Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Semestern lunkar på men trött är jag fortfarande. Igår hade jag migrän, och jag hoppas det inte innebär att det fortsätter dagen efter som det ibland gör. Det var en riktigt dålig dag igår. Hur som helst ska vi hålla oss på hemmaplan idag. Och förhoppningsvis läsa. Varje sommar försöker jag läsa minst två böcker av Maria Lang, i kronologisk ordning i serien. Läsningen brukar ske på svärmors balkong i Örebro men så blir det ju inte i år, så jag får helt enkelt fortsätta traditionen hemma. Jag har läst Vitklädd med ljus i hår och nu håller jag på med Ingen returbiljett. Den utspelar sig till att börja med lustigt nog på tåget mellan Stockholm och Örebro, ett tåg som går under benämningen Mälardalen.

– Det är egentligen ett underligt namn, sa Mika. Mälardalen.
– Varför det? Vi kör ju genom hela mälardalen, mil efter mil, alldeles norr om Mälaren. Man kan till och med se sjön på flera ställen, här vi Stäket till exempel, det är väl vackert med skog och båtar och vatten på bägge sidor?
Men Mika var envis.
– Andra snabbtåg kallas Oslopilen och Nordpilen eller Skåningen och Göteborgaren och allihop låter som om de kunde förflytta sig, men själva dalen kan ju inte röra sig…
– Nja, replikerade Edit Eriksson med bergslagsbons förakt för sörlänningar, jag har då aldrig sett en skåning röra sig med nån vidare expressfart. Nej men titta, där är nya landsvägsbron, den är då pampig värre.