Minirecension

 

Handling från Goodreads: När snabbtåget Mälardalen susade fram i det vackra majlandskapet fanns som vanligt en rätt osorterad skara passagerare ombord – ganska vanliga mäniskor skulle man felaktigt kunna ha tyckt … och en av dem kom heller aldrig fram, en av dem skulle aldrig åka tåg mer! En av dem hade fått någonting om halsen, någonting som ett kort kväljande ögonblick fick ögonvittnena, när han upptäcktes, att stelna till och som framkallade ett skärande kvinnoskri.
Christer Wijk fick anstränga all sin förmåga för att lösa gåtan – ty inte bara en mördare hann försvinna. Hela tåget var också borta!

Boken: Ingen returbiljett av Maria Lang (alias för Dagmar Lange) kom ut 1967.

Varför jag läste den: Jag läste den första boken i den här serien 2012. Sen dess har jag börjat samla på serien och försöker läsa minst två varje sommar och två varje jullov. Ingen returbiljett är den tjugonde boken i serien och den andra jag läste i somras. Jag läste den direkt efter Vitklädd med ljus i hår.

Vad jag tyckte om den:  Maria Lang sätter alltid sina böcker i en miljö eller situation som passar för en pusseldeckare. I Ingen returbiljett så har hon valt en tågvagn. Det finns både en karta och en rollista som det brukade vara i deckare. Som pusseldeckare är Ingen returbiljett helt OK.

En tågvagn i ett snabbtåg på väg från Stockholm mot Närke är ett bra ställe att låta ett mysterium utspela sig. Genom betraktelser genom tågfönstret får vi också lite lokal geografi och det finns gott om reflektioner av karaktärerna kring tidstypiska fenomen. Jag gillar beskrivningen av omgivningarna. Samtidigt så får jag känslan av att Maria Lang slarvar en del med logistiken kring vilka som går ut och in i tågvagnen och vad de ser eller inte. Jag får inte ihop det.

Ingen returbiljett är i mitt tycke inte en av Maria Langs bästa. En del av det beror på just de långa utläggningarna som en del karaktärer har. Men framförallt så tycker jag att det är alldeles för många överdrivna karaktärer. Det är mer som en pjäs än en bok. Almi Graan (som är Maria Langs alter ego) är mer än lovligt förvirrad och bidrar inte alls. Många av de andra karaktärerna är mer karikatyrer. Jag stör mig också på de fördömande kvinnobeskrivningarna som inte får någon balans.

Trots bra förutsättningar i upplägget så blev jag besviken på Ingen returbiljett.

Betyg: 3+

Mer info:

Bloggat om boken har My dark places och Det här har jag läst

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: P A Nordstedts
Sidor: 225
Betyg på Goodreads: 3,16 baserat på 74 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst: 12 juli 2020