Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Första jobbveckan till ända och en ”vanlig” helg. I veckan blev det inte mycket läst, jag såg på ”Spinning Out” på Netflix istället… Men i fredags kväll så läste jag ut Skyward, och har nu börjat på ett recensionsexemplar. Natten av Elie Wiesel. Det är en tunn bok, men läsning som tar sin tid. Elie Wiesel var en överlevare från koncentrationsläger, och ägnade resten av sitt liv till kamp mot rasism och förtryck. Han belönades med Nobels Fredspris 1986. Natten publicerades första gången 1955 och är hans självbiografi från tiden i koncentrationsläger. Den har nyligen kommit ut i nyutgåva i Sverige.

Först en smakbit från förordet av Alice Bah Khunke:

Om några få år kommer böcker som Natten att vara de enda vittnesmål som finns kvar av överlevarna. Tanken svindlar. Är vi redo? När de som var där lämnar oss prövas styrkan i vår tro på människovärdet men också på litteraturen. Tar vi den på tillräckligt stort allvar? Vilken betydelse och plats ger vi den?

Från boken:

”Kom ihåg det”, fortsatte han. ”Kom alltid ihåg det, karva in det i ert minne. Ni är i Auschwitz. Och Auschwitz är inget vilohem. Det är ett koncentrationsläger. Här ska ni arbeta. Om ni inte arbetar blir det raka vägen till skorstenen. Till krematoriet. Arbete eller krematorium – det är bara att välja.”