Tidigare har jag summerat film och TV-serier (säger man så fortfarande?) i samma inlägg som böcker, men 2020 tänkte jag prova att skriva ett separat inlägg där jag skriver lite mer om filmer och serier jag sett. Inte rena recensioner men några kommentarer. om vilka tankar om hur jag upplevt filmen eller serien. I titeln länkar jag till IMDB-sidan om man vill veta mer om handlingen.

Juli

Den här månaden så är det rekordmånga serier och filmer vi sett. Därför blir det kortare inlägg om varje serie/film.

Serier:

Broadchurch, säsong 2 och 3
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Vi sträcksåg Broadchurch, alla tre säsongerna i slutet av juni och början av juli.

Jag gillade den här serien på flera sätt. Miljön den utspelar sig i är speciell och lockande. Den känns väldigt brittisk som är något positivt för mig. Karaktärerna växer, och ju mer man lär känna dem desto mer tycker jag om dem. Skådespeleriet är bra överlag.

Säsong 2 kändes som en uppföljare till säsong 1, som att man ville krama ur ytterligare lite mer ur historien. Det är en riktigt hemsk och destruktiv berättelse, mycket mörk. Men välgjort.

Säsong 3 hänger inte så mycket ihop med de två första, förutom att en del av karaktärerna återkommer. Det är positivt att det gått en viss tid efter att säsong 2 slutade, och det har hänt saker på det personliga planet. I början tycker jag det är lite trögt att komma in i huvudhistorien men det tar sig. Det är ett känsligt ämne, och man lyckas väl med att beskriva personers reaktioner (både de som stöttar och de som fördömer). I säsong 3 känns det som att huvudkaraktärerna har mognat, och polisarbetet blir bättre.

Betyg säsong 2: 7,0/10
Betyg säsong 3: 7,5/10

Dublin Murders säsong 1
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Den här serien bygger på två böcker av Tana French, som man vävt ihop till en historia. Den ena boken står oläst i hyllan. Ingen av oss hade läst någon av böckerna, men lockades av Dublin som miljö.

Det var en riktigt mörk och eländig historia från början till slut. Samtidigt var det bra komponerat, och utan att ha läst böckerna fanns det inget jag direkt störde mig på. Utom slutet. För det gillade jag inte alls. På något sätt så tyckte jag om karaktärerna, även om i synnerhet Rob Reilly agerade märkligt gång på gång.

Betyg: 6,5/10

Collateral, säsong 1
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Vi var återigen ute efter något spännande och den här miniserien lockade. I omfattning så var den alldeles lagom, det kändes lätt att titta på den.

Det var ingen serie som gjorde något större intryck, men den var relativt bra. Jag hade önskat att den gått lite djupare i ämnena (i synnerhet flyktingpolitik), nu blev det rätt översiktligt. Det var en del trådar som verkade intressanta som bara lämnades och inte fick något riktigt slut. Jag fick känslan av att man tänkt sig ytterligare säsonger men så verkar inte vara fallet. Den kvinnliga huvudkaraktären gillade jag, trots att hennes agerande ibland var märkligt.

Betyg: 5,5/10

Hinterland, säsong 1
Såg på Netflix med maken

Kommentarer: ”Welsh noir police detective drama” beskrevs den här som- ok, där hade vi en del triggers som gjorde att vi valde att se Hinterland.

Det positiva är framförallt miljön. Jag får verkligen lust att besöka Wales, trots att det verkar regna rejält där… Men något fascinerande med landskapet och befolkningen.

Hinterland är verkligen mörk. Extremt mörk. Och märklig. Det är mycket mellan raderna som är helt obegripligt, och framförallt är det långa meningsfulla blickar mellan en del av poliserna som tydligen ska betyda något. Vad har jag ingen aning om. Det är möjligt att det blir tydligare i kommande säsonger, men i första säsongen blir det bara frustrerande. Lägg till det en hel del slarvigt polisarbete, och återkommande undersökningar med ficklampa i mörkret (huvudkaraktären har en förkärlek för att återvända till brottsplatsen i mörkret) så begriper ni ungefär.

Betyg: 5,0/10

 

De tolv, säsong 1
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Nu ville vi ha något som inte var brittiskt och då blev det istället en belgisk serie. Och det visade sig vara något av ett lyckokast. Hela De tolv utspelar sig under en rättegång, och den fokuserar på den åtalade, advokaterna, anhöriga till offren och så några av jurymedlemmarna.

