Maria Wern har drabbats av en tragedi. Hennes man Björn är förlamad från nacken och nedåt och Maria sköter om honom i hemmet. När ett lik hittas i vattnet nedanför Högklint tvingas hon ge mer ansvar till de personliga assistenterna. Trots att hon litar på dem är det något som skaver.
Nittonåriga Elin Rute väcks på midsommarnatten för att upptäcka att hennes älskade, Oliver, ligger mördad utanför sommarhuset i Djupvik. Hennes föräldrar beter sig oerhört märkligt, och Elin tvingas göra något som kommer att plåga henne länge efteråt.
Galgberget i Visby är en gammal avrättningsplats. Gruppen som kallar sig Galgbergets väktare har tagit som sin uppgift att peka ut förrädare och döma dem till historiska straff. Ledaren låter hellre bilan falla än benådar.

Galgbergets väktare av Anna Jansson har recensionsdag i dag 29 mars 2021. Anna Jansson är sjuksköterska och debuterade 2000 med första delen i serien om Maria Wern och hennes kollegor, Stum sitter guden. Anna Jansson har också gett ut en Feelgoodserie om hårfrisörskan/äktenskapsmäklerskan Angelika Lagermark, en serie för barn om Maria Werns dotter Emil och en deckarserie under namnet Bergslagen Blå om Kristoffer Bark. Galgbergets väktare är den tjugoandra boken i serien om Maria Wern.

Jag har läst alla böcker hittills i den här serien, vilket innebär att det är en av de serier jag läst flest böcker i. Som vanligt blev jag glad att få ett recensionsexemplar.

Galgbergets väktare är en lättläst deckare med bra tempo. Det är en bra blandning av historia, mytologi, modern IT-säkerhet och relationer som gör att historien drivs framåt. Det är en bitvis en rätt komplex och extrem historia, men bitvis är den rätt enkel. I grunden finns det något intressant som gjorde att jag läste Galgbergets väktare på ganska kort tid och med god behållning. Anna Jansson är en rutinerad och skicklig författare som vet hur man bygger en bok med lagom korta kapitel, och händelser som gör att man som läsare tänker ”bara lite till”. Det här är en av de bättre i serien och riktigt spännande.

Det finns några saker som jag inte är så förtjust i. Det första är att det bitvis blir alldeles för groteska brott, som inte står i proportion till skälen. Jag förstår att det inte behöver vara logiskt för någon annan än mördaren, men likafullt blir det för makabert för mig. Sen är det något som är mer eller mindre ofrånkomligt i en serie som utspelar sig i en relativt liten stad – kopplingen mellan personerna – det blir för många sammanträffanden som också får betydelse för polisarbetet.

Trots att jag fortfarande gillar serien om Maria Wern är jag i viss utsträckning trött på en del av de återkommande karaktärerna. Det blir därför ett plus att mycket av berättelsen utgår från karaktärerna som inte är inne i polisteamet. Utöver Maria och hennes familj är det nya karaktärer som står i centrum. Maria är fortfarande inte min favoritkaraktär, men jag i Galgbergets väktare kan jag mer förstå hennes reaktioner och känslor.

Jodå – blir det en bok 23 i serien så vill jag läsa den också!

Omdöme: Välskriven svensk deckare med bra tempo om svek och sorg.
Betyg: 4-

Förlag: Norstedts
Sidor: 368
Betyg på Goodreads: 3,50 baserat på 2 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst: 16 mars 2021