Här är en summering av film och TV-serier som jag sett maj 2021. Några kommentarer och tankar om hur jag upplevt filmen eller serien. I titeln länkar jag till IMDB-sidan (eller annan sida om filmen inte finns på IMDB) om man vill veta mer om handlingen.

Serier:

Shadow and Bone, säsong 1
Såg med maken på HBO

Kommentarer: Maken har läst den här serien av Leigh Bardugo och så snart det var klart att det skulle komma en filmatisering så var det klart att vi skulle se den.

Leigh Bardugo har skrivit flera serier. En är Grishatrilogin där Shadow and Bone är den första boken. En annan serie, som utspelar sig i samma universum, är Six of Crows duologin. Maken har läst båda, medan jag har läst Six of Crows. Redan från början blir vi förvirrade. Hur kan karaktärerna från Six of Crows dyka upp här? Med en annan historia än i boken. Och varför är allting ihopblandat mellan serierna? Och så mycket nytt.

Om man nu bortser från att den här serien baserar sig på böcker, eller säger sig baseras på böcker, vilket tar i alla fall mig några avsnitt, så är det en både snygg och välgjord fantasy. Det finns flera fascinerande karaktärer, en del humor/självironi och väldigt dramatiska scener. Man är aldrig säker på vad som ska hända och vem som ska överleva. Slutet kan inte annat än tyda på att man tänker sig en säsong till. Kanske då mer knuten till Six of Crows?

Betyg: 7,0/10

Dröm, säsong 2
Såg med maken på SVT Play

Kommentarer: I april såg vi säsong 1 av Dröm, men då hade inte alla avsnitt i säsong 2 lagts ut, så vi väntade ett tag.

Dröm är en serie som tydligen kom 2019 men som vi helt missat. Avsnitten är ca 15 minuter långa, så den här plöjde vi på två kvällar.

Jag gillar själva grundstoryn i Dröm, där några ungdomar får tag på något som gör att de ofrivilligt får förmågan att drömma om framtiden. Det som de upptäcker är på många sätt katastrofalt, och de beslutar sig att i nutid (som barn) förhindra det katastrofala som händer. Den är lättsmält och enkel att ta till sig. Och väldigt obehaglig bitvis. En del är riktigt bra, men det är mycket som är märkligt samtidigt. Och det lättsmälta gör också att jag snabbt glömmer bort vad som hänt. I säsong 2 blir det lite för mycket deckarstuk, att hitta en mördare (eller?). Ungdomarna som spelar är bra, men de vuxna är inte lika bra.

Betyg: 4,5/10

Snöänglar, säsong 1
Såg på SVT Play med maken

Kommentarer: Serier på SVT Play brukar vara bra (bättre än på vissa andra kanaler…) och Snöänglar hade vi spanat in tidigare.

Snöänglar är en mörk historia om personer på samhällets botten som har alla odds emot sig. Det finns få ljusglimtar, och serien igenom har man känslan av att allting kommer att gå illa. I fokus står mamman Jenni, kraftigt missbrukande och ångestfylld, och pappan Salle, stressad, utarbetad, och med ett mörkt förflutet. De har en dotter, Nicole, som är hörselskadad, och så den nyfödda babyn Lucas som försvinner spårlöst. Vad är det som har hänt honom?

Det är kallt, snöigt och mörkt, det är en eländesskildring. I grunden är det ett mysterium, men det handlar mycket om föräldraskap, i synnerhet mammornas roll. Det fina som lyser igenom är Jennis och Salles kärlek till barnen och önskan om att göra rätt, trots att de hela tiden fattar dåliga beslut. Snyggt producerat och mycket nordiskt.

Betyg: 7,0/10

Outlier, säsong 1
Såg på HBO med maken

Kommentarer: Outlier är norsk spänning. Det räcker för att vi ska bli intresserade.

Outlier utspelar sig nordnorge, mycket nära gränserna till Sverige och Finland (ja, jag googlade platsen såsmåningom). Där hittas en ung kvinna mördad. Anneli, uppvuxen på orten och numera forskare om seriemord i London, tror det är en seriemördare och återvänder för att på eget initiativ bidra till utredningen.

Outlier och jag kommer på kant i första avsnittet. Det är stolpig dialog, dåligt skådespelande och märkligt. Men vi fortsatte ändå att se och det visade sig finnas en del som jag kunde uppskatta. Först och främst är det den sagolikt vackra nordnorska naturen, som står i kontrast till det brutala och våldsamma men ändå försärker det. Man pratar både nordnorska och samiska, och jag är ju svag för det norska språket. Man väjer inte för det svåra, och man kan aldrig vara helt säker på vad som ska hända och med vem. Ett intressant grepp är att man som tittare redan från början får se mördaren, och berättelsen handlar mer om vem hen är och vad som hänt i Annelis liv innan hon flyttade.

