Året är 1965. Det är lördag och i våningen ovanför Arvidssons rör i Uppsala är det fest. I köket står Monica och önskar att alla kunde gå hem. Hon är fjorton år gammal och redan trött på allt – sin pojkvän Janne som har samma fest varje helg, sina omogna klasskamrater och sin mamma som inte låter henne växa upp. När den åtta år äldre Magnus plötsligt står i dörröppningen och ber henne följa med honom får allt en ny början.

Hemma på Lindsbergsgatan sitter Anna-Britt och väntar på sin dotter. Hon är rädd att Monica ska göra samma misstag som hon själv. Det enda hon vill är att se sin dotter bli självständig och oberoende. Bo i en villa i Kåbo och välja en man som avgudar henne. Kanske till och med bli lycklig.

Monica Magnus 1966 av Ulrika Ewerman har recensionsdag i dag, 28 september 2020. Ulrika Ewerman är en svensk författare som är utbildad på Konstfack och jobbar med tjänsteutveckling på Volvo. Hon debuterar med den verklighetsbaserade romanen Monica Magnus 1966 som handlar om hennes syster som hon aldrig träffade.

Jag fick ett mejl från förlaget med en fråga om jag ville läsa Monica Magnus 1966. Först tvekade jag, men sen tackade ja. I ärlighetens namn mest beroende på anknytningen till Uppsala, min barndoms stad. Och att den utspelade sig på 60-talet.

Det händer ibland att det är slumpen som avgör att man läser en bok. Det händer också då och då att det är just då man blir som mest överraskad. Och det händer också då och då att det är då man blir helt golvad. Det är vad som hände med mig och Monica Magnus 1966. Så kortfattat kan jag säga: Läs boken!

Monica Magnus 1966 är en sorglig berättelse trots att det är kärleken som står i centrum. Kärleken och förmåga att ge eller få kärlek. Jag kan inte komma på någon bättre beskrivning än det engelska begreppet ”heartbreaking”. När jag började läsa insåg jag inte först att det här är en verklig historia, om än med en hel del friheter från författarens sida, med karaktärernas tankar invävda, inte minst Monicas egna. Biografier brukar jag säga inte är min favoritgenre men när en sådan här bok dyker upp så får jag omvärdera det. Något med dessa verkliga berättelser, även sådana som tar ut svängarna en del, griper mig på ett speciellt sätt. När jag hade läst ut Monica Magnus 1966 var jag tårögd och kunde knappt andas.

De allra första sidorna var en uppförsbacke i mitt läsande, beroende på det kortfattade sättet, som staccato, att berätta. Men efterhand så blir det en del av styrkan med berättelsen. Det är som att språket måste vara så här för att själva historien ska landa. Det är en kontrast mellan det kortfattade språket och de stora känslor som berättelsen väcker.

Normalt så brukar mina recensioner innehålla någon reflektion över handlingen, men i det här fallet kommer jag inte att beröra det utöver det som står i inledningen (texten tagen från förlagets hemsida). Det finns inget sätt att beskriva handlingen på som inte förtar upplevelsen.

Det här året har jag läst ovanligt många böcker där mammorna spelar en stor roll. Mammorna och mammarollen. Monica Magnus 1966 är också en sådan bok. Det är ingen vacker bild författaren ger av sin och Monicas mamma. Den 15-åriga Monica får bära oerhört mycket på sina axlar, och föräldrarnas beteende gör det bara värre. Hon skulle behövt vuxenstöd, och det skär i mig att hon inte har någonstans att vända sig. Det blir också en markant skillnad mot Magnus pappa och hur han agerar. Det spelar ingen roll att man kan förstå Anna-Britt och hennes rädslor, det finns ingen egentlig ursäkt för det sätt hon agerar. Som jag förstått det är bägge föräldrarna döda och det kanske krävdes för att Ulrika Ewerman överhuvudtaget skulle kunna skriva den här boken.

När jag hade läst Monica Magnus 1966 var jag oerhört tagen, och det var helt enkelt tvunget att prata lite extra med våra egna barn. Jag hoppas den här historien når ut, det förtjänar den och Ulrika Ewerman, som själv säger att hon är ett ”sorgebarn”.

Omdöme: Oerhört stark och berörande verklighetsbaserad berättelse om att ständigt längta efter att bli älskad och sedd.
Betyg: 5

Förlag: Bookmark
Sidor: 269
Betyg på Goodreads: 4,00 baserat på 3 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 4 september 2020