Det är ett av de grymmaste fallen som kriminalkommissarie Adam Fawley någonsin utrett.
Det är jul och två barn har precis burits ut från resterna av ett brinnande hus i norra Oxford. Minstingen, Zachary, är död, och hans storebror Matty kämpar för sitt liv. Barnen verkar ha lämnats ensamma – deras mamma syns inte till och deras pappa, som är på konferens i London, svarar inte i telefon.
När nya bevis uppdagas besannas kommissarie Fawleys värsta farhågor. Allt tyder på att det var mordbrand, men vem skulle ha motiv att mörda två små barn? Medan pojkarnas föräldrar lyser med sin frånvaro jobbar Fawley och hans utredningsgrupp närmast maniskt med utredningen av denna tragedi.
Men vad är det egentligen som hänt? Varför lämnades barnen utan tillsyn? Var är deras mamma, och varför går deras pappa inte att nå?

Ingen utväg av Cara Hunter kom ut 23 januari 2020. I original heter den No Way Out och kom ut 2019. Cara Hunter är en brittisk författare som debuterade 2017 med Hemmets trygga vrå, den första i serien om Adam Fawles. Ingen utväg är den tredje i samma serie.

Jag har läst både första och andra boken i den här serien, och så snart jag såg att tredje boken skulle komma visste jag att jag ville läsa den. Förlaget var vänligt nog att skicka ett exemplar. När den tillslut kom så hade jag precis läst ut en bok, så jag började direkt med den här.

Ingen utväg är en välskriven deckare som berör mig mer än många deckare gör. I centrum står det värsta som kan hända, att barn dör. Boken börjar dramatiskt och redan här undrar jag om jag ska orka läsa den här berättelsen. Men Cara Hunter balanserar det hela med en fin och respektfull ton utan att ta billiga poänger. Hon får fram känslorna som ligger under ytan. Ingen utväg väcker funderingar om föräldraskap precis som hennes debut, I hemmets trygga vrå. Det är ofta under läsningen som jag får lust att hejda förloppet, allt som kan gå fel går fel men i små små steg. Men det som berör mig starkast och ger mig tårar i ögonen är slutet på boken.

Jag gillar Cara Hunters sätt att bygga upp historien, både berättarmässigt och språkligt. Hon använder välkända ”knep” men gör det väldigt bra. Adam Fawleys berättelse är i jag-form medan de övriga personernas perspektiv berättas i tredje person. Rena berättelser blandas med nyheter på webben och förhör. Och det gäller att läsa dem noga, för där finns det ledtrådar… Språket är lättläst men inte för enkelt, och det känns genomtänkt.

Mysteriet har många lager, och jag kan inte gissa upplösningen i förväg. Hon väver ihop själva ”mysteriet” med vad som händer och tidigare har hänt poliserna som är återkommande karaktärer. Däremot håller hon sig från att låta poliserna vara en direkt del av mysteriet. Det är en av sakerna som i mina ögon höjer kvaliteten på den här serien. Karaktärsteckningarna är bra, och både polisteamet och de personer som dyker upp i utredningen är väl beskrivna.

Det är lite synd att dubbelmeningen i originaltiteln No Way Out går förlorad i översättningen men jag vet inte hur man annars skulle översatt.

Serien om Adam Fawley och hans kollegor är en av de bästa deckarserierna jag följer just nu. Så jag ser verkligen fram mot nästa del! Den heter All the Rage och kom ut nu i januari på engelska.

Omdöme: Välskriven brittisk deckare som berör starkt
Betyg: 5-

Bloggat om boken har Kapprakt

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Louise Bäckelin förlag
Originaltitel: No Way Out
Översättare: Jan Risheden
Sidor: 333
Betyg på Goodreads: 4,29 baserat på 4 189 betyg
Hur jag fick tag på den: Recensionsexemplar
Utläst: 14 februari 2020