Men trots det som fick oss att se vidare så är Outlier bitvis oerhört seg och det fyrkantiga hos samtliga karaktärer gör att det är svårt att riktigt engagera sig i historien. Jag blir aldrig riktigt nyfiken på vad som hänt, eller vad som ska hända.

Betyg: 4,0/10

Mare of Easttown, säsong 1
Såg på HBO med maken

Kommentarer: Förhandsbeskrivningarna, trailers och Kate Winslet gjorde sammantaget att Mare of Easttown snabbt hamnade på min lista på serier jag ville se.

Mare of Easttown är en spänningsserie, med en polis, Mare, spelad av Kate Winslet, i huvudrollen. En ung kvinna hittas mördad och hennes mord kopplas samman med fallet med en ung kvinna som försvunnit tidigare. Men det är mycket mer än ett mysterium, det är ett familjedrama om relationer och sorg.

Mare of Easttown är en serie som har så många komponenter som jag gillar. Den utspelar sig i en mindre stad med många underliggande spänningar, relationer och händelser som tittaren bara gradvis får lära känna. Det är starka skådespelarinsatser rakt av. Persongalleriet är brett, men jag har inga problem att hänga med. Varje karaktär betyder någonting för den historia som växer fram. Och den får växa fram långsamt, utan någon brådska, precis som livet i Easttown.

Kate Winslet är oerhört stark som Mare Sheehan. Mare är starkt präglad av hennes sons död några år tidigare, och är stark samtidigt som hon är oerhört bräcklig. Allt det lyckas Kate Winslet får fram.

Som van läsare av spänningslitteratur så ser jag flera av ledtrådarna tidigt till en del av mysteriet, och gissar upplösningen. Men det spelar absolut ingen roll, för gradvis är det inte det som blir huvudspåret i Mare of Easttown, utan det handlar om att förlora sitt barn. Mare har gjort det, men flera av de andra karaktärerna har på något vis förlorat sitt barn, inte klarat att vara förälder. Slutet är tragiskt, men rymmer också någon form av skönhet, en förlösande kraft.

Betyg: 9,0/10

Filmer:

Like a boss
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Like a boss var makens val som lördagsfilm.

Like a boss är en amerikansk komedi och lättsam underhållning. Den känns inte unik, och väldigt förutsägbar. Men jag tyckte om den, för ibland behöver man underhållning som är lätt att hänga med i.

Karaktärerna är schablonartade men det är lätt att tycka om vännerna Mel och Mia som bägge har sina speciella drag. Jär porträtteras vänskap mellan två kvinnor på ett ärligt sätt. Jag gillar deras kollegor i den lilla firman, trots att de nästan är karikatyrer. Men med glimten i ögat. Och slutet – ett sånt som man behöver ibland.

Betyg: 6,5/10

The Half of It
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Den här hade jag läst om, och valde den som lördagsfilm.

The Half of it är en film om ungdomar och identitet. Basen är samma berättelse som Cyrano de Bergerac där en kille (Paul) anlitar en ”spökskrivare” för att berätta för en tjej (Aster) att han är kär i henne. Med en twist, eller flera. Som att den som skriver är en tjej (Ellie). Och hon är också kär i tjejen som är föremål för breven. Styrkan med The Half of It är karaktärerna. Jag tycker om hur de får ta plats, och hur de utvecklas under filmens gång. Speciellt förtjust blir jag i Paul och hur vänskapen växer fram mellan honom och Ellie. Skådespelarna är riktigt bra.

Betyg: 7,0/10

Jumanji. Welcome to the Jungle
Såg med maken på DVD

Kommentarer: Makens val av lördagsfilm

Jag kan inte säga att jag jublade när maken plockade fram den här DVDn, det såg inte ut som min film alls. Men ganska snabbt kom mina fördomar på skam.

Konceptet att hamna i ett videospel känns lite märkligt (och jag minns inte alls den första filmen med Robin Williams) men det är väldigt snyggt, och skickligt gjort. Det märks att det är någon som kan en del om spel, och hur man bygger upp händelser, som haft inflytande över filmen. Det är mer än en gång som jag skrattar högt åt det som karaktärerna råkar ut för. Såväl egenskaper som kön (i ett fall) byts när de kommer in i spelet, vilket skapar många av de bra scenerna. Som i ett spel kan de förlora liv, och återvända till originalplatsen. Men hur många gånger kan de förlora livet i ”spelet” men ändå återvända? Jag blir engagerad i karaktärerna, och såklart att se hur nörden blir hjälten. Jumanji, Welcome to the Jungle är bra och roande underhållning.

Betyg: 7,5/10

Summering: Vi ser ett (eller två) avsnitt TV-serie per kväll och en film på lördagar, och det får man vara nöjd med. Majs månads höjdpunkt var Mare of Easttown.