It’s been only a few months since archaeologist Ruth Galloway found herself entangled in a missing persons case, barely escaping with her life. But when construction workers demolishing a large old house in Norwich uncover the bones of a child beneath a doorway—minus its skull—Ruth is once again called upon to investigate. Is it a Roman-era ritual sacrifice, or is the killer closer at hand?
Ruth and Detective Harry Nelson would like to find out—and fast. When they realize the house was once a children’s home, they track down the Catholic priest who served as its operator. Father Hennessey reports that two children did go missing from the home forty years before—a boy and a girl. They were never found. When carbon dating proves that the child’s bones predate the home and relate to a time when the house was privately owned, Ruth is drawn ever more deeply into the case. But as spring turns into summer it becomes clear that someone is trying very hard to put her off the trail by frightening her, and her unborn child, half to death.

The Janus Stone av Elly Griffiths kom ut 2010. På svenska kom den ut med titeln Janusstenen 2011. Elly Griffiths är en pseudonym för Domenica de Rosa, en brittisk författare som debuterade 2004 med The Italian Quarter. The Janus Stone är den andra boken i serien om arkeologen Ruth Galloway och kommissarien Harry Nelson.

Jag läste den första boken i den här serien, The Crossing Places, 2013, efter att ha läst mycket om serien på flera bloggar. På Svenska Deckarfestivalen i Sundsvall 2015 träffade jag  Elly Griffiths, eller Dominca De Rosa som hon egentligen heter, och hennes man. Mycket trevliga personer och roligt att lyssna på henne på festivalen. Julen 2015 fick jag den andra boken i serien, men den har blivit stående och hamnat i Hett i hyllan. I månadsskiftet januari-februari var jag på läsretreat i Varberg och då fick den följa med.

The Janus Stone är en välskriven brittisk deckare. Jag tycker om Elly Griffiths sätt att skriva och att The Janus Stone är en deckare i lugnt tempo, och utan groteska inslag. Elly Griffiths är också bra på att beskriva det gråa, fuktiga och mörka brittiska. Arkeologi är ett ämne som intresserade mig mycket under en period i livet, då mest klassisk arkeologi. Själva yrket arkeolog har också länge fascinerat mig. De delarna är något som jag tycker är intressant. Men ändå så är The Janus Stone en bok som hade svårt att fånga mitt intresse.

Jag tror i grunden att mitt ointresse beror på att jag har svårt för huvudkaraktärerna, Ruth och Nelson. Ruth är egen och naturlig, och det gillar jag i och för sig, men gång på gång tycker jag hon beter sig märkligt och naivt. Att hon är ”tjock” återkommer även här, men inte alls så mycket som i första boken (eller så var jag mer förbredd). Hennes och Nelsons attraktion begriper jag mig inte heller på, och Nelson ogillar jag, kanske mest beroende på att han bedrar/bedragit sin fru.

Själva mysteriet i The Janus Stone är inte på något andlöst, men då och då tycker jag det är riktigt intressant, i synnerhet den tråd som är ”halvgammal”. Den delen hade jag gärna läst mer om.

När jag har läst en bok brukar jag omedelbart notera vad jag tyckte om boken och varför. Det gjorde jag inte om The Janus Stone och det gjorde det betydligt svårare att skriva recensionen. I grunden berodde det på att boken inte gjorde så stort intryck på mig.

Nu har jag inga flera olästa böcker i den här serien i hyllan, och just nu känns det inte som om jag borde skaffa fler. Kanske jag någon gång framöver ger serien och Ruth en ny chans.

Omdöme: Välskriven brittisk och lugn deckare med mytologiska inslag.
Betyg: 3

Bloggat om boken har MS Hisingen, Bokföring enligt Monika, Nilmas bokhylla, Annikas litteratur- och kulturblogg och Boklysten

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Quercus
Sidor: 327
Betyg på Goodreads: 3,92 baserat på 17 750 betyg
Hur jag fick tag på den: Hyllvärmare
Utläst 2 februari 2020