Dags för Hett i hyllan – inspirerad av Bokföring enligt Monika som skriver så här:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Nu har jag kommit till oktober 2018. Första boken från den månaden som dyker upp i Hett i hyllan är Varför jag inte längre pratar med vita om ras av Reni Eddo-Lodge som kom som en överraskning från Modernista. Den här minns jag att jag bläddrade intresserad i när den kom då den behandlade ämnen som vi just då diskuterade hemma. Nu när jag kikar på den igen så blir jag intresserad igen. Det känns ju tyvärr fortfarande lika aktuellt. Jag får skriva upp den på en läslista helt enkelt, så den inte förfaller i glömska igen.

För några år sedan började journalisten Reni Eddo-Lodge blogga om sin frustration över debatten om rasism i Storbritannien. I ett inlägg med rubriken Varför jag inte längre pratar med vita om ras skrev hon ut sin ilska över det faktum att det offentliga samtalet formuleras och kontrolleras av dem som aldrig själva direkt påverkats av rasism: vita människor. Hennes text slog an en känslosträng, och läsare från hela världen strömmade till för att bidra med egna erfarenheter. 

Reni Eddo-Lodge bestämde sig för att gräva efter de utsatta känslornas kärna. I Varför jag inte längre pratar med vita om ras utforskar hon den så ofta utraderade svarta historieskrivningen. Och skärskådar den benhårda länken mellan klass, kön och ras. Resultatet är en brännande och nödvändig studie i strukturell rasism på 2000-talet.