Hela historien är intressant, och den känns mycket verklighetstrogen, och något helt annat än ett amerikanskt jurydrama. Den väcker många tankar hos mig kring systemet med en jury och hur personernas privatliv kan påverka. Även tankar om rättsfall av annan karaktär.

Skådespelarna är bra, några väldigt bra. Karaktärerna känns som verkliga människor. Berättelsen är annorlunda uppbyggd än vad jag är van vid, och det hela blir engagerande. Jag gillade också att höra flamländska, det var en häftig blandning, och man kunde urskilja likheter med skandinaviska språk. Vi sträcksåg den här på några få dagar.

Betyg: 8,5/10

 

Paranoid, säsong 1
Såg med maken på Netflix

Kommentarer: Så återvände vi då till det brittiska. Vi hade båda sett rekommendationer av Paranoid så det blev nästa val. Man kan väl kortfattat säga att det var mer vår envishet som gjorde att vi såg hela än något annat. Och viss nyfikenhet på hur de skulle sy ihop det.

Det är egentligen inget större fel på grundberättelsen, utan här är det utförandet som gör den hopplös. Manusförfattaren kan inte ha haft en bra dag. Skådespelarna är antingen usla, eller så har de inte getts rätt förutsättningar. Hela serien är märklig. Det är klantiga poliser, som gör allt fel och verkar mera intresserade av sitt privatliv än att lösa fall. Mitt i en jakt på bovar stannar de bilen och bara ”måste” prata om något privat. Som ett exempel. Skådespelarna spelar över så det står härliga till, i synnerhet de tyska, och man undrar vad de fått för instruktioner. Eller vad de fått i sig.

En återkommande faktor i Paranoid är droger och det ligger som en drogdimma över allting. Men mot slutet så tog den sig något. Men bara något.

Betyg: 4,0/10

Filmer:

Fire Saga
Såg på Netflix med maken

Kommentarer: Sägas ska att både maken och jag har en svaghet för Eurovision. Vi är inte fullfjädrade nördar, men relativt insatta. Det var det som gjorde att jag överhuvudtaget hade lust att se den här filmen, trots att jag läst negativt om den.

I början kände jag mest för att begrava huvudet under filten, då jag upplevde filmen som i huvudsak pinsam och jobbig. Exempelvis med brytningen där t.ex. Pierce Brosnan pratar engelska med isländsk brytning. Farligt nära lyteskomik.

Men så händer det något ju längre vi ser. Fire Saga vinner över mig genom hjärta och kärlek. Och så förstås härlig underbar musik i Eurovisionstil. Scenen från festen där vi möter flera ”bekanta” i ett medley är riktigt härlig. I grunden är det här feelgood som handlar om att man kan vara älskad precis som man är, utan att ändra sig utifrån en given mall. När filmen slutar sitter jag med ett leende på läpparna och en fin känsla.

Betyg: 7,5/10

 

Funny Girl
Såg på Netflix, med maken

Kommentarer: Återigen en klassiker som maken valde som lördagsfilm. Jag tror faktiskt inte jag sett den tidigare.

Förra månaden skrev jag om att det inte är alla filmer från förr som riktigt håller för tidens tand. Framförallt handlar det om att vi har ett annat klimat i samhället nu. För mig så är det för mycket i Funny Girl som jag har svårt för vad gäller könsroller, och kvinnans ”plats”. Och detta trots att jag tror att Funny Girl var avsedd att visa på en kvinna som faktiskt gör karriär på sina egna premisser. Men kvinnosynen står mig upp i halsen. Det som var den definitiva behållningen var Barbara Streisand. Trots att jag sett henne i andra filmer har jag nog inte varit så imponerad av hennes insats som jag är här.

Betyg: 4,0/10

Le Mans 66
Såg med maken på Blu Ray

Kommentarer: Maken skulle se den här och frågade om jag var intresserad. Motorsport är inte inte min grej, men jag var tillräckligt nyfiken för att vilja se den. Som tur var.

