Söndag på bloggen innebär att jag deltar i En smakebit på søndag. Varannan vecka är det Astrid Terese på bloggen Betraktninger som håller i trådarna, och varannan vecka är det Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten.

Efter tre bortadagar den här veckan njuter jag av en helg på hemmaplan. En vecka kvar på jobbet innan ledighet. Lite som ett maratonlopp där man går på vilja på slutet. Det har inte blivit mycket läst den senaste tiden, men igår så läste jag ut boken av Louise Penny och började på en ny. Det var ett förhandskorrektur av en efterlängtad bok som kom i veckan: Ljuskällan av Hanna Landahl (beskrivning här). Det är en fristående fortsättning på hennes förra bok, Under två timmar (länk till min recension i titeln). Boken kommer ut i början av februari men jag har fått OK att lägga ut en smakbit här. Jag tycker mycket om Hanna Landahls skildringar av vår samtid.

Smakbiten kommer från sid 45

”Men Anna, klimatångest är faktiskt ingen sjukdom”, hade Staffan hasplat ur sig några veckor tidigare. Hon hade just lättat sitt hjärta efter att ha tillbringat eftermiddagen med att läsa allt som gick att finna om FN:s senaste klimatrapport, och sagt att de faktiskt borde göra något mer för klimatet. Sluta äta kött helt och hållet kanske? För köttindustrin stod ju för hela femton procent av världens samlade växthusgasutsläpp. Eller var det till och med ännu mer?
”Ja”, hade Staffan sagt efter en stunds tystnad. ”Jag kan nog tänka mig att byta ut köttfärsen mot sån där quorn ibland.” Och när hon sett hur han knappt märkbart rynkade på näsan hade hon fått kväva impulsen att slå bort hans hand som for mot hennes. Istället hade hon lett och sagt att hon skulle vara väldigt tacksam om de kunnat göra åtminstone det. Äta lite mer quorn ibland.
Men det räcker ju för helvete inte!
Hon velat skrika rakt ut, så högt att hans trumhinnor skallrade. Men istället hade hon hållit tyst. Och återvänt till sängen.