Handling från Goodreads:  ”Jag föredrar mänsklig beröring. I övrigt klarar jag mig bra på egen hand. Kärlek är någonting som är få förunnat och jag är inte den sortens människa som kommer att få uppleva den.”
Så beskriver Minna sig själv i Felicia Stenroths vackert lågmälda och på samma gång intensivt laddade debutroman Bilder som inte angår mig. Det är en berättelse sedd från marginalen. Den belyser inte föräldragenerationens liv i fattigdom, men barnet. Hon som föddes i underläge, fångad i en snara av otrygghet och socialt utanförskap, utan möjlighet att kunna påverka förutsättningarna i någon riktning. Nuet är Stockholm. Bland ekologiskt medvetna småbarnsföräldrar och självförverkligande kulturarbetaraspiranter lever hon, hon som inte angår någon. Som är svår att lägga märke till. På så sätt kan hon sköta sitt extraknäck på sjukhuset utan att någon lägger sig i, och hon kan stjäla choklad i mataffären utan att bli upptäckt. Hon lever utan skyddsnät, är beroende av extrajobbens småslantar, hon har inga föräldrar eller släktingar att vända sig till. Detta påverkar förstås hennes relation med vännen Aron. Han som aldrig helt kan förstå henne, hur gärna han än vill.
En resa på ingivelse tar dem till Judith, farmodern med det hem som Minna lämnade 16 år gammal. Tillsammans med Aron återvänder hon till den värld hon kommer ifrån. Det blir en inre resa som samtidigt är en spegel mot det moderna samhällets villkor.
Klass ett begrepp som här fylls med nytt innehåll. Bilder som inte angår mig är ingen uppgörelse med samhället eller det arv som präglar huvudpersonens tillvaro. Det är en iakttagelse från ett känslokargt och andefattigt ingenmansland, en ojämförlig skildring av apati och främlingskap som mycket effektivt döljer ett avgrundsskri.

Boken: Bilder som inte angår mig av Felicia Stenroth kom ut i oktober 2012.

Varför jag läste den: Jag ville börja 2021 med att läsa hyllvärmare och det här blev den första. Efter att ha läst Bokdivisionens recension av boken så inhandlade jag den 2012, men sen blev den ändå stående i hyllan.

Vad jag tyckte om den:  Bilder som inte angår mig är en bok som gör mig förvirrad. När jag hade läst klart den så visste jag fortfarande vad jag skulle tycka. På ett sätt gillar jag den, på ett sätt inte alls. Felicia Stenroth har ett sätt att berätta historien som jag tycker är snyggt. En del är väldigt detaljerat, som i början stör mig, men sen vaggas jag in i det. Det finns en rytm och det finns en medvetenhet i orden och berättandet som fascinerar. Allt fyller en funktion när historien om Minna ska berättas.

Minna är fullständigt obegriplig för mig, och det är svårt att förstå vad som gör henne till den personen som hon är. Hon verkar inte bry sig om någon, inte ens sig själv, och hon förstår inga sociala signaler. Hon är som hon är, men utan substans. Det är djupt tragiskt, men ändå inte. Är hon så egoistisk som det tycks, eller ligger det mer bakom?

Trots min kluvenhet så är Berättelser som inte angår mig en intressant bok eftersom den väcker funderingar och känslor hos mig. Även om det bitvis är frustration som väcks hos mig, så är det värt att läsa en bok som väcker känslor.

Betyg:  4-

Mer info:
Förlag: X-publishing
Sidor: 211
Betyg på Goodreads: 3,12 baserat på 34 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 3 januari 2021