Le Mans 66 är en lång film, 2h 30 min, och jag är som klistrad hela tiden. Och jag är vanligtvis rätt lättdistraherad. Jo, en sak gör jag under tiden. Googlar på fakta. Det här bygger på en verklig historia och jag vill förstås se vad annat jag hittar om de här verkliga personerna. Och även efter filmen fortsätter jag att läsa om Le Mans, Ford och Ferrari.

Att jag gillade Le Mans 66 (Ford vs Ferrari) så mycket beror på karaktärerna i filmen och deras växelverkan. Jag har inget emot Matt Damon eller Christian Bale i andra filmer, men i den här filmen tycker jag i synnerhet den sistnämnde gör en fantastisk prestation. Mot slutet av filmen sitter jag med tårar i ögonen, och det gör jag bara när jag är riktigt berörd. Det trodde jag inte jag skulle bli av en film om Formel 1.

Betyg: 8,0/10

Instant Family
Såg på Netflix, med maken och sonen

Kommentarer: Den här filmen föreslog sonen att vi skulle se hela familjen en lördag när jag sa att jag ville se något inte alltför deprimerande, och gärna mysigt.

Instant Family är en sådan film som jag tror man antingen kan tycka är väldigt bra eller väldigt dålig. Den är både förutsägbar och sentimental, men jag tyckte det var en fin film. Den träffade helt rätt i det humör jag var på när vi såg den. Adoption är en komplex historia, liksom att vara fosterfamilj, och jag tycker man lyckas få fram en del av den komplexiteten. Det spelas en del på schabloner, men det blir inte irriterande, då jag upplever det som att det finns en värme bakom.  Jag tyckte Instant Family var humoristisk, men innehöll också allvarliga scener. Gillade upplägget och framförallt persongalleriet. Jag fick både tårar i ögonen, och skrattade en hel del. Det är ett gott betyg.

Betyg: 8,5/10

Fjällbackamorden – Havet ger, havet tar
Såg med maken, på DVD

Kommentar: Vi köpte hela boxen med Fjällbackamorden på rea. Första filmen bygger på en bok, de andra är som jag förstår det endast baserade på samma karaktärerna. Med de här filmerna vet man vad man får, så förväntningarna var inte jättehöga.

Som deckarhistoria betraktat tycker jag den håller hyfsad kvalitet. Jag var i alla fall inte helt säker på vad som hade hänt och gissade inte slutet. Sen är det de återkommande karaktärerna. De är precis lika irriterande som de blir i böckerna. Man kan undra vad den där Erika egentligen gör, skriva verkar hon ju inte göra. Bara blanda sig i saker. Men det är också en del av förutsättningarna för den här serien.

Betyg: 4,5/10

En komikers uppväxt
Såg med maken, på DVD

Kommentarer: Den här filmen köpte jag på rea för ett tag sen och valde den som lördagsfilm. Den bygger på Jonas Gardells bok med samma namn.

Jag läste En komikers uppväxt för några år sedan, och tyckte den var bra. Men jag har inte läst de följande böckerna – Ett ufo gör entré och Jenny. Utifrån att ha läst boken så känner jag igen grundhistorien från Juhas uppväxt. Däremot så blir jag förvirrad av nutidshistorien, den minns jag inte alls. Efteråt så undrar jag om den kan finnas i någon av de andra böckerna? Det hela känns oavslutat!

Filmen har sina kvaliteter men den når inte alls upp till bokens nivå vad gäller att beröra mig. Jag tror just nutidshistorien ”stör”, och jag blir t.o.m. irriterad på Juha som vuxen. Berättelsen från 70-talet är bra gjord, och fångar tidsandan bra, inte minst hur det var i skolan.

Betyg: 5,5/10

Summering:  Tydligt är att när vi har hemester blir det mycket gemensamt tittande på serier och filmer, och det har varit en klar positiv sak den här märkliga sommaren. Utan resor och med mindre socialt umgänge har det blivit mer tid för detta helt enkelt.

Vi har som synes mest varit sugna på deckarserier den här månaden och plöjt rätt många. Tyvärr så fanns det en del lågvattenmärken i skörden. Tack och lov dök De tolv upp, och den lär hamna på årets 10 i topp. Annars var Broadchurch ohotad.

På filmfronten har det känts som om vi inte haft några höjdpunkter men nu när jag ska summera så inser jag att det varit en del njutbara upplevelser – som Le Mans 66, Fire Saga och Instant Family. På olika sätt!