Iris Bure återhämtar sig som bäst från ett stort svek när dödsbudet kommer: Faster Irma har gått bort. Efter sig lämnar hon Iris barndomshem, huset på Ekerö. Med några semesterveckor till godo erbjuder sig Iris att röja upp och återvänder till platsen där hon växte upp. Det som börjar som en enkel flyttstädning får snart mörkare karaktär. Vem var egentligen hennes faster? Vilka hemligheter bar hon på? Rum för rum, kartong för kartong, låda för låda gräver sig Iris in i historien. Oförklarliga minnen från barndomen kommer upp till ytan och när lekkamraten Jonas återkommer till hennes liv, nu som solbränd fastighetsmäklare, får jakten på sanningen fastare form. Vad hände egentligen med Nina som försvann i femman? Med grannens svarta labrador som kom på avvägar strax därpå? Vem gräver i trädgården nattetid och varför? Och vill någon över huvud taget att sanningen kommer fram?

Oskuld och oleander av Kerstin Bergman kom ut 9 september 2020. Kerstin Bergman är docent i litteraturvetenskap, och har forskat om deckare i litteratur, film och TV under många år. Hon recenserar deckare i press och på sin blogg Crimegarden, och har skrivit artiklar och facklitteratur om deckare. Hon innehar också en av kritikerstolarna i Svenska Deckarakademin. Oskuld och oleander är hennes deckardebut.

Kerstin Bergman är välkänd bland oss som älskar deckare, som en mycket kunnig deckarkännare. Själv har jag lärt känna henne i samband med Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall där hon varit och är en omtyckt moderator. Det är klart jag blev nyfiken när någon som är deckarspecialist, och som jag dessutom känner, deckardebuterar. Förlaget skickade ett recensionsexempar till mig och jag började läsa relativt omgående.

Oskuld och oleander är en deckare av gammaldags karaktär, där berättandet och människorna får ta större plats än själva mysteriet. Det smyger sig gradvis in i berättelsen. Oskuld och oleander handlar mer om karaktärerna, miljöerna och stämningen. Litterärt är den snygg, med inspiration från klassiska deckare, men samtidigt med en egen ton. Förmodligen missar jag en hel del referenser till andra deckare, utöver det uppenbara som titeln och att Iris heter Bure i efternamn. Det är en deckare som rör sig i gränslandet till drama. Oskuld och oleander var inte vad jag hade väntat mig, men jag absorberas av berättelsen och miljön, och tänker fortfarande på den efter avslutad läsning.

Jag får erkänna att inledningsvis så kommer jag och Oskuld och oleander lite på kant. I början upplever jag den som alldeles för detaljerad, när jag får känslan av att varenda steg som Iris tar och varenda tanke hon tänker får man som läsare ta del av. Jag känner mig dränkt i information. Men gradvis så vaggas jag in i berättarstilen, och upptäcker att det kanske inte alls är så givet att detaljnivån täcker in allt. Detaljerna blir en del av berättelsen och stämningen. Det säger också mycket om Iris som karaktär och som läsare så känner man att hon blir en vän som man vet mycket om. Eller tror man vet mycket om. Oskuld och oleander är som Iris dagbok, fast ändå inte. Det bidrar till att jag vid avslutad läsning lämnar någon som står mig nära, och som jag återvänder till i tanken.

Min känsla kring detaljerna kvarstår i två fall boken igenom. Det ena är de upprepade badturerna. Nog för att det är en varm sommar, men de ger inget i berättelsen. Utom den sista. Det andra är att saker beskrivs utifrån ett perspektiv från någon som kan och gillar antikviteter. Jag tycker om loppis och second hand, men behöver inte veta exakt vilken typ av stol Iris sätter sig i. Det är långt över min nivå i detaljgrad.

Oskuld och oleander utspelar sig på Ekerö där Kerstin själv är uppväxt, och det är en form av hemvändarberättelse. Det är relativt många detaljer om miljön på Ekerö, vilket inte säger mig så mycket eftersom jag aldrig varit där, men det ger läsaren en känsla av att befinna sig på plats. Då och då så funderar jag på var författaren hämtat inspiration till andra miljöer, och hur mycket av Kerstin som finns i Iris.

Att debutera som författare i den genre där man är internationell expert och recensent kräver en hel del mod. Att Kerstin Bergman debuterar och bryter av med en deckare som inte följer huvudspåran i svenska deckargenren just nu är både modigt och smart. Det ska bli spännande att följa hennes fortsatta författarskap.

Omdöme: Ett drama om hemligheter, vänskap och att återvända
Betyg: 4

Bloggat om boken har Johannas deckarhörna, Tankar från en samlares hjärna, Deckarlogg, Kapprakt och Olivias deckarhylla

Förlag: Southside Stories
Sidor: 362
Betyg på Goodreads: 3,60 baserat på 5 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 11 september 2020.