En mamma skyddar alltid sitt barn… eller hur?

Olivia och David skulle kunna vara det perfekta paret. När deras dotter Zoe föds är lyckan fullkomlig. Men Olivia har blåmärken och drar sig undan från vännerna. Den som står dem närmast är Davids mamma Ivy, men hon vägrar att se tecknen på att allt inte står rätt till.

När David tar livet av sig slås båda kvinnornas liv i spillror. Olivia försöker efter hand anpassa sig till sitt nya liv. Hon ska gå tillbaka till jobbet och skaffa en dagisplats åt Zoe. Men varför tittar alla så konstigt på henne när hon är ute med barnvagnen?

En mors bekännelse av Kelly Rimmer kom ut på svenska 14 november 2017. I original heter den A Mother’s Confession och kom ut 2016. Kelly Rimmer är en australiensisk författare som debuterade 2014 med Me without you. Hennes böcker har sålts i över en miljon exemplar och översatts till 20 språk. Hon har gett ut tio böcker och En mors bekännelse är hennes fjärde bok.

Den här boken läste jag först om på Monikas blogg, och när hon blir så tagen av en bok, ja då känns det oundvikligt att jag vill läsa den. Jag önskade mig den och fick den i julklapp 2019. I juni i år så tyckte jag det var dags att läsa den.

En mors bekännelse är en välkomponerad och effektfull bok. Till att börja med så kändes den enkel och förutsägbar, men efter hand så växte den och jag fick omvärdera. Jag sträckläste den på två dagar, och kunde till slut inte släppa den. Styrkan i En mors bekännelse är hur författaren skapar engagemang hos läsaren genom hur hon bygger upp berättelsen. Det är en riktigt hemsk historia som berörde mig starkt. Även om jag berättarmässigt kunde se vartåt det lutade så blev jag överraskad över hur berörd jag var när jag läst ut boken. Omtumlande!

Karaktärsteckningarna i En mors bekännelse byggs skickligt upp. Jag blir så engagerad i karaktärerna, och deras val och agerande att jag vill ruska om dem och skrika. Som om jag skulle kunna påverka händelseförloppet. Det är som att sitta bredvid, se hur alla små detaljer leder mot en katastrof och inte alls kunna påverka. Framförallt är det Ivy som jag gradvis blir mer och mer frustrerad över. Hennes agerande väcker många tankar kring föräldraskap, även när barnen blir vuxna.

Jag tycker om berättarsättet som Kelly Rimmer använder, när man omväxlande får Olivias historia, och omväxlande Ivys. Det skapar ett driv i berättelsen. På något sätt kan man förstå varför det går som det går med deras två historier och vad de har för bevekelsegrunder. Även om man aldrig kan acceptera det. Min enda invändning mot En mors bekännelse är att jag ibland kan tycka att språket är rätt enkelt, men det spelar inte så stor roll ändå för helhetsupplevelsen.

När jag bodde i USA i början av 90-talet förekom ett omtalat fall med en kvinna som heter Susan Smith. Det var en intensiv mediebevakning och hela nationen förfasades. Det är något som jag tänkt mycket på sen dess, och även om det inte är samma sak här dök de tankarna upp igen

För att ha full behållning av En mors bekännelse ska man inte ta reda på så mycket om den i förväg. Då blir det störst effekt. Så jag säger läs den! Själv vill jag gärna läsa mer av Kelly Rimmer.

Omdöme: Välkomponerad och engagerande berättelse med en mors roll i fokus.
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Bokföring enligt Monika, hyllan, Endast Eböcker, Den läsande kaninen och malins bokblogg

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: A Mother’s Confession
Översättare: Lisbet Holst
Sidor: 350
Betyg på Goodreads: 4,39 baserat på 6 709 betyg
Hur jag fick tag på den: Julklapp 2019
Utläst 20 juni 2020.