humoristiskt, men också ett stort mått av allvar, och en hel del mörker i karaktärerna. En ljusets lek är spännande vad gäller mysteriet, men det är polisarbetet som står i centrum.

Man skulle kunna tro att den sjunde boken i en serie där det är samma persongalleri skulle innebära att det känns för mycket som Morden i Midsomer, dvs hur många kan man ta död på i den här lilla byn? Men så är serien inte alls. Jag tror det främst beror på Louise Pennys förmåga att teckna ett persongalleri där man fortfarande inte känner människorna fullt ut. För varje bok så blir man överraskad, och inte alltid på ett bra sätt. Det är heller inga mord i ”onödan”, utan det rör sig rätt långsamt kring relationer, hemligheter och intriger. Sen blir man alltid överraskad av vad hon kan hitta på med karaktärerna. Ingen går säker. Gamache är den person som bär stora delar av historien, men såväl flera av hans medarbetare som personerna i Three Pines är väsentliga delar i varför serien är läsvärd.

Nästa bok utspelar sig i september. Jag ser fram mot att läsa den!

Bloggat om den har Bokföring enligt Monika.

Betyg: 4

Mer info:
Förlag: Modernista
Sidor: 415
Betyg på Goodreads: 4,30 baserat på 51 019 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp 2020.
Utläst: 30 maj 2021