Kungariket av Jo Nesbø

Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?

Kungariket av Jo Nesbø kom ut 25 september 2020. I original heter den Kongeriket och kom ut samtidigt i Norge. Jo Nesbø är en norsk författare som är mest känd för sin deckarserie om Harry Hole, men han har också skrivit fristående spänningsromaner och ungdomsböcker. Hans böcker har sålt i över 45 miljoner exemplar, och översatts till mer än 50 språk. Kungariket är en fristående roman.

En ny bok av Jo Nesbø är alltid en bok som hamnar på min läslista. Därför blev jag glad att få en fråga från förlaget om Kungariket. Trots att det inte är en Harry Hole.

Kungariket är en mäktig roman om skuld och familjeband. Det är en märklig och mycket obehaglig historia som Jo Nesbø berättar. Alla dryga 600 sidorna igenom känner jag ett krypande obehag av att något är väldigt väldigt fel. För varje avslöjande som kommer, som smyger sig in i berättelsen, så tror man att det är det som är det värsta. Men det är det inte. Den krypande psykologiska spänningen kombineras med något som jag närmast skulle likna vid Pulp Fiction. Det är så bisarrt att man som läsare till slut inte reagerar.

Kungariket är mycket välskriven, vilket inte förvånar mig då Jo Nesbøs böcker brukar vara det. Växlingen mellan nutid och tillbakablickarna är bra gjort. Tempot skiljer sig stort från de böcker jag tidigare läst av honom, men det här är mycket skickligt gjord. Jag är glad att jag redan innan jag började läsningen hade snappat upp att det här var något annat än Harry Hole och vad vi är vana vid. Det gjorde att mina förväntningar var anpassade till det.

Karaktärsbygget är skickligt gjort. Som läsare får vi bara Roys perspektiv, och det är ibland svårt att veta om saker är som han ser dem. Fast ändå känner jag mig övertygad. Gradvis så får man lära känna honom och de andra karaktärerna, men hela tiden genom Roys ögon. Ibland känner jag att det balanserar farligt nära en schabloniserande av glesbygden, som jag tycker blir allt vanligare i litteraturen, när glesbygdsnoir blivit ett begrepp. Alla personer på en liten ort är inte moraliskt korrupta eller trångsynta.

Miljöbeskrivningarna är riktigt bra, man får en känsla av väder och vind, av en karg miljö där människorna anpassar sig efter miljön. Ett tag befinner sig Roy i Kristiansand, i närheten av Dyreparken. Det blir lite extra underhållande för mig som har min släkt i Kristiansand och som åkt dit varje sommar.

Centrum i historien är de två bröderna Roy och Carl, och deras band och bakgrund. Jo Nesbø gör det tydligt, t.o.m. övertydligt, att det handlar om en modern version av Kain och Abel. Hade det inte poängterats så hade jag sett det som en berättelse om familjeband och kärlek som också kan vara hat när det präglas av skuld och synd.

Är det något som jag har emot boken så är det omfattningen och att det bitvis tas om. Det blir helt enkelt lite mycket av allt och för långsamt i vissa bitar.

Jo Nesbøs böcker fortsätter att vara auto-buy. Oavsett om det är Harry Hole eller inte, vilket inte varit givet tidigare.

Omdöme: Obehaglig och brutal berättelse om skuld, skam och familjeband
Betyg: 4+

Bloggat om boken har Kapprakt och Bokföring enligt Monika
Norska bloggar: Tine sin blogg, Bokstabeligt talt och Bjørnebok

Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 606
Betyg på Goodreads: 4,22 baserat på 68 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 16 oktober 2020