Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Trots att jag jobbade i fredags så känns det som en långhelg med torsdag ledig, riktigt skönt. I torsdags hade vi sommarvärme, på utflykten inåt landet var det 24 grader. Igår var det 7 grader och ösregn. Jag försöker hitta tillbaka till saker som ger mig energi, men jag är inte riktigt där än. I torsdags fick jag ett ryck och gjorde rabarbersaft. Men annars så är det mest läsning som gäller. Den senaste tiden har jag läst flera bra böcker, men det är också sådana som tar sig in under huden, och när man lever inuti boken så tar det också en del på kraften. En knepig kombination. De senaste dagarna har jag läst en fantastisk bok som också är oerhört jobbig läsning: En ensam plats av Kristina Sandberg. Det är en självbiografisk berättelse om när hon diagnostiserades med aggressiv bröstcancer och behandlades för den. Det är svårt att beskriva upplevelsen, men jag berörs och känner igen så oerhört mycket. Som det i smakbiten. Vad jag ska läsa efter den här boken, som jag lär läsa ut idag, vet jag inte. Men det blir helt säkert något lättläst fluff.

Dilemmat är detta: viljan att erkänna situationens krasshet, möts ofta av omgivningens försök att lösa den olösliga situationen. Samma känsla jag sitter i nu med Åsa – jag vill så innerligt att hon ska slippa befinna sig i dödsskräcken. Men situationen är den att ingen vet säkert. Inte Åsa, inte läkarna, ännu. Hon är tvungen att vara där, att uthärda. Stå ut.
Det som blir tröttsamt med omgivningens förslag på lösningar, är att det också så tydligt handlar om att slippa ångest för deras egen del. Jag inser hur förbannat svårt det är för människor att härbergera. Det vi tränas i, som psykologer, som terapeuter. Att inte springa på bollen, inte agera.