Tjugoåriga Agnes har utsatts för övergrepp under en lång tid. Hon anförtror sig åt en barnmorska som har startat en hemlig Facebookgrupp: Ullsaxen. Agnes berättar sin historia och äntligen finner hon förståelse.
Samtidigt börjar misstänkta men friade våldtäktsmän och sexförbrytare falla offer för en anonym mördare. Männen hittas nakna med namnet Erinya inristat i huden. Bredvid kropparna återfinns en ullsax som använts för att stympa dem.
Maria Werns kollega Jarita behöver genomleva ytterligare en rättegång, när männen som våldtagit henne överklagar domen till Svea hovrätt. Den här gången går en av männen fri, men det hade varit säkrare för honom att sitta fängslad.
Maria och hennes kollegor får förstärkning på stationen i form av Ragnarsson, även kallad Ragnarrök, från rikskrim på fastlandet. Men han försvårar arbetet och Maria Wern börjar misstänka att han skyddar någon, eller att han själv kan vara inblandad.

Dödslistan av Anna Jansson har recensionsdatum idag, 23 mars 2020. Anna Jansson är sjuksköterska och debuterade 2000 med första delen i serien om Maria Wern och hennes kollegor, Stum sitter guden. Anna Jansson skriver också en Feelgoodserie om hårfrisörskan/äktenskapsmäklerskan Angelika Lagermark, en serie för barn om Maria Werns dotter Emil och en deckarserie under namnet Bergslagen Blå om Kristoffer Bark. Dödslistan är den tjugoförsta boken i serien om Maria Wern.

Smått otroligt att den här serien firar tjugoårsjubileum och att Dödslistan är den tjugoförsta boken. Jag har läst alla (!) tidigare och blev glad när jag fick frågan om jag ville läsa Dödslistan.

Dödslistan är en lättläst deckare i högt tempo. Som vanligt i den här serien så tar Anna Jansson tillfället att få med samhällsaktuella fenomen. Jag läste Dödslistan i en period när jag hade svårt med fokus i läsningen, pga allt runtomkring i världen, och det visade sig vara precis rätt. Man skulle kunna tro att man som läsare skulle bli mer deprimerad över temat här, men för mig blev det en påminnelse om att allt inte handlar om det vi står mitt uppe i nu. Det var också skönt att få ”träffa” gamla bekanta i bokvärlden, i form av Maria Wern och hennes kollegor. Det gav en trygghet som jag behövde.

I och med beskrivningen av boken hoppas jag att jag inte spoilar något med att skriva om temat. Det är den här gången övergrepp på flickor och unga kvinnor. Det är ett fruktansvärt tema att läsa om och det är obegripligt. Anna Jansson har valt att fördjupa sig vad som händer om någon anser sig stå över lagen och straffa förbrytarna. Det är ett moraliskt dilemma som karaktärerna, inte minst Jarita ställs inför. Anna Jansson lyckas väl med att beskriva dilemmat genom sina karaktärer.

Anna Jansson brukar alltid låta någon av karaktärerna i polisteamet stå i fokus i boken. Den här gången var det Maria Wern och jag erkänner villigt att hon inte är min favorit, jag har faktiskt svårt för henne. Men den här gången så sympatiserar jag med henne. Jag hade dock gärna läst mer om en del av de andra karaktärerna. Hampus tyckte jag var trevligt att få lära sig mer om. ”Ragnarök” hoppas jag däremot var en högst tillfällig bekantskap!

Jag upplever en stolpighet i berättandet som jag kommenterat i tidigare recensioner av den här serien. Det gör att berättelsen inte riktigt kryper under skinnet på mig som den skulle kunnat göra med det här temat. Det blir för mig mer en betraktelse utifrån. I Dödslistan så finns det en hel del upprepningar av bakgrund om karaktärerna, och förklaringar som jag inte förstår till vem de är riktade. Jag som läsare kommer ihåg vad det stått tidigare i boken, och blir lite irriterad när jag får det berättat igen.

Tjugoen böcker som sagt var. Men jag är definitivt redo att läsa bok nummer 22 om jag får möjlighet. Med cliffhangern på slutet kan jag inte tänka mig annat än att det blir en bok till.

Omdöme: Lättläst deckare om att ta lagen i egna händer.
Betyg: 4-

Mer om boken kan du läsa här
Förlag: Norstedts
Sidor: 380
Betyg på Goodreads: 3,91 baserat på 32 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst 22 mars 2020