Här är en summering av film och TV-serier som jag sett december 2020. Inte rena recensioner men några kommentarer och tankar om hur jag upplevt filmen eller serien. I titeln länkar jag till IMDB-sidan (eller annan sida om filmen inte finns på IMDB) om man vill veta mer om handlingen.

Serier:

Hemma över jul
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Den här dök upp i flödet och kändes annorlunda. Tyskt ser vi sällan, och det lockade.

Det här är en miniserie på tre avsnitt. När vi hade sett det första avsnittet var jag tveksam om jag ens ville se vidare. Huvudkaraktären var högst irriterande, dialogen haltade, och jag fattade inte vitsen med historien. Men så såg vi vidare och den hämtade upp sig på de andra två avsnitten. Kvarstod gjorde att huvudkaraktären är så egofixerad att jag kände noll sympati med honom. Men ändå fanns det viss charm och en del kärlek i berättelsen (och de andra karaktärerna). Att den var tysk var ett plus, och den var definitivt julig.

Betyg: 5,0/10

Seven Seconds, säsong 1
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Efter lite surfande i jakt på serier att se fastnade vi för den här.

Ibland så ramlar man över ett guldkorn helt oväntat. Seven Seconds var ett sådant för mig. Jag hade inte läst om den innan, och inte sett något alls i sociala medier. Men jag vill gärna rekommendera den. Det är en spänningsserie med mycket realism. Det är ingen positiv bild av polisväsendet (milt uttryck) och det är träffsäkert och nedslående om rasism i dagens samhälle. Karaktärerna kommer från olika bakgrund, och har olika förutsättningar från början. Någon rättvisa kan man inte förvänta sig.

Skådespelarna gör en bra insats, och för mig är de flesta nya bekantskaper. Jag gillar hur man tecknar karaktärerna, i synnerhet den utredande åklagaren och polisen. Det här är en serie som är verklighetstrogen, och man kan hela tiden förvänta sig det värsta. Man klarar balansen med att hålla en spänning uppe, men samtidigt så är styrkan i att den har ett djup och drivs inte av spänningsmomentet. Slutet blir inte som jag väntat mig, men det stämmer med hur serien är uppbyggd. Några veckor senare funderar jag fortfarande på historien och karaktärerna.

Betyg: 8,5/10

Hjem til jul, säsong 2
Såg på Netflix med maken

Kommentarer: Efter att ha sett första säsongen av den här norska serien var det självklart att se den andra säsongen.

Hjem til jul, säsong 1, tog mig med storm förra året. Ja, jag har en speciell plats för norska serier, i synnerhet de som görs med värme och realism. Även säsong 2 av den här serien är av god kvalitet, men det finns en mörkare ton i den än säsong 1. Huvudkaraktären Johanne får man lära känna allt mer här, och hon är den som bär hela berättelsen. Skådespelaren Ida Elise Broch är otroligt bra. Jag tycker om det som handlar om hennes jobb, hennes vänskap med den nya grannen och hur hon försöker ta hand om sig själv. Berättelsen om hennes föräldrar hade jag kunnat vara utan, liksom några av de mer skruvade delarna av historien.

Betyg: 8,0/10

The Queen’s Gambit
Såg på själv på Netflix

Kommentarer: Till slut kom jag mig också för med att se den här omtalade serien. Sist på bollen?

Man måste ha varit helt isolerad om man inte noterat The Queen’s Gambit som en snackis. Det gör mig mer skeptisk än entusiastisk, så jag var sen att se den. Men så bingade jag den under julhelgen, och på många sätt får jag ansluta mig till hyllningarna. Den är otroligt välgjord, och det är helt fascinerande hur intressant schack blir bara på detta. Jag tycker skildringen av den tid som Beth lever i är fantastiskt välgjord, in i minsta detalj (titta på inredningen t.ex.!). Hennes livsöde är på många sätt tragiskt, och Beth som barn ger mig ont i magen. Tidshoppen mellan episoderna driver berättelsen framåt, men ändå tycker jag det blir lite väl många upprepningar periodvis, i synnerhet alla de gånger som Beth återfaller till sitt destruktiva beteende.

Betyg: 8,0/10

Bridgerton, säsong 1
Såg på Netflix med maken, dottern och sonen

Kommentarer: Efter att ha läst sju av åtta böcker i den här serien var det ett måste att se filmatiseringen. Extra trevligt var det att hela familjen ville se den (trots att endast dottern läst några av böckerna) och det här blev vår julserie.

Det är knepigt när man läst sju böcker och har tydliga bilder av karaktärerna, både som personligheter och till utseende. Egentligen mest det förstnämnda. Jag är inte så förtjust i det moderna greppet som Shonda Rhimes tagit kring berättelsen och castingen. Visserligen förklaras det, men det blir lite för krystat. Inte heller förstår jag varför man satt in en del helt nya karaktärer (som drottningen) och nya storylines. Personer som jag uppfattar som sympatiska i böckerna har blivit skitstövlar, och gör saker som inte stämmer med hur de utvecklas i böckerna.

Men skulle jag tyckt bättre om den om jag inte läst böckerna? Jo, antagligen. Det är ett snyggt och välgjort romantiskt kostymdrama, som tjänar väl som underhållning. Jag tror på kemin mellan Daphne och Simon. Mamma Violet Bridgerton görs strålande av Ruth Gemmell. Eloise är precis en sådan karaktär som jag uppskattar, och hon och Penelope är mina absoluta favoriter i serien. Penelope spelas f.ö. av Nicola Coughlan som spelar i Derry Girls.

Betyg: 7,0/10

Filmer:

Julfritt
Såg med maken på TV3

Kommentarer: När jag hade läst Skipping Christmas ville jag gärna se filmatiseringen. Maken och jag såg den (för en gångs skull) direkt på TV3 när den gick en lördag precis innan jul.

Det var mysigt att se en sådan här film en helt vanlig lördag förmiddag, vilket bidrog till att jag var på rätt humör för filmen. Det var en fördel att ha läst boken innan, jag kunde läsa in lite mer i en del personers agerande i olika situationer. En del var ändrat, men inte så mycket att det irriterade. Skådespelarna är bra, i synnerhet (förstås) Jamie Lee Curtis som gör Nora betydligt bättre än i boken.

Julfritt (Christmas with the Kranks) kan jag rekommendera som julfilm, den ger den rätta känslan. Det kan tyckas överdrivet, men jag tror en del är snubblande nära sanningen hur det kan vara i ett villaområde i USA.

Betyg: 7,0/10

The Sun is also a Star
Såg på DVD med maken

Kommentarer: När maken läst boken av Nicola Yoon så ville han gärna se filmen som låg och väntade.

Efter att ha läst och sett filmatiseringen av Everything everything av Nicola Yoon hade jag rätt höga förhoppningar på The Sun is also a Star. Men de föll rätt dramatiskt. Utgångspunkten för berättelsen är helt OK, om än fullständigt orealistisk. Problemet är att det blir inte mer än en ordinär kärleksfilm. Det finns viss kemi mellan huvudkaraktärerna, men inte tillräckligt för att jag ska tro på hur saker utvecklas. Det känns som om något saknas helt enkelt, något som skulle gett ett djup åt berättelsen som nu inte finns. The Sun is also a Star är inte dålig, men ganska medelmåttig.

Betyg: 5,5/10

Tillägg: Vi har även sett om Love Actually, men det gör vi varje år så den skriver jag inte om.

Summering: Ingen höjdarmånad på filmfronten. Det blev en del TV-serier sedda, men kanske inte så många som jag hoppats på. Och inte så många romantiska feelgood som jag hade behövt.