”Tycker inte du också att vi borde döda honom?” Jag kallade henne Laholmsflickan. Min exmans älskarinna. När hon hörde av sig efter fem år var det för att ställa denna minst sagt radikala fråga. Naturligtvis uppfattade jag hennes idé som skämtsam. Jag skrev om den till min exman och vi skojade till och med om saken. Men när hans nya unga hustru också fann tanken på hans död lockande, blev allt på allvar. Jag älskar honom fortfarande, trots att han till sist lämnade mig. Kanske är hans död det enda sättet att äntligen kunna bli fri från honom, alla dessa år efter skilsmässan …?

Laholmsflickan av Åsa Hellberg kom ut i november 2018. Åsa Hellberg är en svensk författare som debuterade 2009 med Casanovas kvinna, som var självbiografisk. Hon har därefter gett ut ett flertal feelgoodromaner, bl.a. den välkända trilogin om Sonja.

När jag var och lyssnade på Åsa Hellberg på Bokens Afton i Sundsvall så nämnde hon att hon gett ut Laholmsflickan som var ”annorlunda” mot hennes andra romaner, och att en del har haft fel förväntningar på den. Sen hittade jag den på Book Beat, och tänkte det vore intressant att prova den. Det var dessutom ett överkomligt antal sidor.

Laholmsflickan är en dramatisk kortroman med en skruvad historia. Tonen är speciell, det finns en språklig ganska stram ton som påminner mig om något som jag inte riktigt kan placera. Som ett kammarspel. Kanske lite franskt? Det är definitivt en egen stil. Åsa Hellberg lyckas inom ramen för relativt få sidor få till en bra dramaturgi och effekter som förstärks av den språkliga stilen. Den är annorlunda än hennes övriga romaner, men det är helt klart att hon behärskar den här formen också.

Det är inte direkt några karaktärer som man kan tycka om i Laholmsflickan, och det är nog inte heller meningen. Jag blir snarare lite irriterad på kvinnorna, i synnerhet huvudberättaren, och hennes inställning till sin exman. I viss mån så ledsnar jag på deras sätt mot varandra, och hur de gör sig förmer bägge två. Karaktärerna blir rätt mycket yta för betraktaren. Jag tror det är därför jag ser det framför mig som en form av kammarspel, en teater där man får viss dramaturgi serverad.

Jag var nog inte riktigt på rätt humör för Laholmsflickan när jag läste den, men kan ändå uppskatta den drivna berättartonen. Att jag vill läsa mer av Åsa Hellberg är helt klart.

Omdöme: En mörk driven historia om passion och hämnd
Betyg: 3+

Bloggat om boken har Bokprataren

Mer om boken kan du läsa här.
Förlag: Bonniers Bookery
Sidor: 164
Betyg på Goodreads: 2,94 baserat på 17 betyg
Hur jag fick tag på den: Läste på Bookbeat
Utläst 11 december 2019.