Från förlagets hemsida: När vintern börjar släppa sitt grepp om gruvstaden Kiruna vaknar allt till liv. Bilmekanikern Allis har ett nytt jobb på bilprovningen och ett förnyat hopp om framtiden. Men samtidigt hemsöks hon om nätterna av plågsamma minnen från det förflutna.

När påsken kommer ger sig Allis ut i fjällvärlden med sin farfars gamla pimpelark för att rensa huvudet och komma bort från stadens snöslask. Dagarna tillbringar hon på isen, hon fiskar och åker på skidturer. På kvällarna är det månljus och sprakande norrsken.

Så hörs en kväll ett dån mellan de snöklädda fjällbranterna. Det betyder att ett oväder är på väg, det har farfar lärt henne. Men det är inte bara snöstormen som är på väg mot Allis under årets sista norrskensnatt – och det är inte bara i mardrömmarna som det förflutna håller på att hinna ikapp henne…

Norrskensnatten av Anna Kuru kom ut 11 mars 2021. Anna Kuru är en svensk författare som debuterade 2020 med Den första frosten, den första boken i Kiruna-trilogin. Norrskensnatten är den andra boken i samma serie.

Den första frosten kom som en överraskning med posten förra året. När jag hade läst den så visste jag att jag absolut ville fortsätta läsa kommande böcker i den här trilogin. Jag blev glad när förlaget skickade Norrskensnatten, och prioriterade den i läslistan. Den blev en påskekrim 2021.

Norrskensnatten är en välskriven psykologisk thriller. Språket är fint, det finns inga överflödiga ord, utan är ganska tillbakahållet. Trots detta, eller kanske tack vare, så går känslorna fram starkt. Det sparsmakade sättet att berätta, de korta kapitlen och miljöbeskrivningarna hänger ihop på ett oerhört snyggt sätt. Det är ingen klassisk bladvändarspänning, men jag kunde ändå inte sluta läsa, och med bara 200 sidor så läste jag ut Norrskensnatten på en dag.

Miljöbeskrivningarna är helt fantastiska, och miljön blir en del av spänningen. Det är fascinerande att det kalla och karga kan bli så lockande. Naturens kraft och obönhörliga påverkan blir som en egen karaktär i boken. I verkliga livet så är jag inte speciellt förtjust i snö, kyla och blåst (trots att jag bor där sådant inte är ovanligt…) men Anna Kuru får mig att längta ännu längre norr ut, och utforska Kiruna med omnejd.

Karaktärsteckningarna är intressanta och Anna Kuru lyckas forma personerna utifrån deras handlingar, och utan att man egentligen får reda på allt. Ingen av karaktärerna är sympatisk, jag skulle t.o.m. säga att alla är osympatiska. Utom möjligen den nya karaktären Anna? I synnerhet männen är genomgående personer jag inte skulle vilja vara nära. Huvudpersonen Allis är verkligen en speciell person och jag är kluven till henne. Hon är en mycket skadad person, och hennes handlingar är egoistiska och ibland rent utav onda. Trots det fäster jag mig vid henne. Det är inte illa av en författare, att få läsaren att känna sympati för en sådan person.

Jag var något tveksam till en uppföljare till Den första frosten, av skälet att historien kändes avslutad, och vad skulle Allis nu råka ut för? Men Anna Kuru lyckas med en bok nummer två, som hänger starkt ihop med bok nummer ett, men ändå känns som en bra fortsättning.

När jag läser en bok som Norrskensnatten så slås jag av hur lite det behövs egentligen för att bygga en riktigt bra och snygg psykologisk thriller. Allting är sparsmakat och det är verkligen en styrka. Alla deckarförfattare som låter sidantalet öka och blir svulstigare och svulstigare kan ha något att lära av en författare som Anna Kuru.

Jag längtar efter att läsa den tredje delen i Kirunatrilogin! Om jag ska förstå förlagets hemsida rätt så heter den Gryningsjakten.

Omdöme: Norrländsk sparsmakad psykologisk thriller om förtroende, svek och hämnd
Betyg: 4

Bloggat om boken har Den läsande kaninen och Kapprakt

Förlag: Modernista
Sidor: 221
Betyg på Goodreads: 2.75 baserat på 4 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst: 5 april 2021