Här är en summering av film och TV-serier som jag sett oktober 2020. Inte rena recensioner men några kommentarer och tankar om hur jag upplevt filmen eller serien. I titeln länkar jag till IMDB-sidan om man vill veta mer om handlingen.

Serier:

His Dark Materials, säsong 1
Såg med maken på HBO

Kommentarer: Den här serien hade maken spanat in. Den baseras på Philip Pullmans Guldkompassen, så det lät ju ganska intressant.

His Dark Materials är en märklig serie, och jag var ständigt förvirrad. Inte ens efter sista avsnittet så tyckte jag att jag begrep vad som egentligen var poängen. Mest tyckte jag synd om Lyra som fått nitlotten vad gäller föräldrar, både mamman och pappan är bland de mest empatilösa jag stött på. Samtidigt så var jag förvirrad och misstänksam även vad gäller Lyra. Tidslinjen och sekvenserna var karaktärerna egentligen befann sig fick jag heller aldrig ordning på. Det är möjligt att man begriper mer om man läst boken. Det som jag tyckte var bäst var miljöerna, som är snyggt gjorda, och hela tiden mycket obehagliga.

Betyg: 4,0/10

Livstid, säsong 1
Såg med maken på SVT Play

Kommentarer: Efter His Dark Materials ville jag ha någon annan genre, och norsk krim låter ju alltid intressant.

Livstid är på sätt och vis en ganska ordinär polisserie, men det är några saker som gör att den sticker ut. På gott och ont.

I varje avsnitt får man se Victoria Voll ”15 år senare” samtidigt som det kommer tillbakablickar. Det är rätt snyggt gjort tycker jag, och skapar ett till intresse för själva fallen. Men när säsongen är slut så undrar jag om vi egentligen fått reda på vad som hänt som gör att Victoria befinner sig där hon gör 15 år senare. Victoria ”15 år senare” är f.ö. ett exempel på dålig sminkning…

En annan sak som sticker ut är musikvalet. Som är… bisarrt. Det skär sig ofta mot själva scenerna, t.ex. med glad musik i en obehaglig situation, och ger en märklig känsla.

Efter att vi sett serien så ser jag att den klassats som ”happy noir”, något helt nytt för mig. Och att den fått dålig kritik. Jag tycker nog att den är bättre än recensenterna säger.

Betyg: 6,0/10

Emily in Paris, säsong 1
Såg på Netflix

Kommentarer: Jag behövde något lätt och distraherande och maken tipsade om den här serien.

Hela konceptet för Emily in Paris är kulturkrockar. En ung naiv amerikanska som tror att allt är som i USA, möter fransmän som tycker alla är korkade som inte är som dem. Ja, den är verkligen fylld av schabloner, och i början stör det mig. Samtidigt så finns det en feelgoodkänsla, och det blir sällan pinsamt ändå (på det obehagliga sättet). Så gradvis charmas jag. Kritiken är att den är nedlåtande mot fransmän, men jag tycker den är minst lika nedlåtande mot det amerikanska. Och det gör att den avväpnas. Emily in Paris är lättittad med korta avsnitt, och flera av karaktärerna gillar jag att följa. Det är fin verklighetsflykt i härliga miljöer i Paris. Och verklighetsflykt behövs!

Enligt O har skrivit om den här.

Betyg: 6,5/10

Filmer:

Snömannen
Såg med maken och sonen på DVD

Kommentarer: När jag skulle välja lördagsfilm blev det Snömannen som är en filmatisering av en av Jo Nesbøs böcker.

Snömannen är en ganska typisk film som bygger på en spänningsroman. Man har tagit i vad gäller just snötemat, men kylan och det vita förstärker på något sätt det obehagliga. Hela filmen genomsyras av just en obehagskänsla av att man inte vet vem man ska lita på. Snömannen är relativt välgjord.

Michael Fassbender är förstås inte Harry Hole, men jag tycker han gör en bra karaktär. Annars är det som vanligt sjukt irriterande när en film utspelar sig på en plats (Norge/Oslo) och man pratar ett annat språk (engelska).

Jag gillar inte alls upplösningen, men minns faktiskt inte hur mycket det följer boken, eftersom jag läste den för många år sedan.

Bokföring enligt Monika har skrivit om den här.

Betyg: 6,5/10

The Girl in the Book
Såg på SVT Play, med maken

Kommentarer: Den här filmen var makens val som lördagsfilm.

Berättelsen i The Girl in the Book ska antagligen uppfattas som hoppfull på något vis men jag tyckte den var jobbig och obehaglig och den lyfter aldrig. Det finns så mycket som är grundläggande fel i personernas agerande (både den äldre författaren och Alice föräldrar) att jag blir arg och frustrerad. Jag förstår poängen med slutet men det känns ändå orealistiskt.

Jag gillar Emily VanCamp som skådespelare (vi såg Revenge när den kom) och även i The Girl in the Book gör hon en riktigt bra prestation. Det är min behållning av filmen.

Betyg: 5,5/10

Star Wars IX: The Rise of Skywalker
Såg på DVD, med maken och sonen

Kommentarer: Den här filmen var sonens val som lördagsfilm.

Vi har tidigare sett filmen på bio och jag har skrivit om den här.

Jag gillar Star Wars, allt i den genren ger mig en speciell bra känsla. Märkligt nog, eftersom det är mindre än ett år sen vi såg den var det flera detaljer jag inte mindes.

Betyg: Inget betyg

Little Italy
Såg på Netflix med maken

Kommentarer: Jag ville ha en lättsam lördagsfilm och vi hittade den här som fick bli mitt val.

Om Little Italy är förutsägbar? Till 100 %. Har den schabloner/fördomar? Jodå. Men den har också det jag behövde – nämligen charm. Familjekärlek och lojalitet tecknas fint, och alla generationerna får plats. Speciellt gillar jag den äldsta generationen och deras förhållningssätt. Little Italy är ingen djup historia men framkallar det där leendet och glada känslan som man så ofta behöver.

Betyg: 7,0/10

The Way Back
Såg på DVD med maken

Kommentarer: Det här var makens val som lördagsfilm.

Till att börja med ska sägas att både maken och jag är basketintresserade. Han betydligt mer, men av alla sporter man kan titta på så ser jag nog helst basket. I alla fall live. Så jag var inte negativ till vad jag trodde skulle vara en sportfilm. Men trots basketscenerna The Way Back är något helt annat.

The Way Back handlar om Jack som kommit helt på sned. Han är gravt alkoholiserad men får en andra chans att coacha ett basketlag. En gång i tiden var han en lovande stjärna. Här har man tagit sig tid att verkligen följa Jack, och tempot i The Way Back är långsamt. Det finns många scener som skär i hjärtat. Jag har aldrig varit särskilt imponerad av Ben Affleck men här gör han en strålande insats tycker jag. I ärlighetens namn såg jag först inte att det var han. Filmen bärs hela vägen av honom, och hans skådespeleri.

Det finns några scener och trådar i berättelsen som hade kunnat tas om hand bättre, som slarvas bort, i synnerhet på slutet. Annars uppskattar jag slutet som inte blev som jag trodde.

Måndagen efter vi sett den här dök det upp en recension hos Bokföring enligt Monika. Tala om tillfällighet!

Betyg: 7,5/10

Summering: I oktober har det inte blivit speciellt mycket sett tycker jag. I alla fall hade vi kunnat se mer. Men framförallt saknar jag den där riktiga höjdpunkten.