När Isabella Knyckare, vid specialenheten Stockholmsgruppen, kommer över uppgifter om ett hemligt polisnätverk hamnar hon åter i utsatt läge. Nätverket är misstänkt för att ha ställt sig över lagen i jakten på Stockholms värsta brottslingar. Vilka av kollegorna i Polishuset kan Isabella lita på? Hur långt är de skyldiga beredda att gå för att sanningen inte ska komma ut? När Isabellas internutredning dessutom visar att hennes fästman, som blivit ihjälskjuten i tjänsten, var ett bondeoffer i nätverkets kamp mot brottsligheten blir Isabellas utredning djupt personlig.

Rättskiparen av Lotta Luxenburg kom ut 15 april 2020. Lotta Luxenburg är en svensk författare som ursprungligen kommer från Sundsvall, men numera bor i Stockholm. Hon debuterade 2013 med Försvunnen. Rättskiparen är den andra delen i en serie om Isabella Knyckare, Nikolaj Malmsten och deras kollegor, där Infiltratören är den första.

Jag läste Försvunnen av Lotta Luxenburg, som kommer från Sundsvall, när den kom ut. När jag fick ett mejl om den här boken så trodde jag lite slarvigt att det var en ny del i samma serie. Det var det inte, utan andra delen i en annan serie. Trots att jag inte läst den första bestämde jag mig för att läsa Rättskiparen.

Rättskiparen är en lättläst deckare med bra tempo. Fokus för berättelsen ligger mest på poliserna, och redan från början så är det klart att det handlar om just poliser och korruption. ”Mysteriet” upplever jag inte som starkt, utan det handlar om personerna. Jag hade mina aningar om slutet, i alla fall delar av det. Karaktärerna har sin charm, men jag tror det hade varit en fördel att läsa första boken i serien först. Det är inget problem för mig att hänga med I Rättskiparen, jag förstod kopplingarna rätt snart, men jag tror att jag hade kunnat se mer djup i karaktärerna då.

Rättskiparen känns lagom på alla sätt och vis, det är en OK polisroman. Men det är inget som står ut i den, och det blir mitt problem. Jag som slukar många deckare tycker att jag känner igen det mesta i upplägget från andra böcker i genren, det är inget som är unikt och ger det extra. Jag är också lite less på alla korrupta poliser i litteraturen, men det är förstås inte den här bokens fel!

Rättskiparen var god underhållning för stunden, och mycket lättläst. Men inte tillräckligt för att jag ska fastna för serien. Inte ens med den avslutande cliffhangern.

Omdöme: Lättläst polisroman om korruption
Betyg: 3

Bloggat om boken har Boklysten, Bokraden, Bokprataren och Zellys bokhylla

Förlag: Bokfabriken
Sidor: 287
Betyg på Goodreads: 3,72 baserat på 25 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar från förlaget
Utläst 30 augusti 2020.